Tisdag.
Snickaren kom tidigt och finlirade med det lilla glasparti som Matte vill få infogat, för att "lyfta" taket på verandan/uterummet för mer ljusinsläpp. Snyggt blir det och funktionellt! Ett gammalt loppisfönster infogades där en trasig plastskiva hittills stoppat väder och vind i skarven mot den nya altanen. Även detta blev mycket bra. Nöjd Matte. Som tog en promenad med hundarna i området, medan snickaren drog iväg för att äta lunch på den närbelägna golfklubben.
Matte grävde sedan åter en två spadtag djup grop i gräsmattan. Ack denna blålera! Fin för en keramiker och för byggande av primitiva hus eller som fogmassa mellan stenarna längs rabatterna, men så tung att gräva upp! Men bort måste den ur varenda planteringsgrop, för att inte växterna skall drunkna. I varje fall måste ett dräneringshål till för mindre växter.
Matte fick ett rotskott som med kärlek skötts i flera år, i en kruka hos givaren. En fin och relativt sällsynt Parkaralia som nu skulle få en ny hemvist. Varför en för några år sedan planterad Plymspiréa måste flyttas till en annan plats. Det man inte har i styrka får man kompensera med att tänka noga och en dos envishet. Till slut fick Matte upp den stora plantan med stor jordklump genom att använda spadskaftet som hävstång och parkerande sina knän på skaftet medan jordklumpen och rotsystemet vickades upp. Just då tyckte Aili att Matte, knäböjande på spadskaftet, var en lämplig lekpartner! På rätt nivå på gräsmattan! Aili kom med en gammal tygtrasa och ville ha dragkamp! Till denna typ av lek var Matte totalt oförmögen med både ben och händer upptagna. Men Aili ville leka och var flexibel! Hon övergav trasan och började åla på rygg mellan Mattes knän och armar, över spadskaft och planta på flytt, lekande pussochkelleken å det vildaste! Aili pussades och sprattlade och var överallt. Matte höll undan ansiktet från krafsande framtassar och offrade skalpen med kraftigt nedböjt huvud. Som i en moské men felvänd stod Matte där, knäböjande mot norr på ett spadskaft, med pannan i marken och en skogstokig Lapsk Vallhund ålande runt skallen. Matte hade gärna bjudit på denna halvgalna föreställning, men snickaren hade nog annat att fokusera på och gick miste om spektaklet.
Aili är en hund som mycket gärna leker kamplekar och hon har ett bra drag! Håller emot fint och bjuder upp - men bara på eget initiativ! Varför protokoll på MH och BPH blir lite missvisande, då kampleken skall ske på annans initiativ vid en tidpunkt som inte Aili själv valt. Hon leker gärna även med bollar, men på eget initiativ även här. Ensam eller tillsammans med någon annan, hund eller människa. Då hon får sätta igång leken och hon bestämmer när det är färdiglekt. Matte kan sparka en boll som Aili vill leka med och Aili kutar efter och hämtar - så länge hon känner för det. Rätt som det är går hon bara iväg och gör något annat. I mycket är hon på det här viset. Vissa människor kastar hon sig över i olika sammanhang! Medan många som mycket aktivt vill ha kontakt med henne blir nobbade till en början. Aili bestämmer. Figuranter som hon hittar i sökträningen är alltid roliga att hälsa på! En inte helt enkel hund. En hund med mycket egen vilja, men också förarmjuk, samtidigt som hon är tuff i arbetet. En Lapsk Vallhund. Just nu är Aili inne i en mycket lekfull period och hon tar sin gamla trasa från valphagen och kastar den högt i luften och jagar den nere på gräsmattan! Fullständigt sjövild! Så som hennes mor, mormor och mormors mor har gjort före henne. Plötsligt avstannar leken och hon går och dricker vatten för att sedan inta viloläge.
Matte är inte fullt lika lekfull och är tacksam för glädjespridaren Aili! En dag med tråkiga nyheter, oro och allvar.