Söndag.
Rubriken syftar på alla ändrade planer hela tiden den senaste veckan. Förra söndagen var det barmark när flocken var vid Torpet och Dima lyckades göra sig platt och åla sig under fårnätet, som endast lämnade en synlig glipa mot marken på tio centimeter. Sedan dess har det snöat i princip varenda dag och nu ligger snön rätt djup. Från plusgrader till minusgrader. Rejält kalla nätter jämförelsevis med för en vecka sedan. I hallen hänger kläder och står skor lämpliga för både vår och vinterväder. Flera planer har måst ändras under den gångna veckan, på grund av väder och väglag, där det varnats varenda morgon för halka och besvärligt väglag och olyckorna har varit många. Lastbilar har stått på tvären och blockerat motorvägar i timmar. Många har tvingats till väldigt långa omvägar, eller lång tid i stillastående köer på eftermiddagarna. Man har inte kommit dit man skulle när man skulle.
Även denna söndag ändrades planerna, men nu på grund av sjukdom. Flocken väntade besök på eftermiddagen men förhinder meddelades mitt på dagen. Ingen svår sjukdom, men huvudvärk kan vara nog så smärtsamt. Även denna dag ägnade sig Matte åt snöskottning. Husse hade tagit det mesta dagen innan, men nu var snöhögarna kring stugan såpass stora att de behövde skottas bort i händelse av mer snö. Så Matte tog skyffel för skyffel och hävde ner i bäckfåran, där vattnet rördde sig långsamt vidare ner mot Långsjön. Hundarna fick leta glest spritt minigodis i snön på gräsmattan som sysslesättning. Utöver att leka med varandra. Mycket spring blir det när Dima inbjuder till jaktlek! Han springer fort och låter sig jagas och Aili jagar honom gärna!
Avslutningsvis på dagens utevistelse under många eftermiddagstimmar, tog Matte med hundarna på en promenad. Den häromdagen nyplogade och lättgådda vägen var åter täckt av snö. Någon plockar upp hundskit i en påse, knyter ihop den och ställer den längs vägen och glömmer bort den. Matte har följt en liten svart påses kringflyttande uppåt vägen de senaste dagarna. Först stod den djupt i snön vid sidan av vägen. I stort sett osynlig men Dima visade var den fanns. Senare låg den lite tilltufsad vid vägkanten. Nu hade den flyttats till andra sidan vägen där den stod i en grop i snön, vid en infart till ett vintertid obebott hus. En snarlik hundskitpåse med innehåll har hängt i en krok på en brevlåda i det långa brevlådestället i många dagar nu. Har man soptunnan stående ute hela vintern när man inte vistas vid sin stuga, kan man räkna med åtskilliga hundskitpåsar i tunnan till våren. Vilket spåren i snön nu vittnar om.
I kvällningen fick flocken ett snabbesök, av grannen som i fredags bett om hjälp med att hämta ut prylar för tagande av vattenprov. Nu skulle dessa prylar hämtas. En hundkille som mötte Dima för första gången när Dima nyss flyttat in i sin nya flock. Han ser en tydlig förändring hos Dima nu. En betydligt lugnare hund. En hund som varvat ner och landat och som även fått en annorlunda päls med tydlig underull. Anpassad till det liv han lever nu. Från lägenhet till stuga på landet med tomt och mycket utomhusvistelse. Huruvida Dima var urfälld när han anlände eller hade sin normalpäls vet inte Matte. Då kunde man med lätthet se huden under de långa silkeslena, lätt vågiga täckhåren. Det kan man inte nu.
Dima har funnit sig väl till rätta hemma hos sin nya kompis Aili. Som gör sitt bästa för att lära grabbhalvan vett och etikett. Letar man godis tillsammans utomhus över en stor yta så springer man inte fram och stjäl det som någon annan just har hittat! Till exempel. Aili talade tydligt om vad hon tyckte om det. Dima höll sedan ett respektfullt avstånd till grinkärringen. Men han hade lärt sig reglerna för hur man leker leken "leta rätt på minigodisarna i djup snö".