Lördag.
Väderprognosen var minst sagt svajig! Regn med åska redan på förmiddagen. Sedan mitt på dagen och sedan först framåt eftermiddagen. Regnat hade det gjort hela natten och när flocken vaknade sken solen. Mörka moln hopades och Matte skyndade sig ut på en promenad med hundarna, efter morgonens snigelplockande. Inte för lång då åskvädret verkade dra in när som helst. En kort och snabb motionsrunda fick det bli efter Husses rastningspromenad med hundarna bort till brevlådestället neråt vägen, för att hämta morgontidningen. När Matte kom tillbaka till stugan hade åskmolnen dragit iväg åt annat håll och det såg allt mer lovande ut vad gällde uppehållsväder.
Efter sonens nyliga husköp i närheten hade nya småvägar upptäckts. Grusvägar mellan kust och större väg mellan Åkersberga och Norrtälje. Småvägar ner till skärgårdssamhällen med gamla ångbåtsbryggor och småbåtshamnar. Småvägar som Matte skam till sägandes aldrig sett och små byar som Matte aldrig besökt, trots ett långt liv i trakten. Det har inte blivit av att turista i närområdet, när livet är fullt av jobb och vardagliga måsten och tiden är knapp. Man färdas på de större vägarna från punkt A till punkt B havande ärenden att uträtta och tider att passa. Så är det inte längre. Tid finns det mer av som pensionär. Sonens husköp och egna utforskande av sitt nya hemma hade lett vidare ner längs "sin egen väg" som slutade vid en vik med en marina, en sjöbutik och ett helgöppet sommarcafé ett par kilometer bort. Vilket hade gjort Matte nyfiken på allt hon missat i åratal.
När molnen på lördagen började dra bort i stället för tvärt om fattades ett raskt beslut. Nu gällde det att passa på att göra något av dagen. Sagt och gjort, Lapskflocken drog iväg österut, för att nå den södra Kustvägen. Efter en kort färd söderut och inte alls långt från flockens eget lilla torp skulle man ta av mellan två gamla lador intill landsvägen, in på en smal grusväg. Efter två äldre, välskötta hus med syrénhäckar och varningsskylt om frispringande höns, lite "Bullerbykänsla", lämnade man åkermarken och for in i skogen. För att strax nå det nyköpta huset. Osynligt från vägen ovanför en backe. Lapskflocken fortsatte vidare genom skogen och passerade över en stallbacke, för att snart komma till några gamla välskötta herrgårdsbyggnader omgivna av stora tomter/parker. Syrénerna blommade, solen sken och det var som en tidsresa bakåt i tiden. En idyllisk skärgårdsby tog vid med smala vägar mellan de röda trähusen och snart var man nere i hamnen. En stor småbåtshamn i en väl skyddad vik och en stor marina. Samt ett sommarcafé som var öppet.
Modji och Aili föjde med på promenaden från bilen på parkeringen ner till bryggorna och fick ligga och studera aktiviteterna runt om i form av upplyftande av en båt med kran strax intill, båtar som kom och gick och människor som passerade intill dem. De vred på sina huvuden och försökte hinna se allt. Medan Husse och Matte inmundigade varsin grillmacka och glass som efterrätt, proffsigt serverat av ungdomarna som drev cafét. En vattenskål ställdes även fram av hundägande tjej med två Labbar hemma.
Molnen hopades på nytt och Lapskflocken fortsatte bilfärden genom byn och vidare söderut. Rätt snart blev man tvungen att i en skarp högerkurva återvända till den intensivt trafikerade kustvägen, där många hade bråttom till färjan över till Ljusterö ett stycke norröver. Det var inte lätt att ta sig ut och skillnaden var markant mot det lite loja livet nere i hamnen. Ett föremål behövde inhandlas i Arninge och dit var det märkligt kort väg i föhållande till det radikala miljöombytet. Två helt olika världar på mindre än en halvtimme från varandra så nära Stockholm. Då det var knökfullt på parkeringen torde det vara lika knökfullt i butiken, varför Lapskflocken återvände hem med oförrättat ärende.
Just som bilen kördes in i carporten började regnet falla.
Roslagen är fantastiskt och dagens utflykt väldigt nära hemma var som en semesterresa väldigt långt borta. "Gräv där du står" heter det och många av oss bor i trakter dit många reser för att se och uppleva något fantastiskt. Själva åker vi därifrån för att se något annat. Trots att vi inte sett det "alla andra" kommer för att se.
Som boende i Stockholm ser många alla sevärdheter först när man får besök utifrån landet eller från utlandet. Då först beöker man Slottet, Stadshuset, Wasa och åker under broarna.
Egentligen är det rätt onödigt att lämna landet. Det är klimatsmartare att förbli kvar i Sverige och här finns så oändligt mycket att uppleva och att se och hundarna har lättare att hänga med på alla äventyr.