Matte begav sig iväg för att promenera med hundarna i området. Det visade sig snabbt att vägen var väldigt hal efter den pudersnö som fallit under natten och sedan körts till. Redan efter tvåhundra meter gav Matte upp, då kroppen var spänd som en bågsträng av ansträngning för att inte halka. Matte har under åren halkat och gjort sig rejält illa och är kanske överdrivet ängslig därvidlag. Åldern tar även ut sin rätt när det gäller att hålla sig på rätt köl på isgator.
Följden blev att Matte vek av vägen och gick upp i skogen i stället. Någon egentlig plan för promenaden fanns inte. Men i skogen var det inte halt och det blåste inte. Med andra ord var det väldigt behagligt att traska på. Så det var vad Matte gjorde med de Lapska. Benen gick liksom av sig själva och i snön fanns inte ett djurspår att finna, inte en fågel hördes. Matte och hundarna föreföll vara ensamma i skogen. Promenaden gick genom riktigt gammal granskog på mjuk mossa och på gamla övergivna skogsvägar, där inte ett fordon framförts på väldigt många år. Mjukt, mjukt var det att trampa fram. Så småningom skymtade en hästgård mellan stammarna och vid utgärdena vinklade Matte och passerade över en gammal slåttervall. Vandringen fortsatte mot nästa gård där markerna ställts om till golfbana och ett flertal tomter sålts av. Även där vek Matte av när husen skymtade bakom sly.
Nu gick färden tillbaka hem och den gamla skogsvägen ledde åter upp mot de täta gamla granbestånden och höjderna. Rätt som det var hördes ljudet av kraftigt forsande vatten och runt en krök möttes Matte och hundarna av en forsande bäck, där vägen blivit bäckfåra! Rena vårfloden rann ner längs vägen. En gammal vägtrumma hade gett vika och täppt till genomströmningen och sedan hade kvistar och nerfallna löv bildat brötar och styrt om vattnet helt och hållet. Matte fick leta sig fram kors och tvärs för att komma vidare. Modji uppskattade det forsande vattnet mycket och gick gärna mitt i vattenmassorna. Hon påbörjade ett eget rensningsarbete genom att dra i pinnar och grenar. Matte hjälpte till. Gázzi och Násti ville vidare hem.
Nu vaknade barnet i Matte och Modji blev lycklig! Här skulle rensas! Matte drog loss grenar ur brötan och Modji drog tillbaka dem... Matte sparkade loss jordvallar och Modji grävde tillbaka dem från andra hållet. Till slut ställde sig Modji nere i den ursprungliga bäckfåran med vatten upp på halva benen. Där startade hon någon sorts projekt och Matte lyckades till slut få upp en passage för vattnet, så att det ändå gick att medelst hopp och skutt passera på vägen. Vägen hem ledde genom ett bestånd av björksly där förare av "fyrhjulingar" kört ner en mängd stammar som låg kors och tvärs. Passagen var tidigare en smal stig utan hinder, nu är den en bred gata med mängder med hinder. Trist att se även unga tallar nerkörda. Inte kul för markägaren! På sina ställen var djupa diken uppkörda i den mjuka och blöta marken och risken finns att de stora granarnas rötter skadas.
Strax innan skymningen började falla, anlände Matte och hundarna till den lilla stugan i skogen. Hundarna fick vara lösa på tomten ett tag och Matte hade lite utesysslor kvar att göra.
Hundarna var kopplade under hela promenaden, då den gick genom det vargrevir som omger Husses och Mattes hus. Matte hör till dem som anpassat sig och låter hundarna vara lösa på andra ställen. Alla vill inte anpassa sig och vill i stället ha bort vargfamiljen. Matte kan inte lita på att de Lapska hela tiden håller sig inom tio meters avstånd från Matte. Den gräns som sagts gälla för att vara någorlunda säker på att hunden inte kan konfronteras med en varg. För att kunna "springa av sig och motionera" lär de flesta hundar röra sig på större avstånd än tio meter från ägaren. Ett alternativ är att åka till sandtag efter stängningsdags. Där finns öppna ytor för hundar att springa på, utan att stöta på varg.
Rykten surrar på skogen att vargvalparna skulle ha gjorts tama för att "forskarna hanterat och gullat med dem". Med anledning av de foton som togs när valparna chipmärktes. Att få vargvalpar tama är det sista någon ansvarig myndighet eller forskare vill.
Tillbaka