Fredagen bjöd på fint väder och Matte lade ner en hel del energi på trädgården. Stillastående ogräsrensning mellan betongplattorna, där det myckna regnandet nu förenklat arbetet. Men det gav ju inte så mycket motion, så det blev två cykelturer med hundarna. Först fick Násti och Modji springa en kortare runda, men i högre fart, sedan fick Gázzi jogga samma runda i avspänt pensionärstempo. Matte ignorerade att cykeln var försedd med växlar och kämpade på i motluten på trean. Sittande. Det skall kännas för att göra nytta!
På kvällen var Husse och Matte hembjudna till knyttet Adja, som nu heter Epic. Hans mamma Násti fick följa med. Jisses så han har vuxit! Han såg nu inte alls ut som en valp längre! Bredvid sin mamma såg man hur stor han blivit och hur lik henne han var! Men han har också mycket tydliga drag av sin far! Pälsen hade vuxit och såg härligt kraftig ut. Epic var en väluppforstrad kille, som inte alls var skällig. Han och hans mamma fann varandra direkt! Härligt att se knytten växa upp till skötsamma små pojkar! Tack för besöket!
Mysjkin hade klarat sig ett par nätter utan krampanfall, vilket ingav lite hopp. Men natten till lördagen vaknade Matte åter av att Mysjkin krampade. Inte särskilt länge, men Matte höll honom hårt i famnen och blev riven både här och där av den stackars killen. På morgonen syntes blodspåren i Mattes säng och påminde om nattens händelse. I övrigt förefaller Mysjkin fullt frisk. Men det kan han ju inte vara.
Kurslördag på brandstationen Viktoria i Uppsala. Strålande sol och en härlig sensommardag! Matte valde att följa med för att se Modji jobba. Kursarna skulle nu få göra en del av vad hundarna på funktionskontrollen fick göra för en vecka sedan. Påvisningsövningen, koppelsöket och frisöket med en figge under järnluckan i marken. Samt miljöbanan minus den vattenfyllda kulverten. Modji skötte sig lika bra som sin mamma för en vecka sedan. Härligt!
Efter lite fika tog fri träning vid för kursarna och Matte gav sig iväg på en långsam promenad ut genom staketet. En grind stod öppen och Matte strosade iväg upp i ett skogsparti med Gázzi och Násti. Stigen ledde mot E4 och gick över i en gammal grusväg under motorvägen. Matte upptäckte en gammal kulturmiljö med två stora gravhögar, växter som skvallrade om tidigare bebyggelse och en urgammal allé. Fri sikt över slätten med Uppsala Slott och Uppsala Domkyrka i fonden. Ett mycket gammalt Åkeröträd bjöd på fantastisk färdkost och Matte blev stående och bara njöt! Nyfikenheten väcktes och Matte vandrade vidare upp längs den gamla vägen med den gamla allén. Nya smakfulla stängsel omgärdade de gamla hagmarkerna och den största Ask som Matte någonsin sett bildade par med nästan lika stor Lind och markerade infarten till gården. Ett vackert gult trähus, som såg ut att vara byggt på 1800-talet skymtade upp i backen bakom en stor Syrénhäck. Matte vände diskret tillbaka från husets omedelbara närhet. Just då svängde en stor SUV upp på den väldigt smala vägen och det visade sig vara ägaren till den vackra gården. Hon hade endast bott där i fyra år, men hade massor att berätta om gården och dess anor för en vetgirig Matte. Arkeologi var en tänkbar utbildning i Mattes ungdom. Nu lade Matte denna entimmespromenad i snigeltakt till minnesbanken. Att plocka fram vid behov. En timme av ett liv. En värdefull timme. En timme som gjorde gott i själen. Solen värmde behagligt efter en kylslagen morgon, ingen vind, motorvägens brus dämpades av kullarna, sötman av Åkeröäpplet och det oväntade mötet med gårdägaren. Carpe Diem.
Innan hemfärden fick Gázzi och Násti varsitt mörkersök i spindeln. Där hade alla tänkbara vägar utom en spärrats, varför de måste söka som i en labyrint för att komma fram till vittringskällan. Båda fick tänka till ordentligt, men löste uppgiften.
Matte har följt en tråd på Lapskforumet rörande avelsmål. Intressant. Mattes mål har varit att i första hand få egna hundar som duger att jobba med. Alltså friska hundar som inte är rädda för en massa småsaker. Hundar med arbetslust och arbetskapacitet. Lapsk Vallhund är en arbetande ras. Gázzi hade allt det där som Matte ville ha hos en hund att jobba med och endast därför har det blivit några kullar. Násti blev också en bra arbetshund. Vid samtal med ägaren till en renvallande bror till Gázzi, föreföll han uppskatta samma egenskaper hos sin hund, som Husse och Matte uppskattade hos Gázzi. Någon annan uppskattar och prioriterar andra egenskaper. Att vara uppfödare är sannerligen inte lätt. Den perfekta hunden finns inte. Olika uppfödare ger avkall på/prioriterar olika saker. Men alla gör säkerligen så gott de kan med rasens väl i åtanke. Vad gäller Modjis förfärliga svans så har hon den efter sin far. Men även mycket som inte syns utanpå och som Husse och Matte värderar mycket högt. 
Huruvida det blir några fler kullar här, är för närvarande mycket osäkert. Även om det finns intresse för Modjivalpar. Trots den förfärliga svansen....