Onsdagen var varm och jobbig för Násti, som envist ville gräva sig en lya i ett buskage, eller pressa ihop magen och knöla sig in under lekstugan. Ingendera tillät Matte och måste därför bjuda Násti ett alternativ. Det fick bli den mindre tygburen, lagom för en hund. Den placerade Matte i skuggan på kullen, intryckt mot buskaget där vinden fläktade. Över buren placerade Matte ett lakan, som släppte igenom luft, men skapade isolering. En glipa lämnades, som tillät Násti att kika ut och hålla koll på omgivningen. Med en stor skål vatten slog sig Násti äntligen till ro, i upphöjd svalka och isolering på infiltrationskullen!
På kvällen fick Matte med sig alla hundarna på en kortare rastningsrunda, men Násti ville bara hem. Lite rörelse ansåg Matte ändå att tjockisen behövde.
Násti åt sin middag med god aptit, men vid niotiden på kvällen stod det klart att födseln närmade sig. Temperaturen låg på 37,1. Násti och Matte slumrade lite då och då under natten, men Násti var orolig och hässjade. Matte måste ha somnat till lite och vaknade 04.30 av att Násti var uppe och sprang. Hon hade "fött" en stor gummiand, ett grönt gummiben med pipljud och en konstig tygleksak som låter när man kastar den. Matte konfiskerade den nyfödda trion och Násti blev olycklig. Matte var iskall. Inte en mixad kull igen! Modjis pipissyskon var ett för mycket.
En timme senare hände något och Násti krystade på utan något resultat. Matte tvingade ut Násti i koppel och hon krystade ett par gånger ute på tomten. En valp i fickan funkar säkert. Bara den kunde komma ut! Tillbaka i bädden dök ett huvud i en bubbla upp, men sedan var det stopp. Skuldrorna tycktes stoppa upp och Matte roterade knyttet som då pluppade ut med fart! En brun kille som pep och sprattlade med en gång och var jättehungrig! Härligt!
Efter en timme upprepades det hela, bortsett från att Násti inte behövde gå ut och gå. Ett huvud kom ut i en blåsa och sedan var det stopp. Matte fingrade lite och vände till slut över Násti på andra sidan. Då kom brun kille nummer två ut. Ljusare brun, med mycket vitt. Även han med fart och med ljud och hungrig! Ytterligare en timme senare kom ännu en kille med huvudet först. Han slank ut lite lättare. Matte tyckte till en början att det var en tjej... Men två navelsträngstumpar kändes ändå som en för mycket! Även denna kille lät rejält och var hungrig. Full fart direkt. Underbart! Så gick en dryg timme och en fjärde valp visade sig vara på väg. Matte kände två baktassar och hjälpte till lite genom att hålla emot, så fötterna inte gled tillbaka mellan värkarna. Ytterligare en brun kille, som pep, sprattlade och var hungrig.
Men Násti verkade inte färdig. Hon flämtade och var lite orolig. Allt tydde på en femte valp. Enligt ultraljudet fanns det minst fyra valpar. Fyra fosterblåsor syntes på dag 38 i dräktigheten. Så visst kunde det komma en femte valp. En tjej förhoppningsvis! Men drygt två timmar senare hade inget hänt och Násti gick villigt med på att gå ut en sväng. Hon kissade floder och bajsade mängder, vid två tillfällen. Det var det som tryckte på i buken hennes! De senaste dagarna har hon fått allt större problem med att skita. Lite har kommit, men mycket har säkert blivit kvar. Därav den mer tunnlika formen. Hon har ju fått väsentligen mycket mer mat än när hon inte är dräktig.
Fyra nyanser av brunt! Fyra killar med olika bruna nyanser. En mörkt brun Harmikopia. Sin far upp i dagen! En viltfärgad/brun med mycket vitt och ljust ansikte med mörkt över ögonen. Fantomen! Två mellanbruna (gråbruna) med olika mycket ljust i ansiktet, båda med mycket tydliga tecken. Alla med vita fötter. Några timmar gamla vägde de mellan 380 och 420 gram.
Efter toalettbesöket slog sig Násti till ro hos sina bruna småkillar. Under hennes frånvaro hade de alla fyra sökt sig ihop i en värmande hög. Lugn och ro spred sig i Nástis biabädd, som Matte placerat i valplådan intill sin säng. Nystädat med mjuk fäll att ligga på i bädden. Fyra hungriga knytt som kuttrade nöjt när de åt och en trött men belåten mamma, samt Matte, som övervakade det hela. Resten av valplådan var ledig för Matte, som kunde massera ryggen på den duktiga barnaföderskan. Násti njöt och kopplade av och mjölken rann till.
Till en början får den lilla familjen hålla till i biabädden. Familjen hålls samlad de allra första dagarna. Men knytten är livliga och for runt en hel del, bara några timmar gamla! Att ta sig upp på kanten av biabädden mot valplådeväggen var liksom inget problem! Sedan är det lätt att sträcka sig lite till och ramla över kanten. Biabädden skall ut ur den stora valplådan mycket snart, för att tillåta Násti att sträcka ut sig mer i värmen och knytten att ta för sig av större ytor! Det främjar nyfikenheten och upptäckarglädjen! Den som varit mest ute på upptäcktsfärd vid en veckas ålder, är också den som varit ute på upptäcktsfärd mest senare i livet. Först ur valplådan och först på rymmen ur valphagen. Nástibrorsan Ailu har varit ett lysande exempel! Hans personlighet syntes tydligt vid en veckas ålder. Tre månader gammal rymde han upprepade gånger till ett äldreboende... Vad månde bliva av detta killgäng? Hittills fyra killar som i allt liknar den drygt året äldre brorsan Mánnu. Bortsett från färgen.
Under förlossningen fick Násti några Mariekex för att få lite energi och för att bli törstig. Hon gav sig inte tid att dricka, men flämtandet och värmen gjorde att hon behövde vatten. Efteråt fick hon rå äggula och till kvällen en mindre portion mat. Hon gick ut och rastade sig spontant vid ett flertal tillfällen och tarmen måste ha varit väldigt full den senaste tiden. Nu hade hon även druckit massor och det skulle ut. Násti är lugn och trygg och har inga som helst problem med att gå ifrån valparna för egna behov, men hon har bråttom tillbaka till dem.
Denna gång är Násti mycket mer avslappnad kontra omgivningen och förefaller lita helt på att inget händer hennes knytt. Inget har ju hänt tidigare. Sist lade Násti nosen över knytten även när Matte ville ta i dem. Det gör hon inte alls nu. Hon vet att inget hotar dem där de är. Hon förhåller sig avslappnat även kontra de andra djuren i familjen. De visar i sin tur respekt. Lugn och harmoni råder. Grannen hönsägaren och Cockeruppfödaren kom över med en korg ägg till den nyblivna mamman! Tack! Násti hörde att någon kom och lämnade knytten för att hälsa välkommen! Härligt! Hon visade gärna upp sina söner på lite avstånd. För en Cockeruppfödare var det en stor skillnad att se några timmar gamla knytt stå på sträckta bakben och dia. Lapskvalpar förefaller mer rörliga och "färdiga" när de föds. Intressant!
Hela torsdagen/födelsedagen flöt på i lugn och ro sedan den sista killen fötts klockan 8.55. Natten till fredagen var lugn, med endast något irriterat valppip någon gång. Maten rann inte till tillräckligt fort, elle brorsan snodde tutten. På torsdagkvällen gick Násti gärna med på kvällskissningen. Likaså gick hon gärna med på morgonrastningen på fredagmorgonen. Hon är jättehungrig och får maten uppdelad i tre portioner under dagen.
Alla de som tingat valp är underrättade och det är inte alltid lätt att ta en en hane när man önskat en tik. Hundvakt, omgivning m.m. Men ibland fungerar det. Ett par hanar var tingade och nu finns här en kille som söker ett aktivt ("hundjobb") hem med hundvana.
I Gränna pågår just nu Svenska Lapphundklubbens riksstämma med utställning och tävling i agility och lydnad. Ett SMS nådde nyss Matte: Signe (Nástis dotter Lahji 15 m.) fick CERT och blev BIR!) Igen.... Den lilla tjejens femte utställningscertifikat! Bäst i rasen! God reklam för Nástis söner! Även om det är mentaliteten som Matte sätter före utseendet. Men det ena måste inte utesluta det andra. Mamma Násti är ju både räddningshund OCH utställningschampion. Knyttens pappa Harmi är utställningschampion även han.
Nu ligger Násti och drömmer med knytten utspridda över och runt sin kropp. Nástis ben är ute och springer och hon småskäller, varpå knytten hoppar. Miljöträning! Instabila underlag!
Tillbaka