Onsdagen inleddes med en skogsrunda. Fåglarna kvittrade och hundarna indikerade något vilt i närheten. Djurslag vet inte Matte, som inget såg eller vittrade, när tre hundar samfällt pekade mot norväst, som stående fågelhundar. Lite senare, på ett annat ställe, såg dock även Matte rådjuret som i stora språng försvann bland träden. Vildsvinsgalten har inte bökat omkring i närheten av stigen på någon vecka och vargen har inte utökat skithögen. Möjligen har den pinkat runt omkring. Gázzis ben fungerade bra, upp och ner i den kuperade terrängen. En dag i sänder.
På eftermiddagen tog Matte med sig Gázzi, för att hon skulle få en fullständig genomgång av kroppen av en för ändamålet specialutbildad person. Först och främst fick Gázzi och Matte följa med ut i skogen en sväng, för rörelsebedömning på en skogsväg och på en stor flat häll. Platt och slätt som vore det ett dansgolv. Gázzi fick skritta och trava, både på Mattes vänstra och högra sida. Hon blev tittad på från sidorna, framifrån och bakifrån. Anteckningar gjordes. Gázzis historia berättades.
Därefter flyttade sällskapet in i värmen och Gázzi fick gå runt och kolla miljön i den lilla stugan. Platsen var inte olik den hon var van vid hemmavid. En liten stuga i skogen. Där gäststugan fått bli mottagningsrum. Gázzi fann sig väl tillrätta och stående blev hon mycket noga undersökt. Muskler och ben mättes, bäckenet kollades, ryggen kollades. Alla resultat antecknades. Gázzi fick ligga ner och undersökandet av Gázzis kropp fortsatte. Här och där smärtade böjningar och sträckningar av olika muskler. Då och då fann Gázzi behag i undersökandet. Hon var mycket tålmodig, men blev då och då stressad. Då gjordes en paus och Gázzi fick röra lite på sig. Gázzi har aldrig riktigt gillat att sitta fast. På olika sätt. Gör det dessutom ont, har Matte full förståelse för att Gázzi vill komma loss. För att kunna veta var gränserna går för Gázzis rörlighet och tänjbarhet i rörelseapparaten, måste gränserna uppnås. Inte alltid så behagligt.
Efter några timmars noggranna studier av Gázzis muskler och leder, kunde experten konstatera några tydliga orsaker till rörelseproblem. Hennes bäcken är lite skevt och hon har spända muskler på ena sidan. Hon saknar mer eller mindre muskel på baksidan av vänster bakben. Detta förmodas vara en mycket gammal muskelskada (kanske från ungdomen) som med tilltagande ålder fått muskeln att förtvina mer än på högersidan. Gázzi har snedbelastat bäckenet och överbelastat höger bakben och vänster framben. Hon har vartefter blivit mycket trång i rörelserna och musklerna har förkortats radikalt. Enligt denna fysioterapist kan vingligheten, instabiliteten, ha orsakats av tillfälliga kramper i spända muskler.
Gázzi är en gammal hund men pigg i skallen. Går det att stoppa upp muskelförtviningen och hålla Gázzis pigga knopp igång med en rörlig kropp är Matte tacksam. Problemen ansågs vara rent muskulära och inte neurologiska. Två experter, inom olika områden, har två tänkbara orsaker till Gázzis tillfälliga instabiliteter. Kanske är det så att sanningen ligger lite här och där, lite av varje inverkar. För Matte är det väsentligt att inte missa något för Gázzis välbefinnande viktigt. Hade inte Gázzi hållits igång fysiskt med sökträningen, bedömdes hon ha varit i betydligt sämre skick. När muskelskadan inträffat är meningslöst att spekulera i, så fysiskt aktiv som Gázzi alltid har varit. Det kan ha skett mycket tidigt i livet. Gázzi har varit trång bak alltsedan ungdomen.
Efter att ha blivit klämd och känd på, fått benen böjda och sträckta och ömsom fått stå och fått ligga slog Gázzi sig till ro och lyssnade uppmärksamt när Matte fick instruktioner angående handhavandet av Gázzis muskler. En glad och pigg Gázzi anlände sedan hem och hade mycket att berätta för dottern och dotterdottern. Hög svans! Högt huvud! I ensamt majestät fick hon äta en försenad middag, med två suktande hundar i närheten. Husse hade varit hemma länge redan och en andra middag stod inte på listan.
Gázzi är nu ordinerad långa skogspromenader i kuperad terräng. Inte långa promenader på släta vägar. Matte skall efter promenaderna stretcha Gázzis bak och framben enligt instruktioner. Hon skall få muskelstimulering hos terapisten. Gázzis symptom påminner mycket om dem man får när höfterna slits ut. Höftledsartros. Om det vet Matte en hel del och känner igen de lätt berusade snedstegen, när musklerna liksom bara dör. Benet viker sig. Hur hade det varit om Gázzi haft C-höfter? Dessutom. Förmodligen inte bättre. En undran när aveln på hundar med C-höfter och oröntgade hundar förefaller öka. Inom alla raser. Visst! Jycken kör agility för fullt och har inte ont någonstans enligt föraren. Men den är inte mer än 3-4 år. Hur är det tio år senare?