Morgonens promenad gick genom området i mycket kraftig blåst. Inte många löv är kvar på träden nu. Tomt och öde överallt, sånär som på katter och rådjur. Solen dök upp och det blev en riktigt fin dag ute på tomten. Hundarna fick vara med Matte ute hela dagen. En fika mot vedbodens södervägg, intill den porlande bäcken, gav nästan vårkänsla!
På kvällen var de kraftiga vindarna iskalla och temperaturen nästan nere på noll. Jätteskönt att få träna inne! I kulvertarna under operationssalarna på Ulltuna Djursjukhus i Uppsala. Där är det varmt med råge!
Åtta delades i två grupper på fyra. Området är stort och fungerar bra att dela. Fyra i varje grupp fungerar. Gázzi fick ett mycket stort område i kulvertsystemet inklusive fläktrum. I första korridoren fanns ingen vittring och Gázzi var totalt ointresserad av att jobba. Hon bara sprang och luktade på annat. Direkt vid ingången var hon helt säker på att ingen människa gått in i denna korridor. Vilket hon hade helt rätt i. Sedan ökade intensiteten och hon fann sina figgar raskt. Inte alltför långt ifrån varandra. För att bjuda den gamla damen på ett rejält sök, gick de ut och gömde sig igen i bortre delen av området. Gázzi fick alltså sex figuranter att skälla ut ordentligt! Tack! Matte kände inte till legorna.Två av dem satt i de rum där operationsborden sänks ner för rengöring. Många distraherande lukter är det där! En del hundar blir utslagna och tycker att det är obehagligt när de går in i dessa utrymmen när de är där för första gången.
Násti fick även hon ett mycket stort sök i kulvertsystemet och tre figuranter i legor som inte Husse kände till. De tre figuranterna kände inte heller till varandras legor. Det resulterade i att P. försvann! Vittringen kom ut mycket snävt och det blev en svår lega. Násti hittade honom inte och till slut fick han ropas fram! En viss oro uppstod, eftersom han inte tränat i kulvertsystemet så många gånger. Kunde han ha gått vilse? Det hade han nu inte gjort. Legan visade sig bara vara väldigt mycket svårare än väntat.
Modji fick en figge i vardera korridoren som är som en återvändsgata. Intill rummen under operationsborden. I dessa långa korridorer är det mot slutet ett stort utrymme, som en nisch vid sidan av. Där inne är det helt mörkt och lågt i tak. En svårighet för hunden är att gå från en upplyst korridor in i detta mörker. För hunden ser det ut som en vägg först och det kan vara svårt att passera övergången mellan ljus och mörker. Modji fick sina figgar längst in i detta mörker. Det vållade henne inga som helst problem! Hon rusade iväg korridoren ner. Långt bort från Matte! När Modji kom till det mörka sidoutrymmet tvärstannade hon och kastade sig in i mörkret och hittade figuranten direkt. Inga rädslor här inte! Härligt! Kompisen Sigge fick samma legor och löste uppgiften på exakt samma sätt. Vilka duktiga lekiselever! Det bådar gott för framtiden.
♦Tillbaka