Tisdag.
Efter att på måndagen ha strövstrosat i en timme på golfbanan, fick Lapstrion rasktraska på den isiga och obekväma vägen i området hemma. Bitvis är gruset i vägkanterna blottat och bitvis är det sandat, men väldigt mycket is ligger på vägen, vilket bilisterna inte förefaller medvetna om. Hej vad det går! Matte kortade in tre koppel och tryckte in sig själv och hundarna mot dikeskanten och hoppades på sladdfri passage av bråttomfolket. De hinner nog dö de åxå.
Matte hade snört på sig sina Icebugs, men försökte se till att hon hade några gruskorn under sulorna icke förty. I stort sett fungerade det att hålla motionstempo hela vägen runt kvarteret, uppför backen och nerför backen. Násti hade inga problem med att hänga med och travade på så fint. Rehabiliteringen förefaller ha fungerat bra, men man får ta en dag i sänder och glädjas åt det som är. Matte är djupt tacksam över att hon i desperation gav Násti åksjuketabletter, när hon mådde som sämst i sin yrsel och sitt illamående vid insjuknandet i december. Illamåendet försvann och aptiten och livslusten kom tillbaka. Hon fick en chans och tog den. Men hon var i princip dödsdömd då. Varje dag tänker Matte på detta. Hur nära det var. Hur fruktansvärt svåra beslut man måste fatta som djurägare. Ibland är besluten givna, men inte alltid. Man får chansa. Násti föreföll glad över att få både strosa länge på golfbanan och traska raskt på vägen i en halvtimme.
Matte intensivjobbar med att sammanställa de få bilder hon kunnat leta fram i sin dator på olika ställen efter kraschen. En del gamla minnen ploppar upp och Matte skriver ut en del för att rädda minnena. Samanställer en kalender för 2017. Allt arbete var klart inför julen när datorn kraschade och allt som samlats ihop för att tryckas försvann. Nu gör Matte om jobbet med andra bilder och redigerar och gör dem tryckbara.
Den här bilden är sammanfogad av scannade pappersbilder för mycket länge sedan! Matte omarbetade den för att få den i liggande i stället för stående format och så här såg Násti och hennes kullsyskon ut när de var åtta veckor! Mamma är Gázzi och pappa är Bonjo. Mattes första valpkull. Experimentkullen! Násti och Ailu blev båda utställningschampioner och certade räddningshundar! Bra resultat med två av fyra valpar meriterade. Nöjd Matte. Alla lever ännu utom Ailu tyvärr. Förklaringen till varför han fick somna in under förra året var lite "diffus". Rassi har levt sitt liv som "boss" i en flock Huskies! Golli lever i en hundflock även han och har tagits väl omhand med diverse träning. Han har fått prova på räddningssök bland annat.
Valparna föddes den 14.4.2003 på en gård med både katt och hästkontakt från tidig ålder. Hästen fanns hemma på den stora tomten. Valprum var det stora lantköket och serveringsgången och köksdörren stod ofta öppen ut mot valphagen, i direkt anslutning utanför. De kunde gå ut och in som de ville när vädret var fint och det var det för det mesta denna vår. Matte byggde en äventyrslekplats åt knytten, som fick utlopp för sin lust att klättra och klänga tidigt!
Klicka för större bilder.
Klätter-Násti!
Gázzi och Násti på Pontus.
De satt gärna här uppe, när Pontus betade rent det sista på den stora gräsmattan. Bra utsikt! Varmt och skönt om rumpan.
