Julafaton innebar fullt hus hela dagen och hela kvällen i den lilla stugan i skogen!
Modji och Aili såg med stort intresse Matte duka fram godsaker på köksbänken! Skinkan skivades framför näsan på en mycket intresserad Modji! Ost, bröd och leverpastej från trakten ställdes fram. Hundarna signalerade snart att något var på gång och nu var det dags för de tre gästerna att anlända! Varför hundarna stängdes in i Husses sovrum där de fick sina julklappar i form av stenhårda hundtugg som skulle hålla dem sysselsatta en stund. Lugnast så i en liten trång stuga, när möbler måste flyttas för att få in en stor och bekväm rullstol med hög rygg och nackstöd. När rullstolen var på plats vid matbordet släpptes de förväntansfulla hundarna ut, varpå de mer eller mindre attackerade rullstolens passagerare! Till hans stora glädje! De morsade sedan artigt på Mattes söner och slog sig därefter ner på vardera sidan av rullstolen. Där blev de sedan sittande, mycket inkännande och väl inom räckhåll för att kunna bli klappade på huvudet och kliade bakom öronen! Att både hundar och rullstolspassagerare njöt var svårt att missa!
När glöggen var uppdrucken framför brasan var det dags för skinkmacka och då fick hundarna åter dra sig undan i sovrummet så att ingen skulle snubbla på dem på väg mellan bord och kök. Lugnast så. Men så snart maten var uppäten släpptes de åter ut och intog snabbt klappochkelposition vid sidan av rullstolen! En riktig hund att klappa kan aldrig ersättas av en hundrobot på äldreboenden! Inte om man inte är dement! Den empatiska respons som både Modji och Aili gav på klappandet på huvudet var guld värd för besökaren! Som länge längtat efter just hundarna! Bästa julklappen. Som var på besök tidigare i höstas i samband med en promenad med fika i en liten park. Även då var hundarnas närvaro viktigast av allt! Husse och Matte vill inte ta med sig hundarna till himlen, men hur livet på någon form av boende skulle te sig utan närvaron av hundar vill varken Husse eller Matte tänka på. Men kanske är de dementa tillräckligt när det är så dags, för att nöja sig med en robot....
Men allt har ett slut och färdtjänstbussen kom tidigare än vad som var beställt. Uppbrottet blev hastigt. Två snopna hundar tittade efter sin vän, som rätt plötsligt bröt upp och fick hjälp ut till vägen.
Nåväl, två personer fanns ju kvar i stugan med Husse och Matte och Aili skaffade sig genast en ny vana! Knähund som hon är ville hon genast upp i knät på fåtöljsittaren, som avböjde då nötfatet intresserade mer. Hon testade soffsittaren och även där var det lite upptaget, vilket den problemslösande Aili inte såg som något problem. Hon placerade sig bekvämt på fårskinnet bredvid honom inom klappochkelavstånd och där visade hon tydligt att hon tänkte bli kvar! Ingen av familjens hundar får ligga i några möbler! En av få principer i flocken. Med bäcken rinnande några meter framför ytterdörren är det ohållbart att ha blöta/leriga hundar som har för vana att ligga i möbler och sängar. Egen hundsoffa är otänkbart då det inte är självklart ens med en människosoffa i det lilla vardagsrummet. Frågan är om Aili inser att detta var ett undantag för Julaftonskvällen?
Hundarnas närvaro på Julafton var mycket uppskattat, vilket de med stor säkerhet både blev varse och värdesatte!
Juldagen för fyra år sedan! Runne lever rövare med syrrorna!
Klicka för större bild.
