Tisdag.
Planen var att ta en långpromenad med hundarna, men efter den korta morgonsvängen bort till brevlådan, visade de tydligt vad de tyckte om promenerande i ösregn! Om det tyckte de inte. Båda slängde sig på golvet framför kaminen när de kom in! Där låg de sedan och väntade lite otåligt på sin frukost. När den var uppäten ville de dock hålla viss koll på omgivningen, men ut ville de inte. Uterummet är en favoritplats! Stora glasdörrar som låter dem se ut över framsidan av huset och vägen och här i skogen rör sig en del djur runt både huset och på vägen. Promenerande hundägare syntes dock inga i regnrusket. Andra än grannen som oavsett väder varje morgon går runt kvarteret, med sin i ruggigt väder regnrocksförsedda pigga gamling av miniformat.
Matte hade en del att göra inne och ganska mycket tid tillbringades vid datorn med sådant som blivit liggande. I kaminen brann elden hela dagen och mysfaktorn var rätt hög i stugan. Vilket hundarna bestämde sig för att njuta av, sedan de tillbringat hela förmiddagen i uterummet. Som inte är uppvärmt, men isolerat och alltid håller en högre temperatur än utomhus. Modji ligger där i den plädförsedda korgstolen och Aili i rottingkorgen med varma fällar.
Strax innan det skymde på hörde regnet plötsligt uppe och då passade Matte på att ta en kortare promenad med hundarna bortåt vägen. Fukten dröp. Det droppade från träden, dikena var fyllda till brädden av vatten som runnit ner från de omgivande bergen och bäcken i dalsänkan forsade fram. Matte stannade sedan ute en stund på tomten med hundarna, som mest såg avvaktande ut och så snart Matte närmade sig ytterdörren kom de båda två farande och ville in i stugvärmen igen!
Matte hör till skaran som hostat många veckor i sträck denna höst. Det började vid en träning i mycket dammig miljö. Med känsliga luftrör blev det för mycket tydligen och hostandet har fortsatt. Vilket kan oroa hundarna, när hostattackerna har kikhostekaraktär. Efter promenaden i den fuktiga luften skakades slem loss och fukten i sig triggar igång hostandet. Nu hostade Matte så hon tappade luften och detta fick hundarna bekymrade! De trängdes runt Matte och var uppenbart bekymrade. De visade som så många gånger tidigare att de ville få Matte att sluta hosta! De puttade på Matte och de trängdes för att båda sitta så nära det bara gick! Modji är den som reagerar först och söker upp Matte när en hostattack sätter in. Hon tycker helt klart att detta är jobbigt! Aili har vid mer vuxen ålder nu vid fyra börjat reagera likadant. De är så rörande empatiska och omhändertagande med sina bekymrade miner och kontaktsökande beteende. Två underbart empatiska hundar! En egenskap som nog inte är så specifik för en speciell ras, utan mer är en fråga om individuella egenskaper och variationer. Men Lapsk Vallhund är en ras som överlag är signalkänslig och signalsäker. Ett måste om man som hund skall kunna tackla så stora djur som renar, med förmåga att både sparkas och stångas.