Onsdag.
Barmark, sol och tio plusgrader. Den första riktiga vårdagen vid den lilla stugan i skogen! Äntligen var snö och is borta från både den egna och grannarnas tomter! Pingstliljebladen skymtade lite tilltufsade och Häggmispelns bladknoppar har börjat svälla. Vägen var dock inte helt isfri, men gåbar i hjulspår och på dikeskanter i skugglägen. Konstaterade Matte när hon tog en kortare vårpromenad med hundarna, ackompanjerad av fåglarnas vårläten.
Ett renskinn på bänken vid vedboden, med bäcken porlande intill är en härlig sittplats året run. Denna dag krockade Matte nästan med en yrvaken fjäril när hon slog sig ner med kaffemuggen! Inte en Citronfjäril som brukar vara den man först ser på våren! Förhoppningsvis hittar den mat någonstans. Kanske en barkvistblommande Tibast i grannskapet?
Matte försjönk i en pärm med brev, skrivna av sin mor till moster under en tidsperiod från 1947 till 2003. Inga äldre släktningar är nu i livet och samlade brev har överlämnats lite hit och dit tillbaka till den familj vars historia de berör mest. Djupt berörande läsning, som lämpligast sker i rofylld omgivning. Sparade brev tar inte så mycket plats och de är ett personligt dokument över ett liv. Gllöm inte att spara brev från nära anhöriga! Skriv ut viktiga mail! Ni som inte skriver brev att skicka med snigelpost. Matte färdades snabbt i minnet från barndom till egna barns vuxenliv.
Snigelpost var det! Det tog nio dagar för ett stort vadderat kuvert att färdas från Brottby några mil norr om Stockholm till Skogås några mil söder om centrala Stockholm! Posten hamnar i lådan så sent att Husse redan passerat den på väg hem från jobbet! Man får den med morgontidningen påföljande dag! Alla elaka rykten om långsamheten hos Post Nord är sanna! Det är bedrövligt! Post kommer även bort på vägen och det var detta öde Matte trodde hade drabbat det skickade kuvertet. Men inte var det någon som ville bära ut det! Mottagaren måste pallra sig iväg och hämta det på det utlämningsställe som hade stängt för dagen, när lappen om detta förfarande damp ner i lådan.
Det är väl ingen som tror på att när Matte var liten kom brevbäraren på sin cykel två gånger om dagen med posten! Utöver att morgontidningen anlände tidigt varje morgon. Tre gånger per dag fanns anledning att tömma brevlådan för sextio år sedan. Herregud det är ju nästan för hundra år sedan.... Andra tider på gott och ont.
Kvällen ägnade Matte till största delen åt att sitta bakom en stängd dörr på ett toalettlock eller att stå i ett städskåp, också bakom en stängd dörr. För att där bli rejält utskälld! Räddningshundträning i ett nötskal!
Den mesta tiden vid sökträning helt generellt, går åt till att VÄNTA. Det gäller för både förare och hund. Den som inte gillar detta bör ägna sig åt något annat. Å andra sidan måste man vänta för det mesta när man tränar spår också. Men då kanske man kan vara aningen mer aktiv och kreativ under denna väntan. Det är således inte bara hundarna som måste ha specifika egenskaper som krävs för dylik träning.
Som figurant vid sökträning måste man vara helt stilla för att inte ge några avslöjande ljud ifrån sig. Alltså måste man se till att man från början intagit en uthärdlig position och att man ifört sig lagom varma kläder. Ett städskåp är inte stort och med en extra väst blev det snart väldigt varmt där Matte stod. Så småningom immade glasögonen igen och luften kändes aningen välanvänd. Matte var sist ut av de tre gömda figgarna för alla hundarna, då städskåpet innebar störst svårigheter vittringsmässigt. Vittringen placerade sig i besticklådorna, diskmskinen och kylskåpet och tänka sig! Där låg inte Matte gömd! Lång näsa! Matte dristade sig att öppna blixtlåset i västen och hunden i arbete hörde så klart detta! Stoppade upp och lyssnade, fick Matte höra sedan. Trots att han befann sig ett stycke bort. Men han jobbade fint vidare med näsan och lokaliserade till slut vittringskällan.
Alla de sju hundarna fick samma upplägg, med tre figuranter gömda på för förarna okända ställen. Legorna byttes för skapande av gammal vittring. Svårighetsgraden var hög på detta kopplade punktsök inomhus i en utrymd villa. Beroende på erfarenhet avkrävdes hundarna lite olika grad av exakthet. Där högst krav ställdes på Modji som skall fungera i skarpa situationer och lägs krav på Aili som är yngst och mest oerfaren. Matte gav sig inte förrän Modji visat på rätt tätslutande torkskåp! Å andra sidan fick Aili kontakt med figuranterna direkt vid korrekt markering, vilket inte övriga hundar fick.
Många skratt och mycket seriös och givande samt utvecklande träning blev det även denna kväll med full träningsgrupp, bestående av sex Lapska Vallhundar och en Springer Spaniel. Násti med dotter, två söner och en dotterdotter. Tack för att vi har så kul ihop!