Under många år har Husse och Matte visat vad familjens Lapska Vallhundar duger till inom räddningssöket. Både under skarpa uppdrag efter försvunna människor, där drunknade har kunnat lokaliseras och på många lagtävlingar över åren. Även ett antal "provapådagar" i räddningssökmiljö har arrangerats. För några år sedan fick Matte även med en artikel med bilder i tidningen Brukshunden från en sådan "provapådag".
Nu kanske det blir så att en artikel om årets Lagtävling för sök och räddningshundar presenteras framöver i tidningen Brukshunden. Då fem Lapska Vallhundar var med och tävlade med goda resultat, finns kanske någon av dem med på bild i tidningen.
Förhoppningsvis kan en och annan Lapskägare inom räddningssöket finna en meningsfull sysselsättning tillsammans med sin hund. Inte nödvändigtvis för att gå kurs och certifiera sin hund som tjänstehund. Att träna räddningssök i väldigt omväxlande miljöer passar många Lapska väldigt bra! Man lägger ribban högt och bjuder en självständig och problemlösande hund på en träningsform, där rasens talanger att jobba självständigt och ha lätt till skall kommer till sin rätt och där man jobbar med hunden. Enligt nedärvda egenskaper.
De Lapska uppskattas i räddningssöket för sin självständighet och lätthet att ta till skall samt sin goda problemlösningsförmåga. Vilket dessvärre inte alltid verkar vara fallet. Rasen passar inte alla, alla har inte klart för sig vad de köpt och alla jobbar inte med utan mot hunden. Som uppfödare får man ta del av många olika orsaker till varför man tror att en Lapsk Vallhund är den idealiska hunden som duger till allt. Inte sällan vill man ha en Lapsk enkom för att tävla lydnad med. Risken är att man blir besviken när man upptäcker att en Lapsk inte är en Border Collie eller Kelpie, med samma framgångar på lydnadstävlingarna, bara för att det är en vallhund. Tävlingslydnad, icke att förväxla med vardagslydnad och arbetslydnad! Alla hundar skall vara väluppfostrade och lyda under träning/arbete.
När det gäller rasens goda förmåga att kunna koppla av, så är det en egenskap som alla arbetande hundraser måste ha för att hålla under långa arbetspass. Inget rastypiskt således.
Märkligt blir det när man söker en hund av en ras bara för att den är bra på att vila. Har en "avknapp"! Inte för att den är bra på att jobba OCH kan koppla av när den är ledig. Vilket inte gör den oansenlig på något vis.
Obetydlig vill väl ingen kalla sin hund.
Enligt Svenska Akademien:
o`ansenlig adjektiv ~to|an·sen·lig
●som man knappast lägger märke till på grund av litenhet, avsaknad av framträdande egenskaper e.d
MOTSATS iögonfallande
en liten oansenlig förgätmigej
till det yttre var hon liten, tunn och oansenlig
Enligt Bonniers svenska ordbok:
Oansenlig: liten, obetydlig.