Husse åkte ensam på kurs på lördagen. Dagens övningar gällde endast för hundförarna och ägde rum på Tyresö BK. Kursarna skulle undervisas i HLR = Hjärt-Lung-Räddning och LABCDE = L-Livsfarligt läge, A-Airway, B-Breathing, C-Cirkulation, D-Disability, E-Exponera & skydda. Avskrivet från Husses kurspapper från Södertörns Brandförsvarsförbund. Inte helt likt det som Matte lärde sig för några år sedan, då man höll sig till ett och samma språk rakt igenom. Nu skall det vara lika i hela världen.... Matte störs av blandningen av engelska och svenska, vilket försvårar ihågkommandet. Ologiskt. Tycker Matte. För "hundra år sedan" lärde Matte sig LABC-Läge, Andning, Blödning, Chock. Det sitter för evigt. Återigen har man ändrat frekvensen inblåsningar/hjärkompressioner. Nu skall det vara två inblåsningar följt av 30 hjärtkompressioner. Det är absolut viktigast att göra kompressioner av hjärtat! Kursarna fick även lära sig att använda en defilibrator/hjärtstartare. Sådana sprids allt mer ute i samhället, på arbetsplatser och på offentliga platser. Då är det också viktigt att så många som möjligt kan hantera dem. Sjukvårdsutbildningen är obligatorisk på räddningshundkursen.
Husse tillbringade dagen inomhus. Ute blåste iskalla stormbyar från norr. Matte väntade förgäves på att vinden skulle avta. Några minusgrader därtill, gjorde utomhusvistelse till en synnerligen kylslagen upplevelse. Vägarna låg isglacerade i hela området. Matte klädde sig vindtätt och varmt, med ryssmössan hårt knuten under hakan och spikkängorna på fossingarna för att ta med hundarna på en långpromenad. Bitvis låg vägen i lä bakom höga bergknallar och resliga granar i området. Granarna knakade dock betänkligt i de värsta byarna. Skönt var det att sedan komma in till en pyrande brasa och hälla i sig lite varmt kaffe! Hundarna tryckte ihop sig med katten Mysjkin på ryamattan framför kaminen. Ingen av dem var hågad att vara ute ytterligare. Däremot kunde de tänka sig att vistas i lä på glasverandan och hålla Matte sällskap. Granen skulle avklädas allt glitter, innan den ställdes vid fågelbordet som rovfågelskydd.
Söndag.
Husse och Matte hade ett ärende till Arninge och stack iväg efter frukosten, lämnande hundarna hemma. Nya varseljackor skulle inhandlas, då de gamla definitivt gjort sitt nu. En nödvändighet vid promenader i mörker, på vägar utan lyktor. Men dessa jackor var slut och Husse och Matte hittade annat som "behövdes"....
När Husse sedan ägnade sig åt diverse jobb kring vedboden, tog Matte en skogspromenad med hundarna i skogen. Mopperundan var planen. Ett tunt lager pudersnö täckte marken, som bar spår av någon som gått med en halvstor hund på stigen i torsdags. Då övergick nämligen regnet i ett tunt lager blötsnö, som frös nästan med en gång. Den kalla pudersnön som föll under fredagen blåste bort på många ställen, men fyllde vissa fotspår med ett ojämnt lager på ett par mm. En bit upp i skogen syntes helt färska spår av en relativt liten katt och senare av en räv. Det mycket tunna snölagret på det hårda och högt belägna berget, utgjorde en förträfflig spårsnö. Katten rörde sig i en riktning länge, men började vika av och vända tillbaka när rävspåren dök upp på stigen.
Kommen halvvägs dök plötsligt helt andra spårstämplar upp framför Matte och Lapskgänget på stigen. Satta i det tunna lagret /några mm.) av blötsnö som sedan frös under torsdagkvällen. Just på den plats där Matte stått och njutit på onsdagen. Då var det barmark och vår i luften! Matte hejdade hundarna för att de inte skulle trampa sönder spåren. En hundgodispåse i tyg fick utgöra måttstock när Matte fotade spårstämplarna. Bredden på påsen kontra längden på spårstämplarna. De var lika stora som de spårstämplar Matte såg på golfbanan för snart ett år sedan. Drygt tio centimeter. Matte måttade med fingrarna. Steglängden var en meter och djuret hade rört sig vid sidan av stigen uppför en brant bergknalle, för att sedan följa stigen en bit. Spåret löpte mot myren som Matte just passerat. Fotobevis kommer. Hemkommen mätte Matte den lilla tygpåsen till 9,5 cm. och spårstämplarna var betydligt större. 11-12 cm. Rapport avlades till Länsstyrelsen och foton skickades. En jourtelefon finns för rovdjursrapporter. Detta var första gången som Matte sett misstänkta vargspår hemmavid, endast 2-300 meter upp i skogen. Hundarna visade mer intresse för det färska rävspår som löpte på stigen. Modji kollade de stora spårstämplarna en gång. Gázzi och Násti brydde sig inte alls.
Hemkommen stötte Matte ihop med en kille från grannbyn. Han "visste enligt hörsägen" att det finns minst 20 vargar i området och att föräldraparet fått ett flertal valpkullar de senaste två åren... Matte tänker fortsätta att gå sin mopperunda och andra rundor i skogen och tror mer på Länsstyrelsen än på hörsägen.