Rent egoistiskt, och det tänker Matte vara för knyttens skull, så har Matte haft en otrolig tur med vädret sedan småttingarna fick börja vara utomhus!
Barmark, så när som på ett par dygn med snö och minusgrader för miljöträningens skull. Sol någon gång ibland. Många plusgrader till och med ibland. Några få för det mesta. Inga skyfall som dränkt gräsmattan och påmint om att den på istiden var en del av skärgårdshavet. Lite lagom med regn för miljöträningen. En hel det blåst och kalla vindar förvisso, men det är även nödvändigt med lite erfarenhet av bistert väder och viktigt för pälssättningen under den här perioden. Rätt som det är kan vintern smälla till ordentligt. Syskonskaran har kunnat vara ute mycket och de har fått frisk luft och dagsljus. De har kunnat få röra sig i olika typer av terräng och de har fått utveckla sina kroppar på äventyrslekplatser. De har fått en möjlighet att träna balans och koordination sedan de kunde gå. En nödvändighet för ett gott självförtroende och en god kroppsuppfattning. Nu kan de jaga varandra över stora ytor med diverse hinder på vägen. Tack vare det rådande höstvädret. Enstaka blommor har slagit ut i trädgården under mellandagarna.
För Mannis del har detta varit odelat positivt, då hans blivande hem ligger så långt norr ut, att där råder både full vinter och mörker nu. Den här extra månaden söderut har bara varit bra för honom under en viktig period i utvecklingen. Både vad gäller möjligheten till utevistelse och hundlek och erfarenheter av olika miljöer. Adji har fått vara på julkollo när hennes familj har haft semester och för hennes del har det blivit mer lek med syskonen när de kunnat vara ute så mycket. Likaså för Aili. För Mattes och Husses del har det varit mycket positivt att valparna inte har försvunnit i djup snö eller förfrusit sina skära och blottade valpmagar. Det lilla huset räcker inte som lekyta, för att ge busfröna tillräckligt med utrymmer när de växer och behoven av lekytor ökar.
Den lössläppta leken på tomten hemma och vid torpet varvas med korta koppelpromenader. Fem minuter per månad ger femton minuters koppelpromenad nu när de är tre månader.
På söndagen tog Husse och Matte med fröna på en skogspromenad. Tvärs över vägen och upp på berget. Där är det plant och fri sikt mellan de många tallarna, berg i dagen och mycket mjuk mossa. Ett busfrö i taget fick springa lös. Husse och Matte inser sina begränsningar när det gäller att springa ikapp tre knytt i femtioelva väderstreck i kuperad terräng med för småttingar farliga håligheter på många ställen.
Husse hade lagt spår till Násti på lördagen och tog det ett dygn senare. Regn som frusit under natten med frost på söndagmorgonen och sedan dimma gjorde spårförhållandena knepiga. Men Násti letade sig rätt. Därefter fick Modji spåra en vilsen gubbe med hund och både gubben och hunden kom hem. Vilken tur!
Vissa saker tenderar att gå i skov i familjen. Som det här med spår. Varför har inga spår lagts/gåtts på länge? Kan man fråga sig. Varför har Matte totalt glömt hundarnas klövjeväska hemma, för lite extra styrketräning på promenaderna? En viss trötthet kan vara en del av förklaringen. Nya friska tag behöver tas. Om en knapp månad börjar Ailis valpkurs och Matte får skärpa sig nu. Modji måste börja träna rally också. Så varför sitter Matte här och bara skriver...... Ut och jobba!