Hela torsdagen talades det på väderrapporteringen om ett annalkande oväder natten till fredagen. Kraftiga vindar och mängder med snö väntades. Matte utnyttjade förhandsinformationen och tog en långpromenad med hundarna. Iförd suveräna "Icebugs" på de ishalkiga vägarna. Skor försedda med spetsiga spikar som hugger tag i isen. Rekommenderas varmt till alla som promenerar mycket på isiga vägar! Matte önskar att dessa skor varit kända för Matte för väldigt många år sedan! Sedan i fjol ingår de i garderoben.
Ett stopp vid passagen av Cockerträdgården, gav vid handen att Matte sannerligen inte är ensam om att uppleva skräck bakom ratten på vägen som leder hit ut i skogen! Cockermatte hade just mött en bilist på fel sida av vägen i en skymd kurva. Han vägrade hålla undan och hon tvingades tvärbromsa. På en mycket hal väg..... Det gick bra även denna gång. En hänsynslöshet brer ut sig där många lever tack vare att andra räddar livet på dem. Inte genom eget agerande. Definitivt inte genom hänsynstagande och omsorg om sina medmänniskor. Vad är det för samhälle vi fått? Hets och stress och aggressivitet på vägarna. Hets och stress överlag. På Radio Stockholm diskuterades möjligheterna att beställa hem en färdig jul, med klädd gran, klappar och julmat. Hela kitet om man öppnar plånboken på vid gavel. Förvånandsvärt många gillade tanken.
Matte och hundarna stressade inte runt sin "Mossvägenrunda". Det går inte med en gammal hund och en linkande kärring. Men både Gázzi och Matte håller ändå god fart. Tillräckligt för att få Mattes kinder att blossa och hundarna att gå i trav. I vilket fall två av dem. Gázzi trippar snett bakom Matte, Násti travar med vackert flyt snett framför Matte och Modji har övergett traven för en mycket snabb skritt vid Mattes sida. Nytt sedan en tid. Hon skrittar som en islandshäst. Snabba och energiska steg, som vore det en gångtävling. Men hon vevar inte med armarna och hon vickar inte heller på häcken! Tre hundar som håller samma tempo, men var och en på sitt sätt. Solen sken och Matte njöt av promenaden.
Åter på tomten rusade hundarna runt ett tag på gräsmattan och Gázzi rullade sig på det frusna underlaget med stort välbehag! Hon stretchar och sprattlar med benen och ger små välbehagsljud ifrån sig när hon rullar sig och det gör hon ofta! Därefter deltog hon en stund i jaktleken med sin dotter och dotterdotter. Efter att ha tagit en fika vid vedbodväggen tog Matte undan de sista krukorna med höstblommor, samt krattade undan en mängd fallna grankottar och stora stenar från gången till huset. Förberedelser för att kunna använda den nyinköpta snöslungan. Matte vill inte få en sten eller kotte slungad mot vare sig något levande eller något "dött". En passerande människa eller bil eller så.
Matte fick sedan ett besked som förfärade. Lillkillen Pirak från Nástis sommarkull är en kille som tidigt visade att han gärna gick sina egna vägar. Nu hade han varit ute med sin familj i skogen och hittade nya vägar att ta. När alla andra, matte och hundkompisarna, passerade ett litet sund med öppet vatten på en spång, valde den självständiga och nyfikna ungkillen en egen väg. Han gick ut på den genomskinliga nyisen på sjön intill. En ny erfarenhet för en ung hund. Man kan gå på vattnet! Bakom ryggen på sin matte. Så fick han se sin familj på spången och stack dit, men isen tog slut och han föll i. Inte lätt att se skillnaden. Han försökte komma upp på iskanten men det gick naturligtvis inte och det strömma vattnet började föra honom mot iskanten. Han riskerade att föras bort under isen. Hans matte fick av sig skor och jacka och klev ner i det midjedjupa vattnet, greppade lillkillen i nackskinnet och slängde upp honom på isen. Detta fick honom att skrika upprört! Varpå han skakade på sig och for iväg. Helt oberörd. Hans mattes snabba ingripande räddade livet på Nástis son. Matte är full av beundran över det snabba och rådiga ingripandet och oändligt tacksam. Hade killen däremot gått ner sig längre ut på den tunna isen hade ingen kunnat göra något. Nu visste hon att hon bottnade. En promenad på en timme i flera minusgrader väntade. Med genomblöta byxor och iskalla fötter. Många timmar i varmt vatten följde. Pirak? Isbad. So what!
Att ha en självständig och nyfiken hund är väldigt roligt! Men också en utmaning och en källa till oro ibland. En hund som aldrig tar egna initiativ och ängsligt håller sig intill sin förare hela tiden är kanske bekvämt. Men inget för vare sig Husse eller Matte.
Unga hundar och svaga isar är en dålig kombination. Hur skall de veta när isen bär eller brister? När vattnet går att gå på och inte. Många hundar och vilda djur också för den delen, går igenom svaga isar och drunknar. För att lära de egna hundarna har Matte tränat dem på isen på bäcken hemma på tomten och vid strandkanten uppe vid sjön. Vid alla möjliga tillfällen då vattnet varit grunt och täckt av is, som till en början burit, men sedan brustit. Nu vet alla tre att när det börjar låta under fötterna skall de vända tillbaka! Inget annat. Hundarna lär även varandra. Násti såg hur Gázzi gjorde. Modji såg hur de vuxna gjorde. Men Modji var bara sex veckor när hon första gången försökte leka Jesus och gå på vattnet i isvaken i bäcken. Första gången hon var ute på äventyr på tomten. Det tidiga isbadet fick henne inte att rädas vatten framöver. Hon badar gärna. Både i bäcken och i sjön.