Torsdag.
På kvällen var det möte för räddninghundförare i Stockholms län. Länsstyrelsen informerade om ett nytt avtal med SBK.
Tillbaka till ruta ett för dem som var med på 1980-1990 talet! Vilka på mötet bl.a. representerades av Husse och Matte..... Husse har under åren hållit i minst tio räddningshundkurser. Han har tappat räkningen.
Då: När hunden var certad tjänstehund/räddning och föraren gjort sin tvåveckors K-038 skrevs kontrakt med den lokala räddningstjänsten i hemkommunen. I händelse av raserade byggnader och försvunna personer skulle man som räddningshundekipage bistå med sin kunskap och sin hund. Det var den primära uppgiften och utbildningen innehöll både skogssök och orientering. Samt kunskap om hur skyddsrum var konstruerade och olika stängningsanordningar på dörrar till skyddsrum. Man fanns med på en larmlista på brandstationen och hämtade där sin utrustning. Enhetsövningar anordnades med flera aktörer.
Sedan: Utbildningen inriktades allt mer mot endast internationell tjänstgöring för räddningshundekipagen. De som inte blev godkända för internationell tänstgöring fortsatte att göra funktionskontroller och hoppades att de trots allt var intressanta för den kommunala räddningstjänsten på något vis. "Eliten" specialtränades för internationella uppdrag och grundutbildningen snävades åt allt mer. Specialinriktades. Skogssökutbildningen togs bort från kurserna och testerna på orienteringskunskaper blev allt mer urvattnade. En kort period testades hundarna på spårupptag på funktionskontrollerna, men detta togs bort innan det blivit en vana. Till slut sades det rakt ut: En räddningshundutbildning syftar endast till att få fram ekipage för internationell tjänstgöring! Mycket tydligt blev detta 2014 då funktionskontroller för andra än de internationella ekipagen ställdes in helt.
Under åren har ansvarig myndighet hetat: SRV - Statens Räddningsverk, KBM -Krisberedskapsmyndigheten och nu MSB - Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.
Man har vartefter kommit på att man för väldigt många pengar utbildat räddningshundekipge för internationell tjänstgöring och samtidigt fått fram en hel del godkända ekipage, som fått tjänstehundcert. Som inte godkänts för internationell tjänstgöring med mer speciella krav och prov. Men som är fullt funktionsdugliga efter en lång och gedigen utbildning. Vilket resursslöseri! Det har ryktats och funderats och tyckts kring detta. I många år. På flera håll. Så kom då detta dråpslag - man tog bort funktionskontrollerna för andra än de internationella ekipagen. Var nu alla andra certade räddningshundekipage totalt ointressanta för alla utom för frivilligorganisationer som hjälper polisen att leta efter försvunna personer?
Nu: Större intresse finns för ett fungerande försvar i vårt land. Fler går med i Hemvärnet. Ubåtskränkningar och muller i öst är en realitet. Det kalla krigets dagar är över och Civilförsvaret är skrotat. Ett nytänkande finns kring vad som kan hända och hur säkra är vi egentligen? Hotet är ett helt annat än under det kalla krigets dagar. När det händer händer det fort och plötsligt. Intresset för frivilligorganisationer och deras ideellt arbetande medlemmar har ökat markant. De egna resurserna hos olika myndigheter räcker inte till. Länsstyrelsen ser räddningshundekipagen som en välkommen resurs på hemmaplan!
Tillbaka till ruta ett, men förhoppningsvis på ett mer konstruktivt sätt där allt inte bara är snack och planer och beroende av den egna kommunens intresse för sina räddningshundekipage. Vilket varierade mycket och ofta beroende på privata kontakter. Det låter inte så nu. Det låter som att man verkligen behöver denna frivilligresurs.
Utbildningen till räddningshundekipage kommer förhoppningsvi framöver att intressera en större grupp, enligt vad som sades. Man måste inte vara säker på att man är beredd att ta med sig hunden till ett katastrofområde utomlands, för att få gå en räddningshundkurs. Men man måste vara säker på att man vill hjälpa till vid nationella behov av ett räddningshundekipage. Vid jordskred, husras och försvinnanden bland annat. Terrorhot är en realitet och även i vårt land kan det bli aktuellt att hitta människor i sprängda byggnader. Funktionskontrollerna kommer tillbaka och utbildningen anpassas. Förändras lite här och där på olika sätt.
För den som nu känner att denna utbildning lockar och som bor i närheten av Stockholm, ordnas ett förberedande informationsmöte den 26 augusti i Vårby strax söder om Stockholm. En kurs kommer därefter inom kort att starta, där man först måste närvara vid ett antal förträffar med praktisk inriktning för att både testa ekipagen och för att ge en vink om vad utbildningen kommer att bjuda på och ställa för krav.
Fullständig kravprofil på både förare och hund finns att få från SBK. Helt kort: Föraren måste ha fyllt 18 år och både hund och förare måste vara fullt friska. Hunden får inte ha C-höfter, inte vara skotträdd och den skall ha känd mental status vid en viss tidpunkt under kursen. Hunden får inte ha fyllt fem år vid slutprov och kursen pågår totalt i närmare två år med obligatorisk närvaro.
All information om denna utbildning och kommande kurs finns hos SBK på frivilligsektorn.
Många Lapska kan här göra nytta, om de har rastypiska anlag för att klara lite tuffare arbetsuppgifter, samt är sociala med okända människor. Endast två hundar är kvar till slutprov i vår på sjöräddningshundkursen, som är en påbyggnad på en vanlig räddningshundkurs. En av dem är en Lapsk Vallhundkille! För närbesläktad med Násti för att han skulle kunna bli pappa till hennes sista kull. Matte kollade noga då denne kille är en härlig hund!