Söndag.
Vindstilla, stilla snöfall, en minusgrad, julkortsliknande stod skogen och sjön låg isbelagd igensnöad och öde. Matte nådde stranden tillsammans med hundarna efter en sväng mellan öde stugor i området. De dagen innan så livliga vägarna låg nu helt öde. Många var fläckarna längs vägen som de två Lapska måste utforska noga! Många sporadiska fyrbenta besökare hade lämnat spår i snön. De flesta spåren osynliga för Matte, men många väldigt synliga där de lyste i många nyanser av gult i snön. Nya nyheter! Färska nyheter! Hus till salu längs vägen. Främmande hundar på tillfälligt besök. En rastningstur innan visningen. Så klart hundarna fick stanna och studera! Ingen powerwalk. Ingen intervallträning.
Njutningsfullt skrotade Matte vidare där över klipporna längs sjön. Under höga raka tallar, låtande hundarna bestämma takten. Stoppen blev många och olika långa. Matte blev stående och lyssnade på tystnaden. Motorvägens ljud långt borta dämpades av snötyngda träd och Mattes allt sämre hörsel. En kråka kraxade sig över isen bort mot mossen. Flygande högt i det fina snöfallet.
På stranden stod ett strandat och söndrigt hockymål. Intill den obefintliga gränsen mellan sjö och land. Spår i snön ledde ut över sjön. Djurspår, människospår och icke tillåtna fordonsspår. Tydligen finns is under snön, men Matte tog inga risker och höll sig där det var garanterat fast mark under tassaar och fötter. Stod länge och bara njöt medan Aili försökte gräva hål på en isfläck.
Benen vände hemåt förbi tomten där den ena bilen avlöser den andra och alla blir kvar när de tjänat ut. Likt en puckelpist stod de där i trädgården. Snötäckta och mjuka i sina former. Grannträdgårdens snötäckta gärdsgård var nog vackrare ändå. En vinteröde halvrucklig stuga (ägarens beskrivning) visade sig vara uppdaterad med fiberanslutning, när Matte och hundarna tittade till huset och gjorde färska spår i snön. Framtiden har anlänt även till detta renoveringsobjekt som besöks dagligen av rådjuren. Även här fick hundarna själva avgöra hur mycket de skulle nosa runt. Båda ville prompt in under huset, vilket de dock inte fick. Att något djur befann sig därunder var tydligt. Aili fick ett tokspel och överslagshandlingen bestod i att kasta sig iväg i kopplet och får springfnatt. En oförberedd Matte fick hart när en flygtur mellan äppelträden och tvingades höja rösten. Enda gången på denna promenad som Matte hade åsikter annat än riktningen. Det var hundarnas promenad. En njutningspromenad för både hundar och förare. Ingen tid att passa. Inget förutbestämt mål att nå. Ingen stress. Bara njutning. Av naturen. Här och nu. Stillhet. Tillsammans. Nej, hundarna var inte lösa. Men deras koppelhållare var mycket följsam.
Innanför grinden fick Aili återfall i det nyss avbrutna springfnattandet och bjöd upp till vild lek! Mamma Modji tackade nej och slog sig ner på trappen och var publik. Matte tackade ja och lekte jaktlek med en extremt yster Aili på den snötäckta gräsmattan. Aili flög över den vattenfyllda bäckfåran gång efter gång! Det gjorde inte Matte.
