I ärlighetens namn var det inte hunden som skrämde mest vid mötet på promenaden på tisdagen. Det var dess ägare, som inte verkade vara i balans och därmed fullständigt oförutsägbar. Det var som att stå framför en person påverkad av något på något vis, med ett osäkrat vapen riktat rakt emot de båda hundägarna och de tre Lapphundarna. Upplevelsen var att minsta rörelse skulle kunna få den som höll i den kamphundliknande hundens koppel att tända en stubin. Trigga hunden att kasta sig fram mot dem, som dess ägare verkade irritera sig på av någon anledning. Senare visade sig inte signalementet helt stämma med den ägare vars kamphundliknande hund anfallit en Belgisk Vallhund och nästan tagit livet av denna. Så eventuellt har det dykt upp ännu en hund av den typen och nu mer i närheten av Lapskflocken. Ingenstans kan man alltså känna sig säker på att inte möta en hund av Pitbullkaraktär i området, med en ägare som inte borde ha hund över huvud taget.
Onsdagens räddningssökträning ställde Matte in för träningsgruppen, då väglaget inte var sådant att man skulle ge sig iväg hemifrån i rusningstrafiken. Snöande hela dagen och mycket moddiga och sliriga vägar i trakten. Våta vägar skulle frysa på till kvällen och då är det bättre att hålla sig hemma. En hundträning är inte skäl nog att riskera att hamna i en olyckssituation på grund av dåligt väglag. Många olyckor hade redan inträffat under eftermiddagen.
På torsdagen begravdes den omhändertagna kattens matte. En katt som på katthemmet fick namnet Bäck! Kommande från Bäckvägen. En katt som omedelbart fångade en av de anställdas hjärta och förhoppningsvis väntar redan ett nytt hem. Vilket kändes fint att veta när avsked togs av Bäcks matte, som var en mycket stor djurvän. En fin cermoni var det i den lilla kyrkan och Bäcks matte fick nog komma till katthimlen.
Torsdagvällen spårade ur ganska tidigt med någon idiot som skrämde livet ur några hundar som flydde in under sängar och soffor. Trots det myckna vädjandet om smällande bara kring tolvslaget på Nyårsafton, i den lokala FB-gruppen, valde någon att braka av några rejäla smällar tidigt på kvällen! Helt nära en extremt skotträdd hund, med ett förflutet som krävt viss terapi hos ny ägare. Marodören kunde inte spåras. Sent på kvällen var det dags igen.
Matte och Husse hade inget hört tidigare på kvällen i Lapskreviret, men Aili skvallrade om att något avvikande hände bakom huset. Aili tog på sig att hålla koll åt sin i övrigt rätt lomhörda flock. Aili satte sig upp och stirrade uppmärksamt med spetsade öron mot fönstret mot berget på husets baksida, i riktning där den mycket skotträdda hunden bodde. Beredd att försvara sin flock som det såg ut. Aili somnade sedan om och när det smällde senare på kvällen hade Aili tagit ledigt och somnat i sin bädd.
I detta område har man under flera år respekterat varandra och alla djur och bara fört oväsen under tio minuter kring tolvslaget på Nyårsafton. Givande alla en möjlighet att vara förberedda på höga ljud nära husen. Så icke i år tydligen. Många nya husägare har det blivit under året, med många nysålda fastigheter. Man flyttar ut till en stuga i skogen permanent av en mängd olika orsaker och en del missar uppenbarligen att det finns grannar även där, när man trots allt väljer att bo i ett område med många hus och inte i en ensam stuga bortom allfarvägarna.
Lapskflocken önskar er alla ett
GOTT NYTT ÅR!
ETT FRISKT NYTT ÅR!
ETT ÅR UTAN COVID OCH SKRÄMDA DJUR! ETT ÅR DÄR FLER VACCINERAR SIG OCH SER BORTOM SIG SJÄLVA.
En and dog i förrgår kväll i centrala Stockholm. Av hjärtstillestånd, enligt polisen. Efter att ha gripits av panik när några smällde smällare intill den i en park.