Torsdag.
På morgonen dök snickaren upp och Matte praktiserade samma koncept som verkat funka bra. Hundarna i uterummet skvallrade. Snickaren är hundvan och högt älskad av de två Lapska! Ett himla skällande blev det och glädjefnatt. Men - Matte tog in båda hundarna i huset och lät dem inte hälsa. Snickaren stod kvar utanför glasdörren och åsåg det hela leende. Förstod tanken med att Matte inte släppte in honom. När hundarna stängts in glappade Aili en liten stund bara, men kom uppenbarligen ihåg att hälsa - det fick hon inte förrän hon tystnat helt.
Snickaren satte igång med förberedelserna, för att sätta in Mattes fyndade antika glasverandadörr, som skulle få bli Punschverandadörr. Hundarna var lugna och tysta och då först släpptes de ut på tomten. Men snickaren var vid det här laget fullt igång med att jobba och inte alls lika intressant att kasta sig över, varför hälsandet blev av det mer uppfostrade och sansade slaget än tidigare. Förmiddagen var mulen och lite råfuktig efter morgondimman och hundarna fick vistas i uterummet med full uppsikt över snickarens alla förflyttningar, fram och tillbaka till sin bil utanför grinden.
Vädret förbättrades och både hundar, Husse och Matte flyttade ut och ytterdörren fick stå öppen. Den antika dörren kom på plats och sedan vidtog diverse kringarbeten med snickrande runt om. Dörren var karmlös och omgivande byggnation sned, varför det blev lite finlir med såg och hyvel, vilket inte intresserade hundarna speciellt. De höll lite allmän koll bara. Rätt som det var uppmärksammade de Matte på att någon närmade sig grinden och nu kom de riktigt i gasen. Äntligen hände det något igen! Med ett sämre utgångsläge, med hundarna ute på tomten, var det svårare att få tyst på dem. Matte förklarade för besökaren att hundarna måste tystas innan grinden kunde öppnas. Nu var det inte lika enkelt och självklart, men båda de Lapska satte sig ner mitt på gräsmattan och tystnade. Därifrån ombads de förpassa sig in i uterummet och de gjorde som Matte bad och där stängdes de in. Besökaren släpptes in genom grinden. En hundhantering som vore de farliga monster, men ett sätt att få stopp på skällandet och "överfallna" besökare. Ett inlärt icke önskvärt beteende som måste jobbas bort och även denna besökare är hundkunnig och hade full förståelse för Mattes agerande.
Hundarna fick vänta på utsläpp till Matte och Husse hälsat och sedan var det en betydligt lugnare hälsningscermoni från hundarnas sida, som mycket väl kände igen grannen, som ville få lite trädgårdstips. I lugn och ro kunde besökaren sedan ensam flanera runt för inspiration. Nu hade Modji och Aili både snickaren och trädgårdsflanören att studera och det gjorde de bäst från trappen och altanen. Eftermiddagsfika intogs och snickaren tog farväl och Matte tackade för hjälpen med att förverkliga ännu en dröm.
Nu var det Mattes jobb det som återstod, som att sätta dit en kasthake för att kunna ställa upp dörren och att tvätta de spröjsade fönstren rena från åratals lagrad smuts. Dörren stod igenstängd och båda hundarna studerade den ingående! Märkligt! De kom inte in längre på denna veranda?! Matte var snart tillbaka och hade hittat en kasthake i "bra-att-ha-gömmorna" och ställde upp dörren till hundarnas glädje. När smutsen gnuggats bort efter fyra tvättar på vardera sidan dök gamla munblåsta glas med små bubblor upp! Fint blev det.
Hundarna och Husse tog en skogspromenad medan Matte lagade middag och middagen intogs sedan i skymningen på Punschverandan. Med dörren stängd, fotogenlampor och stearinljus tända, samt infravärmen påslagen. Ute var det femton grader och vid middagsbordet nitton grader, samt hög mysfaktor. Hundarna slog sig till ro på mattan och slapp draget utifrån.
Nu återstår en ny trapp bara.
Klicka för större bild.
