På tisdagen fick Lapskflocken oväntat och uppskattat fikabesök av en Matteson, som jobbar hemma och flexade lite. Medförande "Stockholms näst bästa semlor" enligt bageriet. Ett behov av att lämna stan en stund fanns och då föll valet på Lapskreviret. Det är bra med tvåmeterssöner för då kan man kramas lite med stort avstånd ansikten emellan. Matte når inte så högt och omfamnade sonen i brösthöjd. Mamma är man livet ut, även när äldste sonen fyller femtio i maj!
Har man klarat sig i ett år tar man inga risker och uterummet var uppvärmt med infravärme. Plus tre grader för fika kändes varmt och skönt, i jämförelse med sju minusgrader utomhus. Ett fint avbrott i en isolerad vardag.
Onsdagkvällens träning var än en gång förlagd till den inhägnade industritomten. Tränade gjorde två Lapska tikar och två Lapska hanar. Om kylan brydde de sig inte mycket, men för förarna/figuranterna bet den nordliga vinden i kinderna. När snön började falla var det inte så tokigt att kunna gömma sig under tak och lite vindskyddat. Kvällens gömställen fick alltså bli bland diverse stora arbetsfordon, kabeltrummor och metallgrejer i olika former. Stora som små. I lådor, på hyllor, i klädskåp och mellan skåp och vitvaror. Högt, lågt och mittemellan! Önskemålet är att hundarna tar sig så nära figuranter/vittringskällor som möjligt, för att säkerställa den exakta platsen för det hunden söker/letar efter. Oavsett föremål som ligger i vägen och händelser längs vägen fram till målet. Oavsett störningar under arbetet. Hundarna får inte banga för oväntade händelser och sluta jobba. De får inte vara miljöpåverkade!
Modji imponerade genom att trots sin ålder gå raka vägen fram i vittringsstruten när hon fick vittringen från en gömd person. Legan (gömstället) var bakom en stor kartong mot en vägg i en stor, öppen, förrådsbyggnad med högt i tak. Vittringen drog iväg längs väggen och hamnade långt ifrån gömstället. Modji fångade doften många meter bort längs väggen och följde sedan den avsmalnande (som en tratt) vittringsstruten, oavsett vad som kom i hennes väg. Den tolvåriga räddningshunden tog sig plikttroget fram över den ena kartongen och lådan efter den andra. Öppna behållare fyllda med lite av varje som rörde sig under fötterna på Modji. Upp och ner klättrade hon och avslutade söket stående på hyllbeslag av metall med skarpa kanter, med en snygg och ihållande skallmarkering av figuranten som låg på golvet nedanför. Smidig som en unghund rörde sig Modji över det ojämna och ostadiga underlaget, utan att lämna vittringsstruten för några enklare vägar runt om. Modji går rakt fram om nosen säger det.
Klicka för större bilder.
Sjuåringen Aili kommer aldrig att bli vuxen! Hon gjorde vad hon skulle! Absolut! Jobbade tomt över stora ytor och i utrymmen med gammal vittring. Hon jobbade tyst och i mycket hög fart! Långt bort från Matte med fina avrapporteringar om att hon inget fyndat. Aili tog många egna initiativ att ge sig iväg till platser som behövde avsökas och gjorde exakt det hon skulle! Gick ut och jobbade självständigt utom synhåll för Matte. Perfekt. Matte kunde ta den kortare vägen när Aili tog den långa. Väl avsökt blev det.
Ta inte ifrån rasen detta - egenskaper nödvändiga vid arbete med renar. Självständiga hundar bra på att ta egna initiativ passar inte alla! Gör inte om en bra ras lämplig för renskötseln. Köp en annan ras om självständighet och lätthet att ta till skall och olika grader av viltintresse inte passar.
I området som Aili avsökte finns både räv och harar och risker finns av olika slag naturligtvis. Men Matte litar på Aili och hon på Matte och jobbet utfördes fint av Aili. Men kommen in i den stora byggnaden där tre figuranter gömt sig kokade Aili över. Det blåste lite utifrån genom den öppna porten och de tre vittringarna fyllde gemensamt lokalen och fick en superladdad hund att explodera, efter ett stort tomsök. Mycket motor! Mycket energi! Explosiv och intensiv. Det bästa Aili vet är just detta! Precis som sin mamma, mormor och mormors mor är räddningssöket den utmaning de behöver för att må riktigt bra. I avsaknad av en egen renhjord.
Aili visade med all önskvärd tydlighet att här inne FANNS DET FOLK!!! Hon lyckades inte hålla tyst. Skallmarkerade åt alla håll medan hon sökte och det är inte tillåtet. Aili försökte följa reglerna, men lyckades dåligt. Ett alldeles för ljudligt sök blev det i byggnaden och Aili var omöjlig att läsa. Ett helt fotbollslag måste ha gömt sig här inne.... Matte avbröt och satte Aili ner för koncentration. Sådan saknade hon totalt. Aili fick fokusera på en del i taget och löste uppgiften. En efter en lokaliserde hon sina tre dolda figuranter och skallmarkerade dem fint. Även om det föll saker bakom henne. Initialt hade hon vittring i olika hörn där vittring "regnade ner". När hon nu var klar och alla var framplockade, gruppen/hennes flock var ihopsamlad igen, återvände hon in i det innersta rummet och jobbade sig ut. Kontrollerande de där platserna där hon först, felaktigt, placerade vittringskällorna. Mycket systematiskt gjorde Aili nu, på eget initiativ, nyttjande överskottsenergin ett kontrollsök i byggnadens båda rum. Mycket snyggt gjort av Aili! Den nyss nästan urflippade hunden, där energin sprutade ur öronen som på en överladdad "Duracellkanin" (om någon minns) gjorde nu ett grundlilgt kontrollsök oombedd. Ett behov fanns av att jobba mer! Längre tid! Ett kommunsök hade Aili uppskattat! Trots kyla och ett kraftigt snöfall.
Det finns mycket i en Lapsk! Utseendet bedrar om man tror att det är hund som nöjer sig med att vara söt och Schäfervalpslik.