Fredag - Lördag.
Dagarna har gått sin gilla gång. Med Ailis medicinering och små portioner i måltider ofta serverade. Där antibiotika skulle ges tre gånger per dag, liksom magmedicin (som för människor mot magsår). Där magmedicinen skulle ges en timme före måltid - men inte närmare i tid till antibiotikan än två timmar! Med detta matematiska finlir har Matte fått bra hjärngympa och känner sig lite nöjd med att inte ha behövt skriva upp några tider för det ena och det andra, utan det schema Matte lagt varje morgon i mitten av skallen har varit vänligt och stannat kvar där. Dock har Matte för egen del glömt både medicin och måltider ibland. Det har inte känts lika viktigt, varför Husse löst matfrågan när hans hunger blivit för stor. Nej. Husse är inte kocken i familjen. Han har haft tumme med kocken på golfklubben, som fixat åtskilliga måltider den senaste tiden! Han har fixat dubbla portioner till Husse och Matte till priset av en enda och inte bara en gång!
Fredagen och lördagen var alltså strikt inrutade i tablettutdelning och fixande av måltider med skonkosst till Aili. Det går åt rätt håll och skiten blir bättre. Men förhoppningsvis ännu bättre när antibiotikakuren på sju dagar avslutats på lördagen.
Knytten de bara lever på som om ingenting hänt och skönt är väl det! Deras magar är fina och de äter uppblött valpfoder några gånger om dagen. Iblan äter alla med glupande aptit och ibland är det någon eller några som för tillfället har viktigare saker för sig än att äta. Som att busa med dem som äter eller passa på att leka med något utan konkurens. Över dagen har de ätit ungefär lika. Var och en har nämligen en egen liten skål och Matte minns utan att märka skålarna. De ställs bara lite olika för att veta vem som åt ur vilken skål. Bra minnesträning för en gamling även det. Att ställa fram en stor skål och låta alla äta fritt är ett sätt att mata knytt, Matte har valt ett annat sätt. Vill ha koll på var och en. Ibland får man vänta ut ett toabesök för att det skall bli plats i magen och ibland får man ge lite starthjälp eller lite myspys i famnen, för att aptiten på blött valpfder skall vakna. Ibland ställer man ner skålen, knyttet äter för livet och vill ha mer ur en anna skål. Intessant att studera! För den som har tid och intresse.
Huvuduppgiften under fredagen och lördagen har inte varit att mata knytten, utan att äntligen ställa i ordning den planerade valphagen. Material har inköpts och nu gällde det att bygga. Det är väl bara att sätta upp ett kompostgaller eller nät runt en yta tänker man kanske då. Så var det förr i Lapskflocken. Innan de två stora och skuggande granarna fälldes! De jättegranar, den ena rutten inuti, och avverkningsmogna som stod några få meter från husväggen och gav skrämselhicka vid varje kraftigt oväder med starka vindar. De granar som stod där Mattes lilla tillbyggda sovrum nu ligger. Den tidigare valphagen var kanonfin under de i viss mån uppstammade granarna. Naturmark och det enda man måste rensa bort var stora grankottar! Upp med nätet så var hagen klar.
Tiderna förändras och tomten har blivit en annan. Planen för denna kull var en hage på gräsmattan, skuggad av björkar och parasoll. Men gräsmattan torkade bort i fjol sommar och i stället växer där nu vitklöver, smörblomma och inte minst humlefavoriten blåsuga. Alla med gröna blad och nyklippt kan förbipasserande luras att tro att detta är en välskött gräsmatta. Det är det inte. Det är en mycket kortsnaggad blomsteräng där blommorna envisas med att komma upp även uta stjälkar! Vilket inte stör humlor, bin och getingar det minsta! De vimlar över den gröna ytan, varför en valphage där är en omöjlighet. Nástis kullsyster Rassi fick ett stick i en tass vid samma ålder som Ailiknytten är i nu och det var definitivt inte bra! Då hade man alltid cortisontabletter hemma i händelse av ormbett och de kunde användas på inrådan av veterinär till Rassi. Inga knytt på någon blomsteräng således.
Husse och Matte har funderat och funderat och till slut landade diskussionen i att en jättehage inte går att få till på denna tomt. Andra har andra tomter med säkra staket runt hela. Det har inte Husse och Matte. Huvudsaken lär vara i slutändan, att de får komma ut och att de miljötränas! Att de får en äventyrslekplats och inte bara en plan yta med några valpleksaker utströdda! De skall ha en utemiljö som väcker deras nyfikenhet och stimulerar dem till att röra på sig och att lösa problem! De skall erbjudas olika underlag och det skall finnas en lugn hörna för vila och det måste finnas hinderbanor. De skall öva upp sin balans och kroppsuppfattning för ökat självförtroende. Deras miljö måste framför allt vara säker! Eken intill huset har vräkt ner ekollon över alla ytor närmast huset! En större ekollonproduktion generellt än på många år efter sommaren i fjol. Inte bara här! Rovfåglar finns det gott om och även katter. En och annan varg traskar förbi ibland. Hungriga rävar finns det också. En valphage måste ligga nära huset.
Lösningen har fått bli att nyttja uteplatsen direkt utanför ytterdörren, som till hälften består av grus. Livsfarliga vassa stenar av bergkross. Detta har nu byggts bort medelst stora OSB-skivor som smmanfogats och lagts som ett golv. På detta golv har den gamla bastanta trädgårdsmöbeln i massivt furu ställts tillbaka. Staket är tillverkat av kompostgaller på högkant, som sammanfogats med buntband och stagats med vinkeljärn. Gallren kommer mycket snart att vara attraktiva "ribbstolar" att kättra i för klätterglada knytt av en klätterskicklig ras! Ett galvat fyrkantsnät på insidan kommer sätta stopp för klättrandet. När Matte upptäckte hur Násti kunde ta sig över ett stående kompostgaller bara några veckor gammal kom det som en rejäl överraskning! Nássti var inte ensam. Hela kullen befann sig på fel sida när Matte varit ute en kort stund..... En egenskap knappast unik för knytten i Gátchisflocken.
Under fredagkvällen jobbad Husse och Matte vidare med detta i skön kvällstemperatur, ända till det skymde. För att i den tidiga morgonens skuggiga svalka på lördagmorgonen färdigställa det sista. Så att Brudarna Brun med Bror skulle få tillgång till en stimulerande utemiljö, där de förbereds för aktiva liv med agility och räddningssökträning. Där det är viktigt att de präglats från början på ett liv i rörelse över ojämna ytor och på att lösa problem som uppstår. "Rummet" var klart och nu kom det bästa av allt! Matte fick möblera! Utöver den stora trädgårdsmöbeln med ribbor och slåar mellan alla ben, flyttades en sittbänk och ett mindre bord in. Här skall man kunna sitta hos knytten och fika och de skall leva i en levande miljö. Två stora parasoll sattes upp för skydd liksom ett insyns-/solskydd längs en del av gallret och en fäll fick bli lya med ett gammalt lakan spänt över. Parasollfötterna med stora stenblock blev klättermiljöer, en bördback med galler och en halvpall fick bidra till naturliga klätterobjekt, liksom en stor natursten. En stor fodertunna har tidigare knytt i flocken älskat att gå in och rulla runt i och den fick flytta in. Samt en uppochnervänd stor galvad gammal balja. Liksom diverse föremål att leka med. En del avsedda som valpleksaker och andra inte. En duk över bordet gav skugga och ett plasttråg med låga kanter fylldes med vatten för dryck och fotbad. Detta är bara början och vartefter kommer nytt att tillföras och annat som knytten vuxit ifrån plockas bort. Nu kan man börja studera individerna! Nu har de äntligen möjlighet att visa mer av vilka de är! Men hittills verkar de fyra Ailiknytten vara en precis lika jämn kull som de fem tidigare kullarna hos Gátchis. Senare i livet påverkas de natuligtvis också av dem de lever med och de liv de lever. Grunden läggs här i barndomshemmet under åtta korta men viktiga veckor, en tredjedel av präglingsprerioden. Matte och Husse gör med denna kull som med tidigare, oavsett om ett knytt skall bli kvar i flocken eller inte!