Tisdag.
Förmiddagen tillbringades i stugan och Matte fick äntligen ner lite fröer i jorden. Gurka, tomater, luktärter och solrosor förodlas i ett pluggbrätte. Matte har avsiktligt inväntat värme, då många fröer aldrig grodde i fjol. Nättena i stugan var för kalla. Det har varit neråt tio minusgrader utomhus nattetid då och då fram till nu. Med värmande vårsol tror Matte på sådd nu. Den lilla byttan med lock kan flyttas till där solen ligger på genom olika fönster. Potatisarna av delkatessorten Amandine har börjat få liv och ute i trädgården var krokusarna redo, när Matte hjälpte våren på traven och skottade bort snöhögar från rabatterna.
Hela eftermiddagen tillbringades ute på tomten. Matte gick med sekatören och beskar och klippte ner senblommande prydnadsbuskar som syrénhortensia, ölandstok och en rödbladig spiréa. Några har farit illa och fläkts av stora mängder tung blöt snö och snyggades nu till. Torra kvistar klipptes bort här och där och nerblåsta björkkvistar togs om hand. Husse körde igång kompostkvarnen vid vedboden och då kom Dima nyfiket springande! Sedan låg han vid grinden så nära han kunde komma. Dima dras till ljud! Han älskar när han själv kan åstadkomma olika ljud! Ju mer det låter desto intressantare tycker Dima. Smäller det till så hoppar han klokt nog undan, som en spontan reaktioon. För att omedelbart vända sig om och söka sig tillbaka för att se vad det var som hände. Matbordet har en nerhängande klaff och den kan han inte låta bli när han passerar. Han sätter nosen under, lyfter och släpper och då smäller det till. Buskul för en nyfiken yster slyngel! Nu var han helt fascinerad av kompostkvarnens höga ljudnivå och ville vara så nära som möjligt.
Matte hade lagt ut ett sort renskinn på altanen och där låg båda hundarna mellan varven och höll koll på omgivningen. Ett helt nytt skinn som inte använts tidigare. En uppskattad gåva införskaffad på renvallarlägret hos Vájsás nyligen. Matte var lite orolig att den nyfikna Dima skulle vilja smaka på renen. Han luktade noga igenom det och fastnade för de intorkade öronen! Han luktade länge just där! Innan han rullade ihop sig på skinnet och gick i viloläge bredvid Aili. Det fanns även plats för Matte att slå ner rumpan och njuta av en mugg kaffe en stund.
En granne tittade förbi med sin son och Dima fick springfnatt! Han rusade runt som en vettvilling i en ren överslagshandling. Grabben, som hade satt sig på marken, blev mer eller mindre omkullsprungen och Dima visste inte hur väl han ville! Lyckan sprutade ur öronen på honom, liksom energin. Hans nya kompis!!! Det finns mycket energi i en unghund i slyngelåldern.
Framåt kvällen fick det vara nog med trädgårdsarbetande. Solen sken och Matte tog en långpromenad med hundarna. Vilket även några andra hundägare gjorde. Bra hundmöten och Dima har fått byta träningsredskapet ett helstryp av länkar till ett ställbart halvstryp som använts av Gázzi tidigare. Han vänder sig inte längre om i full koppellängd, lättar från marken och flyger på Matte. En överslagshandling i ren frustration och stress i lite olika situationer. Framför allt när bilar passerar mycket tätt inpå. Eller vid hundmöten. Ännu är Modjis fina halvstryp i läder med kedja från Sadelmakarna lite för stort. Aili har ett likadant och har så haft i hela sitt liv. Matte föredrar halvstryp, då det är säkert och hunden kan inte krångla sig ur det och det hänger helt löst om hunden inte drar. Dima behöver grovna lite för att kunna ärva Modjis halsband. Mattes favoritkoppel är de två flätade mjuka koppel som hon använde till sina Husky/Schäferdamer för trettio år sedan. Halsbanden är ungefär lika gamla och ser ännu ut som nya. God kvalitet men inte dyra när de inköptes. Sadelmakarna växte, lämnade källaren och flyttade från trakten. Dima fungerade fint i sitt gamla ärvda halvstryp.
Efter sju timmar utomhus gjorde flocken kväll och nu syntes det tydligt att Dima var trött! Han gick raka vägen in i sovrummet och knöt sig. När Matte så småningom gjorde detsamma orkade Dima knappast titta upp för att ta emot ett godnattkex.