Tisdag.
Ännu ett steg i rätt riktning vad beträffar Násti.
Husse och Matte gläds åt framstegen, men tar inte ut någon seger i förskott. En dag i sänder och Násti är glad och äter med god aptit. Hon fick gå morgonrastningen längs vägen ett stycke, tillsammans med Modji och Aili. Násti uppskattar alla dofter precis lika mycket som förr! Hennes hörsel och syn är precis som innan hon drabbades av yrsel. Násti fick även vara lös på tomten för att vänja sig vid att ingen håller emot i selen när hon vinglar till. Vilket hon gör alltmer sällan nu och i stort sett bara om hon går på lutande underlag eller trampar ner i en grop. Balansen är inte perfekt, men den blir allt bättre. Snedheten med lätt lutat huvud är bättre, men består ännu.
Mitt på dagen fick Násti vila när alla hundarna följde med i bilen ner till byn. På den lilla parkeringen var det ovanligt lugnt. Matte passade på att handla all julmat när det var lugnt och skönt i butiken. En alldeles lagom stor butik! Ingen köplada där man inte hittar vad man skall ha. Här är valen dessutom inte hur många som helst. En närbutik av ett utmärkt format. Efter den första natten med oavbruten och djup sömn på länge, hade Matte fått ihop en inköpslista som hon vågade lita på som komplett. Fast egentligen räcker det gott med skinka, ost, tunnbröd och lite sill. Om bara Husse och Matte skulle äta julmat. Men med tanke på dem som maten skall delas med under juldagarna, tillkom det köttbullar och prinskorvar. Julbord är redan ätet i god gemenskap, en underbar och julkortsliknande kväll med mängder med nyfallen snö nyligen! Mer julstämning får man leta efter. Tillverka korvar och leverpastej avstår Matte gärna ifrån. Minns stressiga barndomsjular. Alla "måsten" som Matte skakat av sig med åren. Stämningen är viktigare än all mat i den lilla stugan i skogen. En julgran i uterummet blir det, brasan brinner för jämnan och gammalt julpynt från förr plockas fram kvällen innan julafton. Hembakta och glaserade pepparkakor efter ett mycket gammalt familjerecept är ett "halvmåste". Mest för lukten när kakorna gräddas.
Oavsett så går omsorgen om Násti först denna jul. Samt de två övriga hundarna.
Under dagen hann hundarna vara ute tillsammans ett flertal gånger på korta rastningar eller på tomten. Ännu låg mycket is kvar över gräsmattan och det krävdes koncentration för Násti när hon gick där, men det föreföll inte bekymra henne. Hon gick på slänten mot bäcken och vinglade till. Matte höll andan, beredd att greppa selen för stöd. Men Násti parerade snabbt och undvek sedan att gå där det lutade så mycket. Anpassning. Násti mår helt klart alldeles utmärkt och har ännu god livskvalitet. Husse och Matte tror på träning och hjärnans förmåga att anpassa sig till lite nya förutsättningar.
Ingen kan säga vad Násti drabbats av. Det måste inte vara en hjärnblödning. Det kan lika väl vara något med balansen. Kristallsjuka eller virus på balansnerven. Symptomen likna exakt dem Matte hade när hon beordrades till akuten tidigare i höstas. Det var då inte en stroke/hjärnblödning och symptomen klingade långsamt av, med osäker balans under några veckor efter. Ingen exakt diagnos kunde ställas, men något med balansen var det troligtvis. Matte är tacksam för att Husse körde Matte till akuten i stället för att ta hem en läkare för en sista barmhärtig spruta för Mattes egen skull. Samt för att slippa se Matte spy och gå vingligt. Svåra beslut skulle fattas i fredags och i lördags gällande Násti. Här fanns ett val att göra, var går gränsen för vad som etiskt är rätt eller fel. Hade Násti inte visat en svag förbättring i lördags förmiddag så hade hon inte legat här bredvid Matte nu.
Men nu gör hon det. Hon drömmer lite, vickar på tassarna där på ryamattan. Nyrastad, mätt och belåten framför elden i kaminen.
Två till åren komna tanter. Den ena med två ben och den andra med fyra ben.