På onsdagen tog Matte igen för den passiva tisdagen i väntans tider.
Matte pysslade lite i trädgården och tog sedan en powerwalk med hundarna i sommarvärmen på eftermiddagen. Rätt mycket moln skymde solen och en laber bris svepte över området. Behagligt med andra ord, trots en temperatur på 24 grader. Matte gick med det långa benet före, så snart hundarna varit på toaletten och läst tidningen. Promenaderna har alltid två faser numera, när Matte inte längre behöver storsa omkring på grund av stora gåproblem. Nu kan Matte märkligt nog ösa på som för tjugo år sedan! Det gäller att passa på! För elva år sedan tog Mossvägenrundan 45 minuter oavsett årstid. För ett år sedan kunde Matte inte gå denna runda alls. Kunde med svårighet gå bort till brevlådorna och tillbaka, vilket är ca 300 meter... Nyligen satte Matte personligt rekord med 40 minuter! På onsdagen sänktes detta ytterligare till 35 minuter! Det kändes helt klart inte alls så tokigt. Modji och Aili var lite lagom flåsiga och bredde ut sig i skuggan efteråt. Násti gick in i huset och var mer flåsig, så henne ställde Matte i duschen och kylde ner. Vilket hon inte föreföll ha något emot. Hon placerade sig sedan i skuggan och flåsandet hade försvunnit.
Husse körde kross, vattnade och körde "padda" under tiden, så att hela gången börjar anta slutgiltigt utseende.
På kvällen tränade familjen tillsammans med idel Lapska och idel lagtävlingdeltagare från de båda lagen! Mánnu kom på besök norrifrån och visade vad han gick för! Han fick köra frisök och jobbade mycket bra utan att påverkas det minsta av att behöva klättra på galler och järnbalkar för att nå figuranterna! Han överraskade med att spontant skallmarkera på de två högt placerade figuranterna! Matte var en av dem och kunde från sin upphöjda position studera Mánnus sätt att ta sig an uppgiften. Äntligen får han visa vad han går för! Mycket motor, problemlösningsförmåga, orädd och med stort figurantintresse. Han har mycket duktiga föräldrar att brås på ochdet syntes! Lite finslipning inför höstens utmaning återstår, då han saknar grundträningen. Men det är aldrig för sent att ta tillvara ett bra material.
Alla hundar fick utmaningar i form av fyra figuranter klurigt gömda och även förarna utmanades genom att inte få veta var figuranterna var gömda, men en "facit" följde alltid med för att man inte skulle fastna och provocera fram blindmarkeringar. Högt placerade figuranters vittring spreds över området och föll ner på flera ställen samtidigt och försvårade för både hund och förare.
Násti jobbade som vanligt mycket bra och tog för sig av miljön med stor glädje! Hon hade lika mycket ork och energi som hon brukar och hennes arbetslust smittar av sig. Dagens raska promenad i värmen var inget som påverkat henne negativt. Hon är inte överviktig och i god kondition. Modji var säker som vanligt och svarade på Mattes begäran om "bättre" när markeringen på en figurant uppe på en container var aningen oprecis. Modji reste sig på bakbenen mot rätt container och skallmarkerade mycket tydligt. Inte lite diffust mellan två containrar.
Så var det Aili.... Stackars lilla gumman!
Matte satte på Aili tjänstetecknet/sökskynket när Aili satt i bilen. Tog ut Aili, band upp henne och förberedde söket. Glömde en detalj, blev påmind, rättade till. Sedan gick Matte för att hämta Aili för att påbörja söket. Aili såg djupt olycklig ut. Matte fattade ingenting. Gick iväg med en slokande och icke igenkännbar hund. Fattade fortfarande noll. Hörde i hörörat lite vagt att någon i gruppen som utgjorde publik kommenterade, men inte vad. Matte tittade på sin olyckliga hund och kände sig som ett frågetecken. Stirrade utan att se. Hörde något om benen. Kollade om Aili haltade. Det gjorde hon inte. ??? DÅ gick ljuset äntligen upp för en korkad Matte. Aili gick onekligen konstigt. Öronen hängde och svansen hängde. Ja, hela hunden hängde faktiskt.
Skynket! Matte hade lyckats knäppa bukremmen framför vänster framben och därför kunde inte Aili röra det framåt. Med bukremmen diagonalt mellan frambenen som spärr. Gör om gör rätt! Matte gick vidare med en uppenbart lättad och tacksam hund redo att börja jobba. Trots en minst sagt taskig start. Aili har mycket stor motor, vilket hon visade som sista hund denna träningskväll. Utan att påverkas av Mattes klanteri. Tre figgar var utlagda, endast en skulle fyndas. Den vars tröja Aili fått lukta på. Söket genomfördes mycket snabbt och delvis mycket bra. Aili ignorerade helt den ena gömda störningfiggen men visade för stort intresse för den andra och lite högt placerade. Fyndade tröjägaren inne i en bod och blev rikligt belönad.
Som vanligt avslutades denna givande träningskväll med en gemensam måltid. Tack alla för bra träning!
På hemvägen passerade familjen träningsområdet och körde in för att ge Aili ett lite större sök som avslutning. Husse gömde sig längst bort i området lite knepigt bland gatsten, kablar och slangar i rullar och annan bråte i ett hörn mot en slänt. Aili fick lukta på hans handske och fick söka igenom hela området självständigt. Här fanns nu mängder med vittring och många gamla legor med mer komprimerad vittring. Aili jobbade sig bra fram genom området och fick vittringen från Husse mot stora däcktravar. Där jobbade hon sig vidare in i hörnan och fyndade till slut Husse bakom gatstenarna i en nerrasad hög. En lycklig Aili fick avsluta med ett rejält frisök där allt blev rätt. Till slut.