Nu när Husse går på kryckor blir det mer för Matte att göra hemma. Det är en hel del att göra utomhus i trädgården så här års och Matte känner inte att tiden räcker till, när mörkret kommer allt tidigare. Matte beskär både här och där och även om en del överblommade växter är dekorativa och får bli kvar över vintern är inte alla det. De måste bort.
Torsdag.
Dagen efter träningen fick Matte hybris. Tanken var inte att gå en så lång promenad som 1½ timme, men solen sken och benen gick av sig själva. En mycket efterlängtad känsla, sedan ett artrorsknä började krångla akut i slutet av juli! Matte måste ibland stanna upp och tänka till och ta till sig sin ålder. Som även är de sedan fyrtio år tillbaka artrosdrabbade ledernas ålder. Inte åldersrelaterad alltså. Leder som belastats med ridning, mycket gående med hund, skidåkning och skötande av häst, hästhagar, trädgårdsarbete och grönsaksodling för vinterns behov av potatis, morötter och lök. Samt bärande av små barn under många år som dagmamma. Matte glömmer lätt det, när en led nu säger ifrån mer tydligt än tidigare vid fortsatt trädgårdsarbete. Höfterna är bytta, originalknäna är ännu kvar. Det kanske inte är så konstigt. Men i skallen är man ju den man alltid har varit och åldrandet kan vara svårt att ta till sig. Inte förnekelse. Man fattar bara inte vart tiden tog vägen. Hela livet. Det går inte att förstå.
Hur som haver så traskade Matte och hundarna på i ren höstglädje! Lagom varmt! Sol och öde vägar i området. Bort till sjön gick Matte och njöt av livet med hundarna och möjligheten att åter komma iväg på en längre promenad! Ingen självklarhet och i somras kändes det omöjligt. Hemåt gick vägen längs stranden genom skogen och Matte njöt av varenda minut. Vilket även hundarna föreföll göra.
Lördag.
Flocken gav sig iväg till den närbelägna bergtäkten och hoppades på att detta var en ledig dag, efter kvällsjobbandet i veckan. Så var det. Krossmaskinerna stod och vilade och inte en människa syntes någonstans. Det har gått drygt fyra veckor sedan Husse fick ett nytt knä och med detta blev det en hel del komplikationer tyvärr. Han är inte så mobil ännu och tar sig fram mycket långsamt med två kryckor. Han fick sitta i bilen och leka med mobilen och njuta av det fina höstvädret, med en nerdragen fönsterruta. Matte tog med sig hundarna på en halvtimmes lång promenad i området. Aili fick vara lös och Dima fick röra sig inom radien för en tio meter lång lina. Matte gick bland annat längs bergtäktens gräns mot skogen och här fanns stora vattensamlingar och spännande dofter kom från skogen. Ett gyllene tillfälle att träna avståndslydnad och avståndsdirigeringar, innan golfbanan stängs och blir tillgänglig för promenader. Matte traskade även runt mellan de gigantiska grus- och stenhögarna med hundarna.
Aili vet reglerna och vid elva års ålder har hon insett att det är rätt onödigt att ge sig iväg efter en flyende hare. Sådana finns det gott om här. Även om Aili är oerhört snabb vid lek med Dima hemma på gräsmattan, så är det sprint och inte långdistans! Dima är tre år och som Aili när Aili var ung - explosiv och intensiv och ett flyende djur kan orsaka dövhet, när allt fokus är på ögonen och nosen. Dima får inte vara lös, men skall lära sig att lyda även på avstånd och att vittringen från ett djur inte får leda till att han söker upp det och jagar det. Att träna detta kontrollerat i en lång lina tillsammans med en äldre hund, som insett sina begränsningar, är inte så dumt. Matte njöt av promenaden och hundarna föreföll göra detsamma. De fick bestämma själva var de ville gå och nosa och då och då kallade Matte in dem på olika sätt, med visselpipa eller bara genom ett enkelt "kom". Då och då angav Matte ändring av riktningen genom att påkalla uppmärksamhet och visa. Filmer på FB och Instagram.
Husse hade inget emot att vara med på lite träning och Matte hade hittat en lämplig sittplats för honom i det skrotområde där onsdagens träning ägt rum. En i taget fick hundarna sedan söka rätt på honom och det blev svårare än man kan tro, då vinden var på tvärs mot vad den brukar här. Husses vittring blåste rakt mot en bergsida och både Aili och Dima fick bra sök med mycket problemlösning! Sök som tog lite tid och krävde mycket nosarbete och hjärngympa. Även om det till synes såg ut att vara en lätt uppgift. Vinden ställer till det ibland.
Söndag.
Matte ägnade hela dagen åt att bygga en liten stentrapp av natursten. Två steg från grusgången och uppför slänten till sittplatsen på infiltrationskullen. Sedan en buske torkat och tagits bort blev det en öppning lämplig för detta. Platta stenar användes och lades som ett pussel till en halvcirkelformad liten trappa. Det skall inte bara se snyggt ut! Det måste fungera och vara säkert och stabilt också. Matte provgick och kompletterade och flyttade runt stenarna för stabilitet och ett snyggt resultat och det tog tid. Men det var roligt! Dima höll viss koll på jobbande och när Matte gick uppför sin lilla trapp gick Dima efter. Funderade lite när hon vände och gick ner igen, men gjorde detsamma. Han verkade nöjd!