Tisdag.
På morgonen for flocken österut, till det nyköpta huset med stor tomt som behöver mycket kärlek. Matte är anlitad som trädgårdskonsult till yngste sonen med sambo en halvtimme bort och Husse som transportledare medförande släp för turer med trädgårdsavfall till tippen.
Modji och Aili bands upp i långa koppel nedanför ett fönster där katten Selma kunde sitta och studera hundarna och de henne. Selma har fram till för två veckor sedan bott i lägenhet några vånigar upp, där hon bott i drygt i ett år hos sina nuvarande ägare. Dessförinnan vet ingen så mycket om hennes öde. Hennes första ägare avled och Selma placerades på katthem där hon inte trivdes bland andra katter. En i personalen tog hem henne för lugn och ro och därifrån flyttade hon in hos sin nuvarande familj för ett drygt år sedan. Hon har alltid varit innekatt och planen är hon nu kommer att få röra sig även utomhus lite vartefter.
När Selma flyttade från lägenheten till ett mer jordnära liv i ett hus i skogen visade hon en ny sida av sin personlighet. Hon var oväntat och lite plötsligt inte alls så försiktig längre! Det var som om hon trivdes mycket bättre närmare marken. Hon var oväntat väldigt nyfiken och orädd i sitt intresse för de båda Lapska Vallhundarna på andra sidan glasdörren till altanen! Katt och hundar hälsade på varandra genom glasrutan! Kanske har Selma i sitt första hem levt med hund? Kanske i "eget" hus och inte i lägenhet? Ingen vet.
När dagens pensum av trädgårsjobbande var avklarat bjöds det på fika innan hemfärd. Just då brakade åskvädret loss och hundarna fick hänga med in i uterummet förbundet med köket med glasdörr och fönster. Selma blev förtjust! Så även hundarna! I brist på närkontakt med Selma nosade Modji oerhört noga igenom hennes höga klätterställning i uterummet. Modji såg ut att försöka krypa in i Selmas lilla koja! Modji som delvis fostrades av katten Mysjkin, jämte mamma Násti och mormor Gázzi! På andra sidan glasdörren satt Selma och följde Modjis rörelser utan vare sig rädsla eller nervositet. En kolugn katt som mer och mer föreföll ha saknat en hund. Hon studerade en hund som tydligen saknat en katt sedan Mysjkin somnade in för några år sedan, arton år gammal. Aili låg mitt i rummet och såg och lärde. Hoppas Matte. Aili som endast mött katter utomhus i grannskapet.
De båda mattarna beslöt att låta Modji och Selma få mötas inne i stugan. Fria och på sina egna villkor. Ailis ögon blev stora och runda när hennes mamma möttes av kattkärlek vid inträdet i köket! Modji var endast inriktad på att städa under köksbordet efter bullochkakätandet nyss. Selma följde tätt efter Modji. Modji som inte varit inomhus här ännu, var tvungen att vid detta första besök gå huseyn. Noga nosade hon sig genom kök, hall, sovrum, vardagsrum. Så tillbaka till köket. Hela tiden med Selma tätt bakom. Selma följde Modji mycket noga nära bakom och när Modji vände om stannade Selma upp och passade på att nosa lite närmare på hunden som så totalt ignorerade henne. Både Selma och Modji var mycket bekväma med situationen. När Selma stannade upp och studerade Aili i uterummet genom glasrutan lite för länge, hann Modji lämna köket på sin andra runda. Selma blev tvungen att öka farten och springa ikapp sin nya hundkompis. Modji föreföll sakna henne och stannade upp och väntade in henne.
Efter två varv genom stugan med Modji först och Selma efter var lusten stor att låta Selma få bekanta sig även med Aili. Men det får bli en annan gång. Regnet öste ner och Husse väntade vid bilen.
Hem for Lapskflocken med varma hjärtan efter det oerhört rörande första mötet mellan två vänner som föreföll ha saknat varandra. Även om just de aldrig umgåtts tidigare. Men att Selma ville ha en hundkompis var väldigt tydligt. Att Modji minns sin barndom med Mysjkin som mycket positiv var även det tydligt.
Mellan hund och katt kan det finnas så oerhört mycket kärlek. Modji och Selma kan räkna med att snart få ses igen.