Så var det vanlig vardag igen. Juldagen tillbringades hemma som en vardag, vilket innebar att hundarna fick sin dagliga långpromenad genom området. Men på Annandagen blev promenaden kortare då besök väntades. Pulsandet i snön gjorde ändå promenaden tidsmässigt mycket längre än tänkt.
Mer snö har fallit och vägen har varit oplogad i några dagar, varför Matte på måndagen valde att gå med hundarna i skogen. En logisk kullerbytta kan tyckas. Men snön på den oplogade vägen täcker en isig vägyta och i skogen kändes det trots allt bekvämare att gå. Men så småningom blev Matte vill och hittade inte exakt var stigen löpte fram. Inte så att Matte höll på att gå vilse, men rätt som det var försvann fötterna i håligheter under snön vid sidan av den bekvämare stigen. Modji och Násti kände uppenbarligen någon sorts ansvar för att få Matte att hålla styrfart och tog täten. Násti går annars helst med Gázzi bakom Matte och slipper bana väg genom snön. Nu fick Matte njuta lyxen av att vada fram i knädjup snö, bakom två Lapska som pogade upp ett fint spår. Det är fantastiskt hur väl de ändå kan hålla reda på exakt var stigen drar fram under snön. Under alla ridturer vintertid i Mattes tidigare hästliv, upplevde Matte samma sak. Hästkompisen "Pontus", en trygg Fjording, visste precis var han skulle sätta fötterna och kunde hoppa över ett totalt snötäckt och igenfyllt dike. På det som såg ut som en plan och obruten yta, kunde han rätt som det var hoppa över ett dike som han visste fanns under snön! Djur är fantastiska!
Över de högsta bergknallarna hade vinden sopat bort en hel del snö och där syntes konturerna betydligt bättre än nere i skogen. När Násti och Modji plöjde fram med en allt tydligar avdrift, kunde Matte snabbt avslöja vart de var på väg och tog själv befälet. Hade Matte fortsatt att lita på sina hundar hade promenaden dragit iväg ner mot vildsvinens favorittillhåll och dit ville Matte inte! Grisarna har hållit sig borta från det närmaste grannskapet sedan besöket kort före jul. En av vargarna påstås däremot ha setts vid landsvägen i närheten. Förmodligen får den djupa snön dem att söka sig ut på vägarna. Inte bra. Räven fortsätter att plundra kattfällan på granntomten. Spåren avslöjar. Modji är INTE på rymmen på nätterna. Av den saknade grannkatten syns inte ett spår. Av lodjuret syntes inte heller några spår.
När Matte skottade snö lekte Modji med något roligt i snön. Hon hoppade och skuttade och kastade föremålet upp i luften. Något litet mörkt. Matte var utanför staketet och funderade inte alltför mycket över vad Modji hittat. Tankarna vandrade andra vägar. När Modji senare vägrade att gå in, blev Matte fundersam och avväpnade Modji, som nu lyckats göra även sin mamma nyfiken. Modjis roliga leksak var en före detta fågel, som nu var avklädd och totalt naken och den var berövad ett ben... Den såg ut som en kyckling färdig för grytan, men väldigt, väldigt liten. Som tur var avliden.
Mattes älskling?
Men en frisk småfågel hade hon aldrig fått tag i, så kanske det var ett barmhärtighetsmord? Den kanske redan var död när Modji hittade den? Djur är djur.
På gott och ont.
Tillbaka