Lihkkus båda mattar kom i alla fall iväg på sin resa till Åland och solen sken nästa hela dagen och allt var bra. Utom det faktum att redlösheten hos ett sällskap män var påträngande och anmärkningsvärt höggradig!
Lihkku fick tillbringa fredagen med sin "gamla" familj och Matte tog med gänget på en långpromenad i området. Lugnt och skönt och behagliga 170.
Matte trodde sedan att Modji och Lihkku skulle leka med varandra, när Lihkku drog igång jaktlekar. På en begränsad yta då gräsmattan var genomdränkt med vatten och stövlar krävdes för att kunna gå där. Modji startade, men var påtagligt splittrad och avbröt snart. Modji var mycket observant hela dagen på omgivningarna kring tomten. Hon rörde sig från plats till plats och spanade ut genom staketet eller placerade sig högt och stirrade intensivt upp mot skogen, på andra sidan vägen. Matte försökte upptäcka vad Modji såg, vilket naturligtvis var dömt att misslyckas. Matte fick däremot ett antal bra bilder på en statyliknande hund som satt orörlig långa stunder i taget.
Mot kvällen fick Modjis uppträdande en förklaring. Matte tog alla koppel och skulle rasta hundarna efter middagen och alla utom Modji dök upp från olika håll på tomten. Matte ropade. Ingen Modji. Mycket märkligt! ? Med tre hundar i koppel började Matte röra sig mot grinden i hopp om att Modji skulle vilja följa med. Ingen Modji. Då fick Matte se den saknade flockmedlemmen. Hon stod spikrak i ryggen på bakfötterna, med framfötterna mot staketet till granntomten. Modji viftade intensivt på svansen och Matte blev övertygad om att grannen kommit ut över helgen och nu rörde sig i närheten av Modji. Som gärna hälsar på alla hon möter.
I samma ögonblick klev rågeten ut på gräsmatten endast några få meter framför Modji! Inte nog med det. Geten rörde sig medvetet rakt mot Modji och Modji viftade allt intensivare på svansen. Lihkku fick se att Modji reagerade med stor glädje kontra rågeten och hon tittade intensivt utan att skälla och hon stod helt stilla och avspänd. Gázzi och Násti tittade också, men var totalt oberörda. Matte kallade in Modji mer bestämt för att förhindra ett enda upphetsat skall och Modji lydde fint och lämnade sin rådjurskompis direkt. Hälsandet var klart och nu kunde Modji gå därifrån. Geten i sin tur vände om och betade vidare på gräset.
Modji är en märklig hund som blir kompis med både snokar och rådjur, för att inte tala om alla människor och hundar. Dock inte björnar.... Trots denna milda och vänliga läggning är Modji mycket bra i arbete i tuffa miljöer under tuffa förhållanden och hon är envis i arbete med stor motor. En helt fantastisk kombination i en och samma hund. Älskade clownen Moj-moj!
Matte har aldrig i sitt liv fått för sig att klippa klorna på en katt. Matte har inte haft många, men de har blivit gamla. Alla har levt fria liv och har behövt sina klor. Men ingen av dem har uppnått Mysjkins ålder. Han är nu 17 år och klättrar inte i träd längre och sliter inte sin klor längre. Det blev uppenbart att klorna måste klippas, när han hela tiden häktade fast sig själv i underlaget där han låg, om det var aningen löst sammanfogat. Tassarna fastnade i Mattes tröjor och i handduken som han ligger på (han fäller) i soffan.
För säkerhets skull stoppade Matte in katten i en jacka, för att undgå att bli klöst vid kloklippandet. Vilket visade sig vara fullständigt onödigt! Matte lirkade fram första tassen och katten stretande inte emot det minsta, utan samarbetade snällt och höll foten stilla och lät Matte klippa alla klorna utan att röra sig. Snabbt och lätt gick det och katten föreföll nöjd med uppmärksamheten.
Man skall aldrig ta något för givet. Att klippa Myskins klor gick lätt som en plätt!