Grusvägen närmast huset är nu ett geggigt gungfly, som inte alls känns lockande att hundpromenera på. En mjuk blandning av sand och smältvatten på en sliten stenbädd över gammal sjöbotten. Ännu går det att köra där som tur är. Matte valde att ta torsdagens promenad i skogen och satsade på "Mopperundan". Inte var det lättgånget med snö som ömsom bar, ömsom brast, men inte fullt så djup snö som senast Matte dristade sig till en dylik promenad. Vinden var ännu kraftigare än på onsdagen och när Matte kom ner i den gamla granskogen, växte obehagskänslan. Kastbyarna vek de stora träden och torra grenar brakade i marken. Här ligger många gamla rotvältor, då marken är vattensjuk och inte ger fullgott fäste för gamla jättar. Matte skyndade på stegen för att komma ut på vägen. Där bergig tallterräng övergår i gammal granskog hade marken körts sönder av en s.k. fyrhjuling. Eller fler. Spåren gick kors och tvärs över mossbeväxta bergknallar. Före detta mossbeväxta bergknallar. Mossan var bitvis helt lossriven och fordonet hade lämnat mycket fula spår efter sig. Ett begränsat område hade tjänstgjort som crossbana och där var vegetationen sönderkörd. Några mindre tallar låg omkullkörda och spåren gick över ytliga rotsystem, vilket skadar träden på sikt. Rötterna går av och träden faller. I övrigt var det djupa fåror efter hjulen i blöta partier. Sönderkört även där.
Vad är meningen med att köra runt, runt över bergen och riva loss mossa och bärris? Finns inte tanken att träden och marken ägs av någon som bedriver skogsbruk? Tror man att allt är tillåtet enligt "allemansrätten"? Hur är det med allemansskyldigheten? Skogsägaren lär inte bli glad när förstörelsen uppenbaras! Nyligen fick några av Mattes grannar betala dryga skadestånd för nertagande av skuggande träd, samt anläggande av kompost. Utanför den egna tomten. Synen av den sargade skogen gjorde Matte ledsen. Så himla onödigt! Folk som inte förstår att ta vara på naturen, kommer hur långt som helst med sina motordrivna leksaker. Ut och rör på er i stället! Någon använder till och med en "fyrhjuling" för att motionera hunden längs vägarna.
På fredagen körde det ihop sig lite, då en sjukhustid och en veterinärtid hamnat väldigt nära varandra. Matte vill inte ha hundarna i bilen på sjukhusparkeringen. Hundar är numera stöldbegärlig egendom och har stulits ur bilar vid flera tillfällen. Bland annat vid IKEA. Danderyds Sjukhus ligger längs E18 och i närheten blev två personer rånade på sina bilar i går. Lösningen blev att Matte tog med hundarna till Mormors hus, där de fick vänta på Matte en dryg timme. Så snart hundarna kom in i huset, rusade de upp och letade efter Mormor. De nosade på alla ihopplockade föremål och hittade inte sina favoritmattor att ligga på. De var vilsna och till slut satte sig Gázzi och Násti vid ytterdörren. Något var inte som det skulle. Något fattades. Modji var mer nyfiken på en ny situation och hade fullt upp att kolla kartonger och kassar.
Därifrån bar det sedan vidare till Albano Djursjukhus, där Násti hade en tid bokad. För att få bli mamma igen, måste hon genomgå en veterinärbesiktning. Det var lämpligt att göra en sådan i samband med att ett progesteronprov togs. Násti väger fortfarande 14,5 kg och allt visade sig vara bra med henne, efter en mycket noggrann kontroll. Inte helt överraskande. Svaret på provet angav att det skall göras om på måndag.
Hemma sken solen omväxlande med kraftiga byar av kornsnö. Matte ville njuta den sol som gick att få och valde att hålla sig på tomten med hundarna. Vägarna var slaskiga och skuggiga, i skogen vek sig träden alltjämt i kraftiga kastbyar. Gázzi och Násti hittade torra fläckar att sträcka ut sig på under granarna. De bombarderades med nedfallande kottar! Modji skrotade omkring och var fullt sysselsatt hela tiden. Oklart med vad. Rätt som det var hörde Matte ett långdraget tjut och Modji for iväg och gav skall mot baksidan av huset. Násti hängde på lite halvhjärtat. Ljud från skogen studsar i eko mot berget bakom huset. Hur gärna Matte än vill, går det inte att förneka att det kan ha varit ett ylande från skogen. Ingen hund i närheten ylar någonsin. Däremot passerar vargarna regelbundet i närheten av huset. Vid kontroll i efterhand visade det sig att den sändarförsedda tiken var tillbaka i närområdet, efter en tids vistelse närmare kusten.
Tillbaka