Förra måndagen tog Matte flyget till Amsterdam. Där väntade en bilresa på närmare två timmar för att komma hem till Nástidottern Lihkkus familj. Hon bor i en skogrik del av Nederländerna, nära den tyska gränsen. Tomten gränsar till och med till en skog där familjen tränar sin Huskies. Sistlidna vinter kunde hundarna även tränas på snö! Annars tränas de i Sverige på vintern. Matte som hade lärt sig i skolan att kalla hela landet för Holland och att landet endast bestod av stora och öppna ytor har nu fått revidera sin uppfattning. Endast den västra delen heter Holland och i öster finns det skogar. Mest bestående av lövträd och med stigar som man inte får lämna. Då slits naturen ut. Trycket är hårt. Men skogar. Icke desto mindre! Efter en vecka med holländska i öronen hela tiden, kan Matte konstatera att med kunskaper i engelska, tyska och svenska går det att hjälpligt förstå skyltar och grovt vad människor talar om.
Lihkku lever tillsammans med en Huskyflock, där Marit är den självklara ledaren. Flocken består även av Kaja och Agna (Marits dotter) samt Odin och Torgrim. I hundflocken finns även en Beagel från Belgien. Att den är från Belgien har en poäng, då allt från Belgien "hånas" på ett (Sverige/Norge - sätt). Beageln förefaller nämligen korkad ibland, i jämförelse med en Lapsk Vallhund och fem Huskies.... ;-)
Under de utställningsfria dagarna ägnade sig de två mattarna åt lite olika saker. På tisdagen hade Lihkku och hennes matte en privatlektion hos en person i ringträning. En ladliknade lokal ute på landet, perfekt för ändamålet! Som ett miniridhus. Både Lihkku och hennes matte skötte sig alldeles utmärkt och instruktören hördes utbrista "super" ideligen. Kul att få tillfälle att titta på. Matte tittade inte bara. Lektionen skulle videofilmas och Matte fick sköta jobbet. Med en för Matte totalt okänd videokamera. Plötsligt visades allt på skärmen i pastelltoner.... En hund i grönaktigt svart pastell. ? En matte i blekt rosa!
En dag under veckan turistade de två mattarna och inga hundar fick följa med. En by vid namn Giethoorn besöktes. Namnet uttalas: Skithoorn. Ungefär. En intressant by som byggts kring kanaler som uppstått vid torvbrytning. Kanalerna är mycket grunda och stora, flotta villor med fantastiska trädgårdar kantar kanalerna. Inga vägar. Höga träbroar korsar kanalerna relativt tätt. Var invånarna har sina bilar förblev ett mysterium. Likaså hur utryckningsfordon tar sig fram. Kyrkan hade egen brygga dit avlidna transporteras och varifrån nygifta reser vidare tillsammans. En och annan gammal bondgård kantade kanalerna och kossorna flyttades på långsmala båtar. Byn är naturligtvis utbyggd utanför kanalsystemet med moderna hus. En klar sevärdhet om någon planerar att åka till Nederländerna.
På onsdagkvällen anlände Lihkkus bror Mánnu från Piteå. Efter en förfärligt lång bilresa. I bilen fanns förutom hans matte även kompisarna Focus och Polka. Samt Focus matte. Focus - Lapsk Vallhund och Polka - Finsk Lapphund. Tidigt sänggående eftersom väckarklockan var ställd på 05.00 på torsdagmorgonen.
Upp i ottan och iväg till staden Leeuwarden och utställning. I Nederländerna anländer alla samtidigt, eftersom man inte i förväg har en aning om när man skall in i ringen. Det visas först på plats. På torsdagen var det en internationell utställning och Laplandse Herdershond dömdes av Espen Engh. Fyra Lapska var anmälda. Förutom de svenskfödda Mánnu i öppen klass och Lihkku i ungdomsklass samt kompisen Focus (Lappruffsets Aukas) i ungdomsklass, deltog den finskfödda multichampionhunden Wauhtiwelhon Bekko i öppen klass.
Resultat: Focus vann. Blev bäst i rasen och fick cert. och cacib. Mánnu fick "very good" och reservcert. och Lihkku fick "very good". Domaren var mycket nöjd med både Mánnu och Lihkku. Fin kritik till båda! Lihkku behöver mogna och få mer massa. Både hennes mamma Gázi och mormor Násti fick vuxna kroppar sent och sina första cert när de var fyra år. Lihkku tål att vänta på! En snygg tjej.
På söndagen var det så Eurodogshow. På samma ställe som utställningen i torsdags. World Trade Center i Leeuwarden. Åter en mycket tidig morgon och en mycket lång kö till vaccinations och veterinärkontroll. De Lapska dömdes denna dag av Bo Skalin från Finland. Samma Lapska som på torsdagen samt en multichampiontik från Nederländerna - Onnistuya Malva v.h. Letterweld. Finska föräldrar(Stablehills och Juoksa). Hon gick i championklass.
Resultat: Focus vann igen! Fick cert och blev Europavinnare! Grattis! Mánnu fick "excelent" och reservcert. Lihkku fick ett mycket snålt "good" då domaren öste komplimanger över hunden! Men ansåg att hon behöver mer tid. Även Mánnu fick mycket bra kritik!
Alla de svenskfödda hundarna och deras mattar gjorde mycket bra ifrån sig i ringen i enhetliga kostymer. Sobert grått. Tjusigt! Uppfödarmatte var mycket nöjd med domarnas komentarer angående de båda Gátchihundarna. Framgångsrika show-Signe behöver inte skämmas för sina syskon!
Iakttagelser från utställningarna: Ryssar kommer i privatägda gigantiska turistbussar. En hade anmält 17 Irländska Varghundar och då behövs det mer än en sliten Volvo så klart! De privatägda turisbussarna var påfallande många på parkeringen. Passagerarantalet i respektive buss inskränkte sig till några stycken. LYX! Antalet hundar man kan få in i en bur, överskred vida vad Matte trodde var möjligt. Ett flertal pälshundraser hade sedan länge förlorat allt hundutseende. De såg ut som tagna ur en leksaksbutik. En Chow-Chow i finalen såg absolut inte klok ut i Mattes ögon. Matte hade aldrig kunnat gissa att den egendomliga pälsbollen var en Chow-Chow. Dålig fantasi? Saarloos Wolfshund och Tjeckish Wolfdog föekom i finalringen båda dagarna. De såg inte särskilt lyckliga ut med allt ståhej. De tjeckiska föreföll skyggast. Ljudnivån på det "dunka-dunka" som ackompanjerade finalen på söndagen var plågsamt=skadligt hög. Ljusspelet däremot fantastiskt! Synen på hundhållning är i många fall mycket annorlunda från den vi svenskar är vana vid. Efter finalen kämpade tre män med att få en storvuxen Huskyhane att para en pytteliten tik. Kanske första löpet. En av ägarna kom från USA och nu skulle det paras! Oavsett. Ett klart våldtäktsförsök (det lyckades kanske senare). Tre män kämpade med att få tiken i position och att hålla fast henne samt att få ut svansen som hon tryckt upp under magen. En vettskrämd liten tik tittade vädjande mot Matte med sällskap, som råkade komma förbi. Hennes panikslagna blick kommer Matte aldrig någonsin att glömma! Enligt en undersökning så går tikarna ofta tomma när de våldtagits. Hela systemet kämpar emot en traumatisk upplevelse. Det är numera förbjudet i Sverige att tvångshålla en tik för parning. Inte i andra länder. I andra länder är det förbjudet att idka tidelag (ha sex med djur). Det är det inte längre i Sverige. För mycket länge sedan bestraffades det i Sverige med dödsstraff.
Matte har också besökt knyttet/busfröt Ante, som helt nyligen flyttade från barndomshemmet till Nederländerna. Dagen innan Matte kom, hade han just kommit hem efter att ha varit inlagd för kräkningar och svårartad diarré över en natt. Han fick inte ens behålla vattnet han drack. Ante hade inte haft feber, men han hade varit synnerligen allmänpåverkad och orkade inte gå. Den sköterska som kallades in till den lilla mottagningen, för att tillbringa natten med Ante, var mycket förtjust i honom! "En cool kille!" Nu var han pigg igen, men lite trött och väldigt hungrig! Magen var åter bra och han stod på en övergångsdiet. Veterinären trodde på ett virus. Ante bodde i ett jättestort hus med en stor inhägnad tomt gränsande till vildvuxna grönytor. En begagnad liten damm var skänkt av vänner och den skulle nu få bli Antes swimmingpool! Utan växter och Guldfiskar. Badglada Ante kommer att bli överförtjust! Kanske även grabbarna i familjen. Grävarbetet var redan påbörjat. Under Mattes besök gick Ante in i huset och stal sin mattes fina känga. När han märkte att han blivit upptäckt pilade han snabbt som attan iväg med den stora kängan och försökte gömma sig. Hans matte lyckades ganska snart byta till sig sin sko. Hon måste bara hitta ett godtagbart alternativ först. Härligt att få se knytten i sina nya hem! Matte besökte även Lihkkus syster Idja. En mycket snygg hund!
Ett stort GRATTIS till Focus med ägare och uppfödare!
Ett stort TACK till Lihkkus familj som lånade ut ett rum till Matte under en hel vecka! Dankje well! (Med reservation för stavningen).
TACK också för att Mánnu och Lihkku var med på utställningarna och på sätt lockade med Matte på en fantastisk vecka! Båda hundarna visades mycket proffsigt och uppförde sig mycket bra. Ett intresse för rasen fanns hos en del besökare och nu har de fått en del kött på benen när det gäller Lapsk Vallhund. Eller Lapinporokoira som de förefaller föredra att kalla rasen framför Laplandse Herdershond.
Familjens egna Lapska har tillbringat dagarna hemma med Husse, som har haft semester. En del träning har det blivit. Násti skall göra funktionskontroll nästa helg.