Lördag.
Stormen Alfrida den 1-2 januari i år ställde till det rejält i trakten! Överallt ligger det nu tmmervältor längs vägarna. Större och mindre med alla de dimensioner på stammarna! Här är det stammar från vindfällen och inte avverkningsmogen skog som skördats. Mycket är omhändertaget, men långt ifrån allt! Längs den slingriga vägen genom skogen, mellan Lapskflockens båda revir, ligger det ännu mängder med vindfälld skog som plockepinn. En sträcka på fyrtio minuter med bil bara. På ett ställe ligger undersidan av rotvältorna på rad, som en hög och jordig mur längs vägen och ett gott stycke in. Träden var vana att stå emot sydliga stormar, inte orkanbyar från nordväst. Förvånansvärt få hus, trots läget mitt i skogen, har förstörts. Många stammar har snuddat husen men inte skadat något.
I Lapskflockens andra revir vid Torpet, fanns alla chanser för skyhöga tallar i hörnet mot berget och skogen, att lägga sig över något av husen. Men den knäckta grantoppen som blåste mot lillstugan/gäststugan placerade sig tätt intill altanen utan att skada den. Den stora granen på berget utanför fårnätet släppte fästet och föll rakt över hörnet på fåtnätet mot granntomten. Fårnätet släppte i hörnstolpen och vek ner sig. Det var allt. Grannhuset stod precis utom räckhåll för toppen.
Tidigare har Husse och Matte tagit hand om grantoppen, som hindrade sittande på lillstugealtanen, med grenar över halva ytan. Nu var det hög tid att ta hand om granstammen och det nertryckta fårnätet. Modji och Aili har hittills respekterat förbudet att gå ut. Det har varit möjligt för dem att krångla sig ut mellan grenarna och skutta över det ihopvikta nätet. Om de verkligen hade velat. De har inte visat några tendenser att vilja ta sig ut tidigare någonstans, men tillfället gör tjuven och nu har Aili börjat löpa. Besök av ovälkomna gäster är inte heller önskvärt och det bor hundar i närheten och vildsvinen som nyttjar stigen längs med staketet kanske börjar sukta efter spirande gräs, i stället för vitmossa.
Solen sken och det var tolv grader. Ingen kall vind för omväxlings skull! En härlig dag att tillbringa vid Torpet således. Dörrarna ställdes upp till både stuga och lillstuga för genomvädring och för tillgänglighet för hundarna, om de skulle vilja dra sig undan och vila. Deras "hundkojor". Modji och Aili lämnades åt sitt öde och Husse och Matte tog tag i skogsarbetet som väntade. Matte tog busksaxen med utväxling och kapade alla grenar och kvistar som var intrasslade i nätet. Medan Husse bytte till skogshuggardressen och gjorde i ordning motorsågen. Rätt snart låg fårnätet helt blottat och det borde gå fint att kapa stammen utan att komma åt ståltråden.
Husse körde igång och Matte var behjälplig med att hålla i och undan där det behövdes. Viss fjädring uppstod i det nertyckta nätet. Snart var stammen uppkapad i hanteringsvänliga bitar, riset släpades undan och Matte började kärra iväg alla klabbarna, medan Husse slog i en extra stolpe och reste nätet. Över stock och sten (bokstavligt) lyckades Matte sedan kärra iväg merparten av den kapade stammen och staplade bitarna snyggt i solen mot vedbodväggen för torkning. Bitarna var rätt tunga men inte för tunga för Mattes protes och med hjälp av en sax gick det fint att greppa och lyfta. Ett fantastiskt redskap!
Modji och Aili gottade sig i solen på gårdstunet mellan stugorna och hade full koll. Både på Husse och Matte uppe i hörnet i norr och vad som skedde söderut på den lilla skogsvägen intill. Men framför allt på allt som hände på hygget bakom lillstugan! Stora rovfåglar i luften och andra djur på marken. Våren är en hektisk tid i naturen och ett bra staket känns skönt att ha, när de Lapskas viltintresse och jaktinstinkt slår till! Att valla/fösa renar och att jaga rådjur och älgar är för dem samma grundbeteende. Två sidor av samma mynt. Många Lapska Vallhundar används som jakthundar. Icke att förglömma.
Efter fika och vila tillsammans med hundarna en stund, var Husse och Matte i farten igen. Ett väderomslag väntade under söndagen och det var dels skönt att vara ute och ett bra tillfälle att få ner den tall som vuxit sig allt större, lite för nära detstora och fina körsbärsträd som vuxit sig vackert. Kronan behöver mer utrymme och ljus. Sagt och gjort. Husse spände ett rep mot ett grannträd och började såga. Men trädet var snedvuxet och just i fel ögonblick kom en vindby. Över fårnätet ut mot hygget strävade trädet och gav sig inte förrän Husse slagit in en kil. Trädet gick i backen med ett brak och åt precis rätt håll. Nyfikna hundar kollade läget.
Ännu mer ris blev det att släpa undan och Matte satte genast igång. Husse kapade upp stammen och de smala bitarna staplades för torkning. Uppför och nerför backen gick Matte och släpade tallgrenar och kvistar. Högen mot infarten blev väldigt stor innan allt var klart. Matte kände sig nöjd med att kroppen funkat som den skulle. Kirurgen gjorde ett gott arbete och det har gått tolv veckor nu sedan operationen.
Som alltid hade Modji svårt att lämna reviret. Hon stod kvar på gårdstunet och såg sig noga runt om. Signalerande: "Åk ni! Jag måste vara kvar och vakta!" Trots att resten av flocken redan var utanför grinden och hade börjat lasta bilen. Samma sak hemma i det permanenta reviret. ALLTID när flocken skall iväg någonstans, står Modji kvar framför huset och säger tydligt åt resten av flocken att de kan ge sig iväg, så stannar hon hemma och vaktar. Hon har inget alls emot att åka bil! Hon har bara svårt att lämna sina båda revir utan bevakning. Blicken som spelar över området säger allt! Hennes mamma Násti var likadan.
Från lördagens arbete vid Torpet. Klicka för större bild.
