Lördag.
Den senaste tiden har fler och fler som jobbar inom vården höjt sina röster för att beskriva sin allt mer dramatiska och kaosartade arbetssituation. I insändare och på FB. De tvingas höra människor vädja om att slippa dö och de tvingas ta ställning till vem de skall hjälpa först. De jobbar i sitt anletes svett och de är vanliga människor med familjer och husdjur att ta hand om. Rädda för att själva bli sjuka och dra hem smittan till familjen. De hinner knappt äta och sova. Nu på morgonen läser Matte i DN olika texter där man manar till ett kollektivt ansvar för att begränsa smittan, för att inte alla skall bli sjuka samtidigt. Många förstår inte det tydligen, utan träffas och umgås och går på krogen som vanligt. Samtidigt som många kan vara smittade och sprida smitta, utan att själva ha symptom. Jessica Ritzén i DN belyser detta bland andra med texten: "Kom igen bit ihop och ställ upp".
Hon vänder sig stockholmarna - men denna smitta sprids nu i hela landet. Även i Åre finns det flera sjuka nu.
"Stanna hemma" lyser i jättebokstäver på husfasader i Milano. "Stanna hemma" måste vi om smittan skall kunna spridas ut över längre tid, i stället för att "toppa" - för ökad möjlighet för sjukvården att hinna med att ta hand om oss.
"Sjukvården" är alldeles vanliga människor som redan nu, innan toppen är nådd i Stockholm, går på knäna. Vi måste kollektivt ta vårt ansvar nu. Göra allt som står i vår makt för att bromsa smittspridning, samtidigt som livet pågår och fortgår och kräver insatser på olika sätt. Kräver att vi håller oss i god kondition för att mäkta med en infektion utan behov av en intensivvårdsplast och helst utan behov av någon sjukvård alls. Förnuft och måste råda.
Över tretusen döda i Lombardiet (Milano) och blir det i Sverige som i Italien eller förhoppningsvis mer som i Sydkorea? Alla verkar inte fatta att det nu gäller att ta ett enskilt ansvar i det kollektiva ansvaret för att inte sprida smittan! Alla känner väl någon, eller någon som känner någon, som jobbar inom sjukvården nu?! HUR SKALL DE ORKA?! Självklart finns det en gräns. I Uppsala byggs ett fältsjukhus upp nu. Men personalen har sina vanliga jobb. Vilka skall jobba i fältsjukhuset?
Trots vädjanden från sjukvårdansvarig i Åre i veckan, gick många på After Ski och är nu sjuka i Covid-19. Trots att man informerades om att resurser att ta hand om intensivvårdspatienter saknades. Trots diskussioner om befarad spridning på orten när många åker på påsklov. Trots diskussioner om att kraftigt begränsa resande - även inom landet. Hur tänker man då? När man skiter i allt och gör som man är van. Utan minsta hänsyn tagen till givna råd för att förhindra smittspridning i en region där man saknar resurser att ta hand om dem som blir sjuka.
Matte blir lika frustrerad som Jessica Ritzén: "Om vi alla hjälps åt så kan livet fortsätta både under och efter detta".
Y
Lapskflocken höll sig i sitt revir i skogen även hela lördagen. Sällan har så många varit ute och promenerat förbi stugan i så kallt och blåsigt väder. En plusgrad, en kraftig nordlig vind och stundtals singlade snöflingor i luften som ett riktigt snöfall ute på Lidingö enligt uppgift och mer som yrande lätt snö kring Lapskflocken. Svinkallt var det hur som helst, vilket inte hindrade många från att röra på sig utomhus. Med eller utan hundar.
Husse gick i skogen med Modji och Aili och Matte tog en nästan timslång powerwalk med dem, när solen var på väg ner och vägarna var tomma. En del trädgårdarbete hanns med trots att fingrarna måste värmas upp i stugan när blåsten gick rakt igenom även fodrade arbetshandskar i skinn. Krusbärsbusken glesades ur och föryngrades och det var välbehövligt. Hundarna fick ett renskinn att värma rumporna på när de blev sittande tittande på alla som passerade förbi.
De var inte nödbedda när Matte öppnade ytterdörren. Middagsdags.
Fint såg det ut och skönt i solen! Men här ljuger kameran. Fint var det - men för bitande iskallt för att kännas behagligt. Även för hundarna. Nätterna är kalla och natten till söndagen var det minus åtta grader. Tulpaner och påskliljor börjar tittar upp och har det extremt tufft.
Var rädda om er och varandra!
Y
Klicka för större bild.
