Måndag.
En dag i början av januari var Matte och Modji ute och sökte efter en dement kvinna som var anmäld saknad. Det började snöa och Matte halkade på en isfläck och skadade handen. Som nu visat sig ha varit bruten. Inte stukad som både Matte och doktorn trodde i januari. Den gör ont framför allt på nätterna och väcker Matte. Så nu skulle Matte besöka arbetsterapin för att få ett bra handledsstöd att bära på nätterna och vid ansträngning. Det berkräftades att skadan troligtvis läkt fel och problemen kommer att kvarstå livet ut. Ett minne för livet således. Trist att det var högerhanden. Men i jämförelse med den dementa gummans öde, hon var yngre än Matte och hittades senare avliden på annan plats, så är väl inte det så mycket att gnälla över egentligen. Matte får väl känna sig lite tuff som både skottade snö och grävde tolv meter dräneringsdike med en nyligen bruten handled i stället. Det positiva är att vänsterkardan blivit starkare.
Dagen gick åt till diverse ärenden när Matte ändå var nere i civilisationen och inte skulle det regna. Varför hundarna fick följa med för en promenad på trottoarer, i annan miljö än hemma. Men regnade gjorde det när Matte kom ut från vårdcentralen! Utan regnkläder ingen hundpromenad. Det blev hemfärd i stället och lite inomhuspyssel till dess regnet upphörde. Då tog Matte med sig hundarna på en kortare promenad i området och snart öste regnet ner igen. Blåste från nordan gjorde det också, varför det nya uterummet kändes som en gåva resten av dagen!
I kvällningen hade regnmolnen dragit bort och Husse kunde ta en skogspromenad med hundarna, strax innan skymningen föll över dem och alla blåbären!
Mánnus dambesök Saimi från Nederländerna har nu börjat visa tecken på dräktighet, enligt hennes matte i halvtid. Men för säkerhets skull, för att inte överfodra en skendräktig tik, skall hon ultraljudas i slutet på veckan.