Underbara foton från fjällvärlden har skickats till Husse och Matte. Modjisonen Runne (Manni) har varit på isfiske för första gången. Det är den tiden nu i hans nya hemtrakter.
På onsdagen tog Matte en koppelpromenad på en halvtimme med alla hundarna. Lagom för en femmånadersvalp. Aili fyllde fem månader. Hon sköter sig bra i koppel tillsammans med de andra hundarna. Mycket tidigt i koppelträningen hade hon sinne för att hålla ordning på fötterna och kopplet. Hon tar några danssteg och trasslar ut sig om hon skulle hamna fel. Många lukter kittlade näsan, längs en sträcka hon aldrig promenerat tidigare.
Matte lekte sedan en del med hundarna på tomten. Dragkamp bland annat. De lekte en del själva också. Men vinden tog i ordentligt och kyleffekten gjorde två plusgrader till en rätt obehaglig kyla. Isande kallt var det och brasvärmen lockade inne. Matte ägnade sig åt lite pappersarbete under sena eftermiddagen.
Husse kom hem och tog med sig Násti och Modji till träningen i Vargmötet. Träningsgruppen var reducerad till två ekipage denna kväl. En figurant och ett tomsök var vad de tre Lapska, Násti med dotter och son, fick att jobba med. En bra träning blev det och Husse var nöjd med alla de tre hundarnas resultat.
Matte och Aili for till valpkursen och där var det kalas. Instruktörens medförda Mops fyllde tio år och bjöd på kaffe och wienerbröd! Långfika och hundsnack blev det. Men planerna var lediga och nu genomfördes de kontaktövningar som deltagarna efterfrågat. Serpentiner med krav på god kontakt i både cirkel och på rad. Samtliga hundar skulle fokusera på sin förare. Inte bara det ekipage som gick serpentinen. Alla hjälpmedel som kunde underlätta skulle användas. Röst, godis, kroppsspråk. Aili skötte sig förvånansvärt bra och visade igen att hon gärna samarbetar med Matte och gör roliga saker. Fullt fokus på Matte och inget intresse för de andra hundarna.
Ytterligare en typ av kontaktövning fick valpskaran genomföra. Alla ekipage rörde sig fritt och kom varandra till mötes för handhälsning lite spontant. Hundarna hölls snett bakom och sattes ner, varpå förarna handhälsade och utbytte några ord. Den supersociala Aili fattade reglerna snabbt och lyckades behärska sig och satt snällt snett bakom Matte. Var det så lätt att få henne att inte kasta sig över den mötande?! Matte höjde genast ribban och insåg med ens att den lilla valpen är på god väg att bli en ungdom. Det är alltid lika svårt att inse att "minstingen", oavsett antal ben, snabbt både växer och utvecklas till en mer vuxen individ. På vilken högre krav inte bara kan, utan bör, ställas. Aili har en gång kvar på lekis. Hon är skolmogen nu. Alla framtänderna är utbytta. Raka och fina vita rader lyser vuxet i munnen. Familjens lilla underverk. Tänk att det blev en Klon. Aili = den heliga.