Måndag.
När Matte en gång i tiden, 1998, intresserade sig för rasen Lapsk Vallhund för första gången för att utbilda en ny räddningshund, tilltalades Matte mycket av vad som stod i rasbeskrivningen om att hundarna måste kunna hantera instabila underlag. God balans är en nödvändighet, både när hundarna i renskötseln måste kunna färdas på mindre fordon, liksom för räddningshudar som måste kunna röra sig över underlag som är instabila och rör sig under fötterna på dem. Samt färdas på vad som bjuds i form av transporter. Samtliga familjens fyra Lapska Vallhundar har varit försedda med god balans och förmågan att röra sig över instabila underlag, samt transporteras med olika mindre och instabila transportmedel. Det har de haft stor nytta av i sin utbildning till och träning som räddningshundar. Även i skarpa lägen vid sök från mycket små båtar, omgivna av större båtar som drar upp vågor och vid sök från flytbryggor.
På måndagen for flocken åter ut till sin "sommarstuga", till Torpet vid kusten där träd knäckts och träd sågats ner, för att hämta hem ved till vintern. Husse fyllde släpet med alla bitar som legat en kortare tid och torkat upp i solen. Vissa bitar låg nära gårdstunet dit bil och släp kunde köras upp, andra låg i bakkanten av tomten och måste kärras nerför slänten i skottkärran. Från det familjens alla fyra Lapska varit väldigt unga, har de fått träna på att åka på alla möjliga transportmedel, för att träna upp sin balans och förmåga att låta sig tranporteras på skakiga fordon med liten sittyta. Skottkärran har alltid funnits nära till hands och först har de tränats att bara sitta där helt stilla och inte kasta sig ut. Steg för steg har de sedan tränats att sitta kvar när kärran lyfts i bakkant och satts ner utan att först rulla. När de varit trygga med detta har de fått åka någon meter, för att senare få åka allt längre. Denna träning har byggt på god balans och tillit. Mycket snart har hundarna bett om att få åka när någon annan har åkt och naturligtvis underlättar det med fler hundar, där en äldre föregår med gott exempel och där viss konkurens om uppmärksamheten uppstår. När Matte tog med Gázzi och Násti för att återlämna ett tungt föremål hos en granne ett stycke bort för många år sedan, hoppade de båda oombedda upp i kärran och åkte hela vägen hem. En mötande bilist såg lätt brydd ut.
När Husse nu kärrade ner vedkubbar från skjulet till släpet hängde Modji med honom. Han tyckte att hon såg åksugen ut och bjöd in henne till en åktur. Modji var inte nödbedd! Snabbt hoppade hon upp och slog sig ner på de stora runda kubbarna, som rullade och rörde sig under tassarna och rumpan på henne. Modji satt kvar trots den ganska obekväma sittplatsen och jämkade hit och dit för att hålla balansen nerför skogsbacken.
Klicka för större bild.
En god balans ger hunden ett bättre självförtroende, då hundars konfrontationer många gånger går ut på att bringa varandra ur balans. Varför det vid kloklippning och annan hantering av hundar kan bli uppfattat som att man försätter dem i underläge när man lägger dem ner.
Medan Husse och Modji kärrade ved gick Matte runt med sekatören och rensade, nu när man ser vad som överlevt vintern i kombination med fjolårets torrsommar. Aili låg mitt på gårdstunet och gottade sig och höll koll på resten av flocken.
Vid hemkomsten skvallrade båda hundarna om att snoken varit och hälsat på i bäcken! De rusade ner och spårade snoken i bäckkanten, bara för att konstatera att den inte längre var kvar.