GRATTIS FINLAND - 100 ÅR av självständighet!
I dag den 6 december 2017 är det 100 år sedan vårt grannland Finland blev självständigt och var inte längre en del av Ryssland.
Varför uppmärksammar då Matte detta, kanske någon undrar. Som ägare av en eller flera Lapinporokoira, rasens namn i sitt hemland Finland, kanske man intresserar sig lite för Finland tänker Matte. För övrigt benämns den ras vi i Sverige kallar för Lapsk Vallhund vid sitt finska namn - Lapinporokoira (finsk renhund) i många länder nere på kontinenten. I Nederländerna och i Belgien bland andra. Så varför inte i Sverige?
Varför skulle man som ägare till en Lapinporokoira intressera sig för rasens hemland undras kanske. Varför inte? Nere på kontinenten intresserar man sig för våra svenska inhemska raser tillsammans med våra grannländers raser och med det följer uppenbarligen ett stort intresse för de nordiska länderna! Man har rasklubbar som omfattar de skandinaviska, de nordiska raserna och man knyter gärna kontakter över gränserna! Besöker sina hundars hemländer, reser över gränserna för större avelsbas. Intresset för kulturen kommer på köpet med hundarna! Kunskap om rasens hemland Finland och den samiska kulturen i flera länder är en gåva när man sträcker sig utanför hundvärlden och hunderiet.
Lapinporokoira är en del av samernas och Finlands historia. Ett land där det finns fler Lapphundraser än Lapinporokoira och Suomen porokoira. Paimensukuinen porokoira är en av dem. En "variant"/linjer av Finsk Lapphund. Ungefär som en blandning av de andra två. Längre rygg än den Finska Lapphunden och längre päls än den Lapska Vallhunden. Matte håller sig till den lapphundras hon stiftat bekantskap med. En mycket trevlig bekantskap i räddningssöksammanhang! En rätt liten tik med stor arbetslust och arbetskapacitet! De olika raserna har diskuterats en del på plats vid träningar i Finland. Intressant! Det diskuteras korsningskullar med jämna mellanrum och kanske är det logiskt i så fall att utnyttja just Paimensukuinen porokoira - linjer, som mer liknar de Lapska? Matte spånar lite utifrån rasernas utseende och arbetsfunktion. Om det skall korsas över huvud taget?
Bilden är hämtad från nätet och kommer från en Finsk uppfödare av Paimensukuinen lapinkoira. Bilder på rasen på Google. Klicka för större bild.
För rasen Lapinporokoiras framtid i Sverige är kontakter med Finland livsviktiga. Bokstavligt talat! Avlar vi inte utanför gränserna i högre grad så hamnar vi så småningom i samma situation som våra uppfödare av Svensk Lapphund. Inom vår egen ras har vi den enorma fördelen av att ha denna lilla ras hemland på mycket nära håll, med en betydligt större avelsbas än vår egen! Åker man från Nederländerna för att para i Finland, så kan även vi i Sverige åka till Finland. En veterinär frågade Matte för en tid sedan om det var vanligt med "bekväma grannparningar" även i den här rasen? Vad han tyckte om sådana var svårt att missa. Man parar inom bekvämt avstånd. Väljer hane först och främst sett utifrån bekvämlighetsaspekten. Tyvärr. Låg inavelsgrad rättfärdigar inte alla kombinationer som gynnsamma för rasens överlevnad och framtid. "Avla brett" var rådet från forskare i senaste numret av Hundsport Special.
Kopierat från inlägget 2.12 i Hunddagboken:
En annan mycket läsvärd artikel hittade Matte i det senaste numret av Hundsport Special på sidan 14-16: BIOBANKEN-EN UNIK DATABAS, skriven av Lena Hemlén. Ett citat ur artikeln av forskaren Tomas Bergström: "Man kan lägga pengar på genetiska tester, men man kan också tänka på att avla så brett man bara kan."
Ja, inte är det lätt. Det skall f-n vara uppfödare.... Ansvaret tynger faktiskt. Man får utgå ifrån att alla gör sitt bästa - efter sin förmåga. Oavsett ras.
Helt allmänt så har Matte upplevt kontakterna med vårt grannland i öster som mycket positiva ända sedan barndomen! Matte äter gärna örfilar och grisar i Österbotten, äter memma till påsk och har bondost i kaffet. För att inte tala om Koskenlaskia, gärna svart, på smörgåsen av Åländskt svartbröd. Så här i jultider äter både Husse och Matte mycket gärna finsk kålrotslåda och morotslåda på julbordet! Ett litet glas Jaloviina någon gång slinker nog ner! I minnet finns åtskilliga fina resor österut som turist, för parning, för räddningssökträning och för att besöka vänner! Finsk som svenskspråkiga. I Österbotten, nära ryska gränsen och annorstädes. För att inte glömma Åland med bra hundträning med vänner och god mat. Stallhagens bryggeri får ni inte missa om ni åker dit!
ONNEA SUOMI!