Orsaken till gårdagens inlägg om hunden som beskrevs som ett måndagsexemplar av sin ägare, genererade naturligtvis hundsnack vid middagsbordet. För tydlighetens skull bör påpekas att vare sig Husse eller Matte har en aning om vad detta är för hund. Vad den har för härstamning. Men det visar ännu en gång hur förskräckligt noga det är att man som uppfödare tagit reda på så mycket som möjligt om de tilltänkta avelsdjurens mentalitet. Så att man inte parar en hund med mental svaghet ellr två hundar med samma problematik när det gäller svag mentalitet. MH och BPH visar inte allt, men detta är dock instrument för att kunna säga NÅGOT om hundarnas kynne. I övrigt måste man natutligtvis veta att föräldradjuren inte har svag mentalitet i form av stark skygghet och överdrivna rädslor i vardagen. Man måste veta mer om de djur som skall användas i avel än att de fungerar hemma i familjen. Som valpköpare är det givietvis mycket viktigt att ta reda på så mycket som möjligt om föräldradjuren innan man bestämmer ur vilken kull man vill köpa sin valp! Ingen vill väl råka ut för att behöva kalla sin hund för ett "måndagsexemplar" officiellt! Alla hundar är inte lämpliga att bli föräldrar. Vill det sig illa får två sådana individer barn ihop. Oavsett ras. Därför måste vi veta så mycket som möjligt om varje individ som planeras få bli förälder. När man har en möjlighet att välja avelsmaterial för rasernas framtida väl och ve. Inte bara att de är snälla hemma och att de håller måttet exteriört. Hur är de ute i samhället? I olika miljöer och i trängda lägen? Med barn och med okända? I oväntade och kanske skrämmande situationer? För att få veta detta måste vi vara aktiva med hundarna så att de får chansen att visa vad de innehåller. Gäller alla raser! Insidan är ack så viktig och insididans kvaliteter långt viktigare för de flesta hundägare i slutändan. Än att hunden placerar sig bra på utställningar. Ett rastypiskt utseende är gott nog för de flesta.
Onsdag.
Tre bruna Lapska tikar och två bruna Lapska hanar tränade inför lagtävlingen för räddningshundar i oktober. Násti med ätteläggar och en fin kille som är halvkusin till Násti om Matte minns rätt. Släktskapet märks både ut och invändigt. Insidan på familjens hundar räcte till för att göra bra jobb på kvällens träning som skedde på Ramirents stora inhägnade område i Järfälla.
Násti fick börja med ett stort frisök och Husse varken visste var de tre figgarna var gömda, eller hade med sig någon "facitgubbe". Násti hittade två figgar och skallmarkerade ihållande och bra. Men Matte hade gömt sig så att vinden blåste ut ur området, varför det tog lite tid för Násti att upptäcka Matte under en maskin ute på en asfaltplan. Násti fick jobba länge och visade bra uthållighet!
Modji fick ett frisök där hon fick söka halva det stora området tomt. Matte hade bett om tre figuranter gömda mycket nära varandra, men visste inte var de var de gömda. Annat än att det var i den del som skulle avsökas sist. Modji fick jobba på rätt ordentligt, för att lokalisera i vilka av flera tätt stående sopbehållare två av figgarna var gömda. En stod bakom returbehållarna på rad, inklämd mot en mur. Två hade krupit ner i lockfösedda wellpappbehållare med tätslutande lock. Modji stördes i viss mån av något ätbart på marken, som samtliga hundar intresserade sig för. Men som mänskliga ögon inte kunde upptäcka. Hon löste uppgiften bra och lärde sig förhoppningsvis att själv besluta om återsök!
Aili fick tre figuranter gömda på olika håll i hela området. Den som gömde sig i slutet av sökområdet tog kontakt med Aili innan söket och överlämnade en vante till Matte. Aili sattes i arbete genom att Matte lät henne lukta på vanten. Hon hittade figge nummer ett gömd i början av området, men tog inte kontakt med honom. Aili jobbade vidare mycket bra, med bra sökmönster och sökte fritt långt ut från Matte, men med kontakt med Matte. Hon hittade Husse gömd uppe i en gallertrapp. Noterade att han fanns där, men tog inte kontakt. Så kom Aili till slutet av området där det står två stora förrådstält. Hon drog rakt in i det tält där figgen var gömd och fyndade snabbt längst in bakom ett stort antal små kärror som utgjorde ett hinder. Aili måste trycka sig in mellan dessa och tältväggen för att nå fram till figgen. Som av Matte återfick sin vante. Tydligt överlämnad framför Aili. Mycket snyggt jobbat av en hund som ännu inte fyllt två år.
De två killarna skötte sig mycket bra på sina frisök och deras sök bådar gott för lagtävlingen! Båda har mycket ba och vägledande skallmarkeringar. De kommer att tävla mot varandra i de två Lapsklagen!
Tack alla för mycket givnde träning!
P.S. Hundarna fick en rejäl powerwalkpromenad med Matte mitt på dagen också.