Lördag.
Husse plockade ihop sina golfklubbor och gav sig iväg för att gå sin första runda på niohålsbanan, tillsammans med en jobbarkompis. Matte lämnade hundarna hemma och gav sig iväg med sina kryckor för en "motionspromenad" /testpromenad för att se hur fort det fungerade att gå utan att kroppen protesterade. Nu kryckade inte Matte uppåt vägen mot sjön. Matte gick normalt i rask takt, med en krycka i vardera handen som säkerhet. För att inte vingla till eller trampa snett. Nu hänger inte Matte på kryckorna. Nu går Matte rak i ryggen. Matte kände att cirkulationen kom igång i kroppen och "fartvinden" i ansiktet fick Matte att må gott! Matte kunde gå som förr. Långa benet före. Tio minuter tog det upp till sjön. Matte stannade upp och njöt av sjöglimten mellan träden i en minut. Vände och gick hem igen med raska steg. Kommen halvvägs fick Matte signaler om att minska lite på tempot, men det tog trots det tio minuter tillbaka också. Flåset kom igång och Matte kände sig fri. Fri att kunna gå normalt för första gången på många år. Kryckorna måste emellertid ledsaga Matte i ytterligare tre veckor. Sedan räcker det med en krycka i ännu ett antal veckor. Svårt att kombinera med tre hundkoppel.
Elmoppen fyller alltså en viktig funktion, för att kunna genomföra promenader och konditionsträning med hundarna ännu en tid framöver. Det dröjer innan Matte får cykla.
Solen sken från en klarblå himmel och det var 14 grader. En kraftig vind blåste med kastbyar åt alla väderstreck. Friskt och höstlikt var det och Matte tog med sig hundarna på en långpromenad med den nyladdade moppen. Det kändes fint!
Efter femton minuter kändes det allt annat än fint!
Från en tomt kom en ilsket bjäbbande Pommeranian utrusande på vägen! Den fick snabbt sällskap av en lika liten och lika ilsket bjäbbande hund av obestämd ras. De tre Lapska gjorde gemensam sak mot de två anfallande minihundarna och kastade sig samtidigt mot dem. Snett bakåt. Mattes vänsterarm fjädrade rätt bra, men inte tillräckligt och halva Matte åkte av moppen. Som tur var på den sida där Matte inte är nyopererad.
Långt borta från vägen, uppe på en altan, ropade en tjej. Inget som helst gehör fick hon från hundarna när de drog iväg ner mot vägen och Lapskflocken under vilt bjäbbande. Totalt ignorerad valde hon då att, helt tyst, gå ner efter hundarna mot vägen. "Bra! Vår matte hänger på!" Inte ett ord yttrade hon till hundarna annat än att hon försökte locka på dem med vänlig röst. Inte en tillsägelse! Inte en höjd röst. Hon försökte bara få tag i hundarna. Jagade efter dem.
Småhundarna stod framför de tre Lapska och skällde ut dem efter noter. Modji tyckte illa vara och ställde sig bakom moppen. Hon har alddrig gillat minihundar som bjäbbar mot henne och undviker dem noga. Drog kopplet bakom Mattes säte och Mattes vänsterarm försökte följa med i vridningen. Inte helt lätt när Násti försökte hålla undan bjäbbmonstren och dotterdottern Aili blev allmänt upphetsad av allt skällande. De Lapska lydde på tillsägelse och stod stilla bredvid Matte som bara satt kvar på moppen till hälften. Den bruna minihunden infångades men den ettriga Pommeranian gav sig inte för det. Ägaren valde då att avlägsna sig och då kände sig väl Pommen lite lätt ensam till slut och backade undan några meter och tystnade. Násti och Aili var nöjda. Matte var rosenrasande och ledsen. Hade sträckt sig i sidan när de tre Lapska kastade sig mot de hundar som helt överraskande rusade på dem.
Hundägaren bad inte ens om ursäkt. Verkade inte bry sig. En kvinna stod uppe vid huset och tittade på, utan att blanda sig i infångandet av de två förrymda småhundarna. Deras ignorans när Matte hamnade i knipa kändes ofattbart kallsinnig. Matte ropade att hon var nyopererad och inte kunde resa sig och ingripa själv. Kopplet fastnade i sätet, sittdynan åkte av och halva Matte åkte av. Kryckor bakom ryggstödet borde ha signalerat handikappad hundägare.
Sköt dig själv och skit i andra. Hur f-n tänkte denna hundägare?! Hon brydde sig inte! Det var lika obehagligt att uppleva som att hundarna rusade ut och rakt in i en främmande flock av tre hundar. Denna Pommeranian måtte vara korkad. Eller ha ett otroligt stort ego. Lever farligt gör den hur som helst om den fortsätter att göra så här.
En ledsen Matte med ont i sidan tänkte rulla hem igen. Men bet ihop och fortsatte den planerade långpromenaden. Hur har det blivit egentligen? Skall man inte kunna koppla av på promenaderna här i området längre? Måste man ständigt ha avvärjande sprayburkar i fickorna när man ger sig ut med hundarna? Ordföranden i samfälligheten har själv råkat illa ut ett flertal gånger när han gått med sin kopplade hund. Så förbannat trist utveckling! Körkort för hund. Ja tack! Utvecklingen skenar med okontrollerade hundar springande lösa. Inte bara här i området.
Färdiggnällt.
Husse kom hem från golfbanan och hade gått på 55 slag och fått beröm för sina puttar. Glad och stolt Husse! Som planerar inför pensioneringen. Han tog en promenad med hundarna. Som denna dag vistades utomhus sju timmar i sträck. Det gjorde även Husse och Matte. Med en krycka i näven kunde Matte utföra lättare trädgårdsysslor. En del läsande blev det också. Men nog gnagde dagens tråkiga hundhändelse i bakhuvudet. Även två så små hundar, ilsket bjäbbande och utrusande okontrollerat från en tomt, kan ställa till en hel del tråkigheter för en annan hundägare. Oavsett handikapp eller inte.