Tisdag.
På eftermiddagen hade Modji en återbesökstid hos ortopeden på djursjukhuset. När Modji kom in genom entrédörren blev hon jätteglad! Tvärt emot vad man kanske kunde förvänta sig. När hon var här senast hade hon ont i samtliga leder, inklusive käkarna. Hon hade svårt att resa sig och hon hade svårt att gå. Hon hade varit morfindrogad till illamående liknande en rejäl fylla. Hon hade varit väldigt ledsen - men hon hade kämpat!
Nu lyste det om Modji! Hon kollade in några väntande hundar, allt hundgodis i butiksdelen och hon ville hälsa på alla! Hon var väldigt nyfiken och positivt inställd. Matte och Modji möttes upp av två sköterskor, som kände igen Modji från de tidigare besöken och inläggningen. "En helt annan hund! Man skulle aldrig tro att hon är tretton år nu!" Var kommentaren. Vilket upprepades av ortopeden när hon kom in i rummet. Modji hade svarat över förväntan på kortisonbehandlingen. Trots en viktförlust på två och ett halvt kilo såg hon pigg och glad ut, om än rätt urfallen. En biverkan på kortisonet är förlust av muskelmassa. Matte har i viss mån kompenserat med lite mer att äta, för att något skall staga benstommen över huvud taget. Revbenen känns trots det aningen för tydligt på Modji. Ortopeden gav Modji "väl godkänt" för bättre kondition än vad hon vågat hoppas på. Modji rörde sig helt annorlunda nu och hade en helt annan glädje i hela kroppen! Hon fick se filmsnuttarna där Modji sprang mot golfrestaurangen och när hon hoppade upp på stenen hemma. Ortopeden var imponerad!
Matte fick också "väl godkänt" för sin egen ihopsnickrade rehabiliteringsplan för Modji. För fjärde gången fick Matte nu höra hur bra det var att hon inte hade gett sig, hade vågat stå på sig, i kravet att en ortoped skulle undersöka Modji. När en allmänveterinär hade gett upp och inte kunnat ställa någon diagnos och därmed inte kunna behandla. Modji hade varit väldigt nära att lämnats åt sitt öde, för att till slut få somna in av barmhärtighet när inget kunde göras för att lindra smärtan.
Omedelbart minskas nu kortisondosen ytterligare stegvis, för att fasas ut så småningom.
På hemvägen stannade Matte vid golfbanan och tog en sista promenad med Modji och Aili okopplade, innan stora banan öppnar på onsdagen. Det var arton grader, solen sken men en kraftig kall vind gjorde det ändå behagligt för främst Modji att kämpa på i motlutet. Den första värmen kan vara jobbig. En glad Modji, som blev tydligt besviken när promenaden inte slutade vid favoritkrogen! Den var stängd så här dags. Fyrtio minuters golfbanepromenad är bra träning för Modji.
Klicka för större bild.
Träning i annan form väntar nu för Modji, efter kontroll med ortopeden om lämpligheten. Simträning är mycket lämpligt att börja med nu! Perfekt! Alltså har Matte redan lyckats boka tid för både Modji och Aili kommande helg! Då skall de få simma hos någon som träningskompisarna har uppskattat mycket och som vill ha ett veterinärutlåtande om hunden har visat några symptom. Det känns seriöst och förtroendeingivande. Detta kommer Modji säkert uppskatta!