Vi åkte till Albano och fick komma in som sista patient, innan de stängde en överbelastad akutmottagning. Aili var värksvag i värmen med allt krystande. Alla var upptagna, men man tog sig ändå tid att kolla socker och kalcium i väntan på ledig personal för att göra ett ultraljud. Åtta patienter hade kommit in akut på mycket kort tid och klockan var strax före 19 när Aili kom in. Socker var bra och kalcium ok men lågt. Ultraljudet visade två fina hjärtan och ett med dålig frekvens och ett snitt skulle göras omedelbart. Carportvalpen var med hela tiden i Mariannes värmande händer och fick nu äta upp sig innan Aili försvann iväg. Lång väntan och till slut kom tre pipande valpar inburna. En hade man fått ruska igång. Nu var alla i fint skick.
Vi informerades om en komplikation som tillstött, då två valpar satt mycket hårt fast högt uppe i den ovanligt stora livmodern. Snittet måste göras längre än vanligt. Ett blodkärl hade brustit utanpå livmodern och beslut skulle fattas om den skulle sparas eller ej. Den sparades, vilket inte skulle innebära större risker för Aili. Blödningen hade stoppats. När Aili nyss vaknat återförenades hon med alla sina fyra valpar, en son och tre döttrar. Alla började genast dia och den lilla familjen fick vara kvar tillsammans i bädden, till dess Aili ätit energirik mat och tagits ut på rastning och kissat.
Hem kom familjen vid ettiden och alla verkade må bra. De har nu fått lugn och ro sedan den dramatiska natten till i går. Vi har vilat och stöttat och kontrollerat Ailis hälsa noga.
Det är nu full fart på valparna och Aili är en fint fungerande mamma åt dem. Hon gick själv ut i köket i morse, när frukosten var på gång. Magen fungerar och både Aili och hennes fyra barn förefaller må bra.
Att vara uppfödare kan bjuda på dramatik och valpfödslar går inte alltid på räls. Att bli mamma är alltid förenat med risker. Ett stort tack till Djursjukhuset Albano i Danderyd, för att man tog så väl hand om Aili! För att de räddade både henne och hennes valpar. Bilder kommer!
Matte och Husse känner en djup tacksamhet mot all personal som jobbade denna intensiva kväll! Den som omedelbart tog blodprov för att mäta socker och kalcium. Lågt kalcium ger svagt värkarbete. I väntan på att personal skulle bli fri för att göra ett ultraljud. Den som kom, påtagligt trött, för att noga gå igenom Ailis livmoder så snart tid fanns. Givande information om att ett snitt måste göras snarast, då en valp hade oroande låg hjärtfrekvens. De som gick iväg med Aili till operationssalen lugnt och vänligt och som lät Matte komma med så långt det var möjligt, bärande Carportan i händerna nära intill Ailis huvud, för att lugna henne! Den som så skickligt fick loss de två valparna högst upp i en ovanligt stor livmoder! "Jag fick bända loss dem! Verkligen bända! Det var inte lätt!" Den som fick stopp på blödningen från det brustna blodkärlet på livmderns utsida! De som fick fart på valpen med låg hjärtfrekvens och lyckades ruska den alert! Den som fick de tre nyfödda att börja dia, när Matte hela tiden var fullt upptagen med Carportan! Som fick sitt livs första miljöträning! Med vid ultraljudet var hon självklart! I Mattes värmande händer. Samtliga knytt fick bilda flock i värmen innanför Mattes T-tröja, i väntan på Aili och maten.
Den kartong de tre nyfödda bars in till Husse och Matte i var försedd med ett stort hål på sidan. En liten vanlig pappkartong för kopieringspapper. Den var invändigt klädd med mjukt underlag ovanpå varmvattenförsedda gummihandskar för värme. Men dessa tre nyfödda knytt strävade alla efter att komma ut ur hålet! Pressande tyget framför sig och hade inte Matte puttat tillbaka dem hade de lyckats. De var ute på jakt efter MATEN!!!
För en säker hemfärd letades en kartong med högre kanter, hela sidor och möjlighet att stänga till upptill fram! I denna stängda kartong bars sedan knytten av kvällens sista hjälte ner till bilen. En sköterska som skulle ha slutat en timme tidigare. Nu var det midnatt!
Matte glömde nämna att samma sköterska kom bärande på ett jättestort och väldigt tungt fruktfat och bjöd de väntande Husse och Matte frukt på rummet! När hon lika gärna hade kunnat meddela att hon nu skulle ställa ut frukten i väntrummet om Husse och Matte var sugna!
Sist av allt fixades betalningen smidigt, trots att det inte gick att direktreglera med försäkringsbolaget vid denna tid. För övrigt känns det bra en sådan här natt att ha sina hundar försäkrade. Totalt drygt 30.600:- slutade det på.
I dag, onsdag, känns läget i Lapskflocken stabilt. Matte har fått sova en hel natt, med endast en koll när ett knytt pep. Aili kom ut själv i morse när frukosten var på gång. Ingen mat i sängen nu. Magen har kommit igång i går kväll. Såret har läkt fint, slemhinnorna är rosa och fina, vilket tyder på att någon inre blödning inte pågår. Tempen är lätt förhöjd men normal. Aili har fått tillbaka blicken och pälsen är fin. Hon är jätteduktig med sina knytt och sköter deras magar som hon skall. Det där med instinkter är förunderligt!
Jo, visst var det fem knytt på röntgen. Tyvärr föddes en livlös i bilen på väg till Albano. Matte satt bredvid Aili med Carportan i vänsterhanden och förlöste Aili med högerhanden. Något var galet med moderkakan som var trasig och låg över framkropp och huvud. Bakdelen kom som väntat först. Matte sög fostervatten ur nosen och fösökte få i valpen luft och gnuggade och kämpade, men hon förblev sorgligt nog livlös. Inga hjärtslag kunde märkas vid ankomsten till djursjukhuset. Matte förvarade båda knytten under tröjan för värme och för att de två skulle bli en, luktmässigt för Aili.
Ledsamt - självklart. Men fyra lever och förefaller pigga och fina och uppför sig precis som de skall! Aili mår bra!
Klicka för större bilder.
