Fredag.
Alla dagar är inte drömdagar för Lapsktrion. Alla dagar får de inte timslånga promenader lössläppta på golfbanan eller gående långpromenader i koppel. Alla dagar ligger de inte på tomten och tuggar märgben. Så klart. Matte är pensionär och har fått sig slängt i ansiktet att "vi andra måste faktiskt jobba för att försörja oss och kan inte hålla på så där som du gör med dina hundar. Vara hemma med dem alltid och träna regelbundet". Återkommande har Matte fått höra om problemen med att hinna med både alla hundar (och andra djur) och vardagen med heltidsarbete. Avslutat med "det är ju enklare för dig som är hemma hela dagarna".
Matte har varit där som heltidsarbetande med flera djur och två barn att ensam ta hand om. Drömmande om en pensionärstillvaro med hur mycket tid som helst för egna fritidsintressen! Misstaget man gör är att man tänker sig en pensionärstillvaro i intakt skick som i 40-årsåldern! Samma fysiska förmåga - samt med semester året runt! Det ni! Så blir det inte. Den krassa verkligheten är att kroppen och knoppen är 25 år äldre den dag när flertalet går i pension. Får hela dagarna att disponera på bara roliga saker, som man själv väljer. Efter sextio händer det grejer för flertalet. På ett eller annat sätt. Åldern börjar ta ut sin rätt. Det man anat, men förträngt kan inte förträngas längre. Såg ni miniserien på TV för några år sedan "Allt hänger" med bl. a. Marie Göranzon så vet ni vad Matte menar. Magnus Härenstams sista show var suverän för en generationskamrat. Igenkänningsfaktorn var hög. ALLT TAR LÄNGRE TID! Så all den tid man trodde att man skulle ha när man slutade jobba har man inte så som man i sin enfald inbillade sig. Man blir trött fortare och somnar i TV-fåtöljen redan innan väderrapporten visats på Rapport! Man missar slutet på alla deckare och ramlar i säng tidigt. Nu när man kan ha sovmorgon varje dag. I stället vaknar man vid sextiden utan att ha bråttom till jobbet. Vilket är en vinst.
Hundarna i familjen anpassar sig, vilket inte hindrar ett dåligt samvete för att med hela dagar lediga för hundträning och motion så orkar man inte så som man trodde och planerade. Knoppen vill men kroppen vill inte! Både knopp och kropp blir trötta fortare. Vilket i och för sig passar bra för träning av Lapska korta stunder i taget och inga långa träningspass. En timme ridning med lösa hundar, följt av en timme i skidspåret med lösa hundar och därefter snöskottning är ett minne blott. En timme med lösa hundar får räcka. Inte varje dag dock. Matte varvar med uppletande av föremål på tomten och apporteringsträning. Snötäcket är suveränt för att gömma vita plaströr (tablettrör) med godis för uppletande och avlämnande för öppning och belöning!
Det sägs att hundägare är friskare än andra. Matte tror att det egentligen är så att hundägare inte känner efter lika mycket om de är krassliga, har ont någonstans. Kan inte bry sig så mycket, då hundarna måste ut och bli omhändertagna oavsett! Det är bara att göra det som måste göras. Gå ut med hundarna! En sak är helt säker! Utan hundarna hade Matte förmodligen suttit stilla och hållit sig hemma denna vinter. Inte gått vare sig på golfbanan eller någon powerwalk. Det blev dock ett gåstopp över helgerna i årsskiftet. En magnetröntgen visade att Matte gick omkring med diverse gåhinder i ryggen, varav ett delas med många Schäfrar och även finns hos andra och till åren komna hundar. Nämligen L5-S1. Så om Matte var en hund skulle hon visa symptom genom att inte längre kuna hoppa in i bakskuffen på bilen. Som Matte gick i julas, hade hennes ägare förmodligen ansett att avlivning var det mest humana. I synnerhet som diagnosen var Spinal stenos, diskbråck och ischias. På en gång. Utan hundarna hade Matte satt sig ner och deppat ihop. Ny höft men paj rygg.
Men - som ägare till tre Lapska Vallhundar var det bara att göra som Mark Lewengodds farmor. Bryta ihop och gå vidare. Bokstavligt talat! Så Matte gick i en halvtimme, i vetskap om att då släppte spärren i ryggen och benen började fungera bättre och smärtfritt. Sedan var det bara att gå vidare. Så halkade Matte och stukade handen. Som hundägare var det bara att gilla läget och gå ut med hundarna samt träna på som vanligt.
Tack vare de tre hundarna i familjen höll Matte igång och det blev bättre! Diskbråck och ischias kan uppenbarligen traskas bort. L5-S1 mår bara bra av att få lite motion vad det verkar. Husse nyttjar också hundarna för att, trots vissa åldersrelaterade gåproblem till och från, hålla igång med promenader och hundträning.
Hundar är mirakulösa som hälsobringare!
Matte kände sig uppåt efter detta konstaterande och tog med hundarna till Arninge och shoppade nya påslakan och ny morgonrock. Vardagslyx! Hundarna fick så klart lite lyx i form av fina hundtugg!
Så ni som avundsjukt betrakatar lyxlivet som pensionärer lever, med all tid i världen till hundträning och annat kul, kan trösta er med att däri inte ingår all ork i världen. Man kan inte få allt. Man får vara glad åt att kunna stå på benen och komma ut i friska luften.