Tisdag.
Nerslag i verkligheten denna trista tisdag då dödstalen i Covid-19 åter steg och landade på 31 döda totalt i landet. Särskilda åtgärder infördes i ytterligare tre län.
Matte hade fått kallelse till Vårdcentralen för årlig koll. Prover var tagna på labbet en vecka tidigare och nu skulle blodtrycket kollas. Vid avfärden hemifrån höll statsministern en presskonferens om Covid-läget och från Folkhälsomyndigheten kom nya striktare riktlinjer för folket. Matte lyssnade på bilradion under den två mil långa bilturen från skogen till civilisationen.
Utanför vårdcentralen stod några äldre personer i en gles kö. Väntande på flunsavaccination efter tidsbeställning. Vid en dörr vid sidan av. Inne på mottagningen var det öde. Receptionen var övergiven och stängd. En lapp angav att man skulle sätta sig i väntrummet och vänta på att bli uppropad om man hade en bokad tid. Matte lydde uppmaningen. Men råkade få se en ny lapp där man uppmanades att gå direkt till receptionen för att anmäla ankomst. ? Två ytterligare patienter anlände och blev lika förvirrade som Matte. Där stod tre vilsna själar och höll avstånd och höll sig undan när två från personalen dök upp från varsitt håll. Stannande mitt emellan de tre som gjorde sitt bäsat för att hålla avstånd...... Så gick det med det.
En läkare visade sig vara desinformerad vad gällde regler för vaccinationen och informerades mer korrekt av sköterskan. Båda ilade vidare. Receptionen förblev stängd och de väntande förblev undrande. En person dök till slut upp och intog utrymmet och tog betalt och registrerade ankomster. En till vaccination och en till doktorn och en gick upp i rök någonstans. Bara försvann.
Matte slog sin ner och väntade på en icke tejpad och förbjuden stol. Helt alena och med stort avstånd till allt och alla. Även de stimsimmande fiskarna i akvariet.
Den mycket stressade läkare som Matte nyss skymtade när information om vaccinationer delgavs läkaren, höll stort avstånd och kallade in Matte. Genom att ropa namnet bortifrån korridoren. Varken munskydd eller visir täckte någon enda kvadratcentimeter av läkarens ansikte. Matte anvisades en stol och läkaren inledde med att mycket stressat informera om hur lite tid som fanns avsatt för Mattes besök. Hur många recept som måste hinna förnyas. Om att ta blodtryck nämndes ingenting. I förbifarten frågade läkaren om Matte hade något hon undrade över, något som inte kändes bra. Varför Matte tog upp något som inte funkade tipp topp i kroppen. På det fick Matte ingen rspons mer än att läkaren än en gång upplyste om hur lite tid som fanns för att hinna med det som måste hinnas med......
En koll av Mattes hjärta och lungor ville läkaren i alla fall göra för säkerhets skull. Nu åkte ett visir på och snabbt var allt överstökat. Hjärtat slog och Matte kunde andas. Allt var ok tydligen. Läkaren infoormerade inte om något. Att läkaren var stressad från start var uppenbart. Nu ombads Matte sitta ner och vila. "Sitt still i fem minuter, prata inte och korsa inte benen!" Ut försvann doktorn och nog sjutton vet Matte hur lång en platsliggning är och inte sjutton var det några fem minuter som Matte satt där med bar överkropp i ett utkylt rum och väntade på doktorn och vem skulle hon ha pratat med?! Kanske sig själv? Eller sjungit en trudelutt för att lätta upp stämningen?! För övrig brukar man få ligga ner och vila i en kvart innan blodtycket kollas när man är på vårdcentralen. In kom den stressade läkaren. Kollade Mattes blodtryck en enda gång. Det brukar dubbelkollas. Är någon förvånad över att det var alldeles för högt. Vilket borde ha orsakat en andra koll!
Icke då. Matte blev förskräckt över det oväntade resultatet och ville kolla så att hon verkligen hört rätt. Det hade hon tyvärr. "Men du blev väl lite stressad av besöket" kommenterade den superstressade läkaren. Tacka fan för det!!! Matte undrade i sitt stilla sinne vad läkaren själv hade för blodtryck för stunden. Matte ombads återkomma för ny koll om sex veckor och sedan försvann läkaren. Att Matte fick på sig kläderna och med sig brillor och handväska ur rummet i den allmänt utbredda stressen under detta simpla besök på en vårdcentral var ren och skär bonntur.
Matte kan inte påstå att något av det hon upplevt kändes bra när hon körde de två milen hem till skogen igen.
Läkarens stress satt kvar i Matte ända till läggdags. Så skall det faktiskt inte behöva vara. Att man får hjärtsnörp av ett läkarbesök som bara var ett rutinbeösk. Hundarna kände av Mattes stress. Det märktes.
Men nu är det ju som det är och läkarna har det inte lätt. Men det är det fler som inte har.
