Tisdag.
Det ser lite märkligt ut när man nu går runt och tittar på trädgården, där pilen ännu bär alla blad mitt i snölandskapet. Där pelargonernas blommor sticker upp ur snön i blomlådorna. Där luktärterna, snöklädda, slingrar sig upp vid sidan av ytterdörren. Den sista sommarpotatisen av sorten Amandine ligger ännu kvar i odlingslådan och Matte tog upp potatis till middagen för några dagar sedan. Nyplockade höstastrar står på köksbordet och det som blev kvar ute har nu böjt sig under tung snö. Det var vårvindar i luften när Matte en vecka tidigare fikade med Aili på golfbanan i en solvärmd grässlänt. Så kallt är det inte nu - men mängder med tung blöt snö täcker det mesta.
Klicka för större bilder.
Husse plockade isär snöslungan och satte ihop den igen och si! Nu fungerade den igen! Den svalda stenen hade inte kvaddat maskineriet totalt som tur var. Husse kunde nu få bort all snö framför en grannes bil, parkerad långt in från vägen. Varpå grannen kunde ta sig till apoteket för att hämta viktig medicin. Mattes rygg kändes lite kvaddad, men inte heller den var totalkvaddad efter allt flyttande av tung snö under måndagen. Om Matte bara lät bli skyffeln och att sätta sig ner, så fungerade den slitna ryggen fint. Så Matte ägnade förmiddagen åt att plocka och fixa inomhus. Aili låg i uterummet och hade koll på traktens rådjur som fått det tufft med all snö och söker mat lite överallt. Bland annat under Lapskrevirets fågelbord. Där för övrigt de båda katter som Matte åter är kattvakt åt förser sig. Dock inte av nerfallna frön tyvärr.
Mitt på dagen tog Matte med sig Aili på en välbehövlig långpromenad, efter en måndag som präglades av att flytta undan snö på olika sätt, för att kunna ta sig fram. Matte behövde nu räta på sin rygg och Aili behövde få komma ut och röra på sig, efter en väldigt passiv dag för hennes del. Redan borta vid brevlådorna mötte Aili grannkillen Lidas. En snygg Wachtelhund i samma bruna nyans som Aili själv och hade hundarna fått välja så hade de fixat till några valpar tillsammans. Ett fint par förvisso! Men så kul skall det inte få bli. Aili blev alldeles till sig i trasorna när han stod där framme på vägen och vägrade gå vidare när han fick se Aili. Som inte löper. Inte är i närheten av löp vad Matte vet. De gillar varandra ändå! Ailis lycka blev än större när de två närboende Italienska vinthundarna passerade! Aili saknar en hundkompis i vardagen. Lite hundägarsnack blev det och Matte fick veta att det muskulösa och envisa kraftpaket som Matte och Aili nyligen mötte på vägen har ett problembeteende. Hunden "vill käka bilar". Vilket ägaren jobbar med hos den omplacerade hunden. Steget från att vilja käka passerande bilar till att vilja käka andra förbipasserande objekt längs vägen känns ju inte gigantiskt. Kände Matte. Som nu har bättre koll på var denna hund hör hemma.
Efter den timslånga promenaden på välplogade vägar hade Mattes rygg rätats ut och snörakan plockades fram för att befria växthustaket från snö. Aili gick i viloläge en stund men när solen tittade fram mellan molnen en stund innan den skulle dra sig tillbaka, gjorde Aili Matte sällskap i trädgården. Ljuset var varmt där det svepte över snömassorna och Aili ställde gärna upp och var fotomodell.
Matte förevigade blomlådorna med rosa blommor som stack upp ur snön och den solbelysta skogen speglade sig i fönstrena bakom.
Vackert var det med all snö! Som det kommer att regna på inom kort vad det verkar. Det är fint som det är! Just precis nu. Färdigskottat och bara att njuta av allt vackert!