På torsdagen tog Matte en morgonpromenix med hundarna och förberedde sig sedan för att tillbringa eftermiddagen i huvudstaden. Hade det inte varit för en tid hos Aleris på Södermalm, hade Matte aldrig kommit på idén att åka till Stockholm och turista en eftermiddag. Men nu var det solsken och sommarvärme och stan var full av turister och det kunde inte ha varit bättre.
Just som Matte klev av Norrttäljebussen vid Tekniska Högskolan, kom ett meddelande om att innerstadsbussarna åter gick normalt. Obama hade lämnat stan. Betongsuggor kantade en del gator, men de var öppnade. På väg upp på söders höjder passerade Matte en butik, som föreföll vara en mix av inredningsboutique och liten loppis/second hand. Mycket trendigt på gränsen till trendigaste trendiga SOFO (Söder Om FOlkungagatan). Utanför butiken låg några horn i en korg och älghornet fattade Matte tycke för. Som komplement till det älghorn som pryder skjulväggen vid torpet. Anfrätt var det och priset hutlöst, men Matte prutar gärna och priset blev mer rimligt. Matte vandrade vidare och hade varit ute i alldeles för god tid, varför en ostfralla och ett glas kallt vatten blev en lagom lunsch i korsningen Folkungagatan/Reenstiernas gata. Målet för promenaden låg på höjden över Hammarbymamnen och Nockebymanan och måsarna skriade.
En timme senare vandrade Matte bort till Fjällgatan och var egentligen på väg ner för den långa backen till Slussen, för att ta tunnelbanan norrut. Till bussen och hem till skogen. Men när Matte hängde där över muren och njöt av sensommaren och alla båtar i inloppet till Stockholm, samt det loja turisflanerandet längs gatan, dök andra tankar upp. Matte strosade vidare. Från Slussen och över till Gamla Stans gränder. Det var många år sedan Matte vandrade här på kullerstenarna. Ensam med gott om tid har det väl aldrig hänt. Boende inne i stan var man liksom alltid på väg. Till eller från. Med barn. Egna och andras. Nu hade Matte tiden och tog den tillvara. Husse skulle komma hem och ta hand om hundarna.
Turistgrupperna var många, från många länder och Gamla Stan är inte en stor ö. Men konstigt nog låg de flesta gränderna öde. Trädgårdsgränd, Själagårdsgränd och många, många fler var helt tomma. Här bor människor. Här är det inte fullt av butiker. Turisterna dras till Västerlånggatan, Österlånggatan, Stora och Lilla Nygatan. Samt till Slottet och Stortorget så klart. Matte överraskades av att ensam kunna skrota omkring på så många trånga gränder med viss grönska här och där. Matte mådde gott! Missa inte dessa öde gränder! Där har tiden liksom stannat. Det är detta man skall se när man besöker Stockholm.
Trots allt vandrade Matte längs galleritäta Köpmanbrinken och njöt av vad som visades. Här fanns inte all kitsch som exponeras längs turistfällan Västerlånggatan. Dörrarna stod öppna och i en dörröppning låg en busig Dvärgpudel som fick Matte att stanna upp. Blicken höjdes och rakt in hängde en tavla som fångade blicken. Resultatet blev kamplek med en nyligen utställningsfriserad Pudel. Dess matte sopade just rent efter klippningen. Samt ett tavelköp till reducerat pris. En olja som talade om sommar. Konstnären var en ung globetrotter och bekant till galleriägaren. Hans tavlor omtyckta.
Matte satte sig på Norrtäljebussen medförande ett älghorn och en sommartavla och många intryck. Samt ömma ben och fötter. Ovana vid asfalt och gamla kullerstenar.
Många hundar fanns det på Söders höjder! Påtagligt var att minst sjuttiofem procent av dem som Matte såg var av "Pitbulltyp"! Staffeskallar och kroppar och ben av olika längder och grovlekar. Ingen bar sig illa åt på något vis och snörhållarna var av alla de sorter.
Många cyklister fanns på Söders höjder. Minst hälften av dem Matte såg saknade cykelhjälm och många cyklade mot rött ljus över övergångsställen med grön gubbe.... Att de vågar. Förundrar Matte som erfarit vad som kan hända.
Matte och Lapskduon missade dagens rallyträning på fotbollsplanen hemmavid. Därför kompenserades hundarna på kvällen. Matte gjorde en bana runt hela gräsmattan och körde Násti och Modji omväxlande några gånger. Modji var lite lätt splittrad. Násti var superambitiös och bara älskade sina pass! När Matte lade ut skyltarna gick Násti bredvid och riktigt bad om att få träna. Det lös om Násti = stjärna när hon fick träna med Matte. Násti som fick prova på tradtionell lydnadsträning i ungdomen och absolut inte gillade detta.