Både torsdagen och fredagen var synnerligen oförutsägbara vädermässigt, då prognosen för trakten visade sig vara mycket opålitlig. Regn är definitivt välkommet! Men när inget regn skulle falla över reviret och det ändå gjorde så blev dagarna hattiga. Ut och in, fram och tillbaka. Lite jobbande utomhus och lite jobbande inomhus och så ett försök att få in en längre hundpromenad däremellan. På med jackan och av med jackan. Solen gassade lagom varmt och skönt, inte ett moln på himlen! Husse fixade gofika på altanen på fredageftemiddagen, efter att ha varit handlat lite av varje. Rätt som det var kom ett regnmoln smygande bakom ryggen över taknocken. Aili bestämde sig för att det var lika så gott att bli kvar i den gamla sköna pilkorgen i uterummet, där glasdörren stod öppen hela tiden. Matte passerade med jämna mellanrum. In när regnet helt plötsligt vräkte ner och sedan ut igen när himlen var oskyldigt blå och inte ett moln syntes på himlen. Regnet smög sig regelbundet in i form av en lätt gråtonad dimsky från olika håll och regnade rejält gjorde det, trots att himlen såg blå ut. Inget substansiellt blev gjort på hela dagen, av det som behövde göras utomhus.
Icke förty gav sig Matte iväg på längre promenader med Aili både på torsdagen och fredagen. På torsdagen blev promenaden torr och på fredagen inte så torr. På torsdagen inleddes promenaden med att Aili upptäckte en rådjursfamilj ätande fallfrukt i trädgården snett emot det egna reviret. Aili har gradvis lärt sig att i varje fall i sällskap med Matte är det absolut förbjudet att skälla på eller på annat sätt agera mot rådjuren runt omkring i oområdet. Nu vände hon sig direkt om och kommunicerade med Matte att rådjur fanns nära inpå. Skvallerträningen har med nötning uppenbarligen fungerat. Aili fick träna "titta på rådjur med godisbelöning" och skötte sig med den äran.
Halvvägs komna på fredagens promenad öppnade sig himlen, relativt överraskande trots allt, över Aili och Matte. Nu gjorde det väl inte så mycket då Matte klädmässigt var väl förberdd. Glasögon i hällregn är inte till mycket nytta dock.
När middagsdax närmade sig på fredagen, gav Matte upp tankarna på att få mer gjort utomhus denna dag. Två blöta Mattejackor och en blöt Hussejacka hängde på tork på olika ställen, samt en hundhandduk. Lite nytta hade ändå blivit gjord under dagen. Inte minst hade Matte efter lååång tvekan bestämt sig för att åter försöka hitta ett seriöst företag med svenskspråkig personal som kunde bistå med städning i Lapskreviret. När kroppens och knoppens ork skall räcka till så mycket på äldre dagar, känns det betydligt roligare att satsa återstående år på roligare saker än att städa. Hundlivet och trädgårdslivet till exempel. För två år sedan ägnade Matte nästan en hel dag åt att hitta någon som motsvarade önskemålen. Ingen kunde tänka sig att städa stugan i skogen på grund av en massa olika skäl eller levde inte upp till Mattes krav/önskemål. Man kunde inte garantera svenskspråkighet, stor omsättning på personal, Matte anade oseriösa anställningar. Eller så låg stugan för långt bort, man städade inte hem med hund på grund av allergi, merjobb eller ovana vid hundar. Man saknade även bil ibland och tog sig till kunderna med allmänna färdmedel och till närmaste busshållplats är det en mil från Lapskreviret. Det kändes rätt kört att kunna få hjälp alltså.
Två år senare känner Matte att hjälp med städning behövs för att orken och tiden skall räcka på olika sätt för ett aktivt liv, på annat sätt än med städning. Mentalt mer stimulerande sysslor måste prioriteras, när åren staplas på varandra och de återstående måste förses med meningsfullt innehåll. Via tips från en boende i området hade Matte fått ett telefonnummer till någon som har ett mindre städföretag, med kunder liknande Matte och Husse och där varken läget i skogen eller innehavet av hund satte käppar i hjulen. Samt där arbetsgivaren själv ville kunna kommunicera med sina anställda på svenska. Det kändes inte alls tokigt när det visade sig att ett flertal gemensamma kontakter upptäcktes i trakten.
En ny epok i livet närmar sig. Livet med städhjälp. Vilket ger Matte lite ågren och en känsla av att behöva städa innan någon annan kommer in i stugan och ser hur det ser ut.... Nej, ännu är bostaden inte i behov av sanering och ännu vågar Matte bjuda hem släkt och vänner. Men en dag kommer kanske inte orken att räcka för mer än sparsam dammsugning och då är det för sent. Hundlivet och livet med trädgård går först! Inte städningen. Det är roligare att rensa bort ogräs än att storstäda. Tycker i varje fall Matte. Husse har tidigare bidragit med storstädning, men så icke mer då kroppen säger ifrån. Det är så mycket mer än att dammsuga och sopa av köksgolvet. Matte orkar helt enkelt inte, ihop med allt annat som bör göras och som ger livet mer innehåll och det är ack så svårt att erkänna att man behöver hjälp. Ett svaghetstecken Matte har lite svårt att hantera. Kan själv! Kunde själv.
Före pensionen tänkte man att som pensionär har man hur mycket tid som helst att göra roliga saker! Att träna hund till exempel. Men när man väl är där och har hur mycket tid som helst i världen - så förefaller allt man gör ta längre tid. Det kommer lite smygande att man inte hinner lika mycket som man planerat hinna med, nu när man inte jobbar längre. Orken tryter fortare vid sjuttio än vid femtio. Den krassa och lite trista verkligheten.