Torsdag.
Modji var lite stel på morgonen. Bättre än på onsdagsmorgonen, men sämre än på onsdagskvällen. Modji rörde sig lite stelt, men gick sin runda på gräsmattan för toalettbesök utan problem.
Dagen tillbringades hemma. Förmiddagen i stugan och eftermiddagen utomhus. Modji vilade. Hon låg i solen på en lite upptorkad del av gräsmattan som mest består av mossa, tillsammans med Aili. Där hade de god koll på både Matte som rensade på tomten och på dem som passerade på vägen. När Modji blev törstig på eftermiddagen reste hon sig utan stelhet och smärta och gick utan problem fram till bäckfåran, klev ner och drack och backade sedan tillbaka. Hon bytte senare liggplats till skuggan under rhododendronbuskarna framför yttertrappen. Hon gick normalt och utan problem resten av dagen, inklusive när hon kvällsrastades lös på tomten. Ingen promenad utanför tomten. Hon dricker mer än vanligt, men inte onormalt och hon kissar inte oftare men mer. Modji förefaller må bra till både kropp och själ. I jämföresle med onsdagmorgonen rör sig Modji så oändligt annorlunda.
Kanske blev båda hundarna lite besvikna när flocken for tillbaka till bergtäkten på sena eftermiddagen, men denna gång utan hundträning som rolig aktivitet! Ett lass jord skulle inhandlas till trädgården. Hundarna kände naturligtvis igen sig när bilen närmade sig deras träningsområde!
Matte är trött nu när hon äntligen vågar andas ut och hoppas på att Modji kan få leva vidare ännu en tid. Det har varit väldigt ovisst de senaste veckorna. Modji skall få somna in om det är det enda alternativet, när den dagen kommer. Men det var inte dags nu! Modji kämpade och VILJAN att leva var stor hos Modji. Hon gav inte upp. Inte heller Matte.
Fredag morgon.
Modji har sovit lugnt hela natten, men bredvid Mattes säng för ovanlighetens skull. Hon vaknade pigg, hungrig och törstig och gick nästan normalt. Lite segt i början precis som Matte, vars rygg behöver gängas upp varje morgon. Modji gick ut på tomten och kissade och satt sedan och väntade på Husse och Aili som gick till brevlådan. Modji har inte kunnat sitta alls en tid. Nu sitter hon gärna och länge och håller koll på vägen igen.
Ortopedveterinären ringde nyss för att höra sig för hur Modji mår och för att meddela att knölen inte innehåller några celler och betraktas som en ofarlig cysta. I takt med att Modji kunnat röra sig normalt och bensvullnaden minskat har även knölen på ryggen vid skulderbladen minskat. Matte fick råd inför nertrappningen av medicinen framöver. Kanske kan tidsintervall behöva justeras och kontakt skall hållas kring Modji.
Matte fick bekräftat att Modjis liv hängt på en skör tråd. Inte så att hon skulle få hjärtstopp och självdö. Det var nog så att man hade gett upp Modji. En trettonårig hund hamnar lätt där när den inte kan gå. När inte vanlig smärtstillande och inflammationsdämpande medicin har effekt och när inte den neurologiska undersökningen eller blodprover ger någon förklaring. Men en ortoped blev ju inte inkopplad och det var en stor brist när det gällde rörelseapparaten kände Matte! Som inte gav sig.
Åter fick Matte höra från ortopedvetten: "Det var väldigt bra och tur att du stod på dig! Att du inte gav dig! Jag är väldigt glad över att diagnosen var rätt och att kortison har effekt på Modji!" Modj var i princip utdömd men har fått en andra chans. Enligt veterinären spelade det stor roll att Modji var i så god kondition innan detta hände. God kondition, bra hull och bra värden rakt av, samt att hon var liten och smidig och inte stor och tung. En Rottweiler har inte samma goda prognos vid kortisonbehandling tydligen.
Solen skiner, det är lagom varmt och Modji och hela hennes flock njuter av varje dag tillsammans!
Trevlig helg!
För inte alls länge sedan körde Modji för fullt på träningen. Foto från 19 mars i år. Tre veckor senare kunde hon knappast resa sig och knappast gå.
Klicka för större bild.
