Tisdag.
Mattes plan var att köra ett sista träningspass med Aili för att befästa sparkdraget. Men nu var det kört. Ytan på vägen var endera lätt moddig asfalt, eller mycket kraftigt moddig asfalt. Ett hopp om is i botten grusades när gruset på asfalten greppade sparkens stålmedar. Tji dragträning således.
I stället tog sig Matte upp till sjön med hundarna och traskade i snö mer eller mindre stadd i smältning i en timme. Över klippor, bergknallar och genom skog, vilket fungerade tack vare snökedjor på kängorna. Mycket halt var det ställvis. Grått vått och lite dimmigt. Oerhört vackert över sjön som varken var islagd eller öppen! Det var som ett smält snötäcke täckte vattnet och det var nog just vad det var. Flytande tjock snö som bildade märkliga ringar och skiftande partier runt de stenar och hällar som stack upp ute på sjön. Ingen kamera fanns med för att fota tyvärr. Matte har aldrig sett något liknande. Som ett grafiskt blad i mängder med gråa nyanser. Total stillhet. Total tystnad. Mäktigt. En lisa för själen detta tyngande år. En olycka kommer sällan ensam.
Tankarna vandrar fritt i ögonblick av stillhet. Matte läste Hédi Fried som upplever en upprepning av Hitlers makttillträde. Mycket mörka skuggor från förr brer ut sig allt snabbare den senaste veckan. Matte läste barnpsykologen Martin Forster som skrev om utvecklingen i samhället där fokus ligger på att individen skall lyckas. "Nu är det jag som är viktigt och inte nödvändigtvis kollektivet. I jämförelse med för bara några decennier sedan är våra värderingar i dag mer individualistiska ". Dagens barn bör uppmuntras på annat sätt än bara när de presterar resultat. De bör få lära sig att fundera över vad de ville uppnå, hur de tänkte, vad man gjorde snarare än att man gjorde något. Inte bara belönas för framgångar. Skriver han. Det låer klokt. En ny artikelserie i D.N. om att "Ta plats".
Det känns kallt. Framtidstron efter kriget, när Matte var ung, känns mycket avlägsen. Det drar liksom ihop sig. Sköt dig själv och skit i andra. Typ. Men vad kan man förvänta när barnen sitter i framåtvända barnvagnar och förgäves försöker kommunicera med en osynlig förälder med propp i öronen, insluten i sin egen värld. Med ena handen konstant upptagen av en skärm.
Matte citerar Behrang Behdjou som håller med programledaren John Oliver: "Fuck 2016".
I morgon är en annan dag.