Torsdag.
Dagen då regenet kom! På radio gnälldes det inte - alla var glada! Nu kan ungdrumlar inte längre tända eld på askluddet som täcker marken i Stockholmsområdet och därmed orsaka markbränder. Förhoppningsvis. Brandförsvaret ville ha MER REGN! Vid Lapskflockens brevlådeställ ligger det tjockt vitt som en plogvall, ihopdriven längs vägkanten. Det ser inte klokt ut! På gräsmattorna sticker maskrosorna upp gula ur det vita täcket, på vissa utsatta tomter! Det fastnar överallt och man vågar knappt andas när det driver som snöfall. Märkligt och tidigare aldrig upplevt av Husse och Matte. Lapskflocken höll sig i stugan fram till sena eftermiddagen, då regnet upphörde. Då tog fåglarna ton och sjöng sånger till regnets lov! Det lät som i en tropisk djungel! Mäktigt! Husse tog en skogspromenad med hundarna och Matte letade sniglar. Medan dimman bredde ut sig i dalsänkan och Sverige förlorade mot Finland.
Husse och Matte får ofta frågan om vad som är en bra träningsmiljö för räddningssök och hur man får tag i sådana områden. Om man utgår ifrån att hundarna skall kunna söka efter försvunna människor i alla olika miljöer där människor rör sig helt allmänt och lägger till att dessa miljöer kan förändras drastiskt. Genom ras, sprängolyckor och terrorattacker, är det bara fantasin som sätter gränser för hur det kan se ut där en räddningssökutbildad hund skall kunna arbeta. Eller utbildas och tränas. Miljöer som används även vid prov och tävlingar.
För att få tillgång till dylika miljöer är det kontakter som gäller. För den egna träningsgruppen har det i huvudsak varit avgörande att Husse är tjänstehundinstruktör-räddning och att både Husse och Matte utbildat och tränat räddningshundar sedan 1980-90 talet. Samt att några träningskompisar har kontakter i den egna kommunen. Inom räckhåll för träning en vardagskväll, finns inget ruinområde sedan Ruinstaden i Rosersberg försvann. Det närmaste ruiner man kan komma är några bergtäkter/gruskrossar. För "stökig miljö" fungerar olika industritomter bra. Det gäller ju för både hundar och förare att tränas i att ta sig fram genom allt som avviker från plan mark och öppna välstädade ytor. Kan hundarna söka och markera i dessa miljöer, brukar de inte ha några problem att söka i skogen, eller i annan terräng. Tillkommer är att förarna måste kunna läsa en karta och orientera sig med både kompass och gps. En gps kan sluta fungera och då behövs en gammal hederlig kompass. Samt kunskapen om hur den hanteras tillsammans med en karta.
Räddningshundkurser numera inriktar sig inte i huvudsak på internationella insatser, så som varit fallit under en period. Nu är man tillbaka till att räddningshundar skall bistå den lokala räddningstjänsten. En räddningshund kan utbildas för Sjöräddningen med båtsök som spetskompetens tillsammans med sin förare. Då är föraren en del i besättningen helt allmänt med båtkunskap och med hundsöket som specialkompetens. Man måste bo så att man snabbt kan inställa sig på en båt vid behov och jourtjänst ingår.
Det är MSB som beställer hundar av SBK och avgör hur många kurser som får starta och var. En kurs kommer starta i höst i Stockholmstrakten. Information finns på startsidan om informationsmöte i juni. Information om räddningsutbildning och krav på både förare och hund finner man hos SBK under tjänstehundar.
Detta anser Husse och Matte vara en bra miljö för träning av räddningssök. Här kan figuranten gömma sig på ett sådant sätt, att när hunden får vittringen måste den söka sig ända fram över, igenom och förbi diverse stora och instabila föremål. Hunden måste kunna lämna sin förare utanför det mest bråtiga området och själv lösa problemet att ta sig ända fram till figuranten, längst in i hörnet. För att där markera. Antingen genom ett ihållande skall, till dess föraren har pallrat sig hela vägen fram. Eller med en rulle i munnen ta sig till föraren för att sedan göra ett påvis där föraren kommer med hunden tillbaka till figuranten.
Klicka för större bild.
