Fredag.
En månad, fyra veckor har nu gått sedan Modji lämnade flocken. Varje fredag har känts smärtsam. Just det faktum att Modji somnade in för gott en fredag, med stressen att en helg närmade sig med osäker åtkomst till veterinär har känts extra smärtsam. Veterinären satt med klockan i handen och var stressad när information gavs snabbt och ett beslut måste fattas - snabbt. Alltför snabbt.
Aili har gradvis de senaste två veckorna blivit mer och mer vaksam. Av någon anledning escalerade det på fredagen och nästan varenda en som passerade på vägen utanför staketet måste kommenteras. Matte måste upprepa skvallerträningen från förr. Så länge ingen går in mot grinden innanför carporten måste Aili vara tyst. Bara när någon passerar in förbi carporten är det hennes jobb att säga till.
Dagen var het med 29 grader och stiltje rådde i reviret. På sena eftermiddagen stekte solen husets framsida och Aili ville ligga på trappen och ha koll ut över vägen. Hon gick till skugga då och då men återvände till olika platser med bättre utsikt och liggande i fullt solsken. Till slut kände sig Matte tvungen att stänga in Aili i stugan, som nu är behagligt sval med nyinstallerad luftvärmepump med AC. Matte tvingade Aili till nerkylning i den tjugogradiga luften inomhus. Det blev samtidigt lite träning i att vara helt ensam. Något Aili i princip aldrig har behövt vara när hon levt sitt liv med mamma Modji.
På kvällen tog Matte en rask promenad med Aili i området på närmare en timme och vägarna låg i stort sett öde. Många hade hundpromenerat långt tidigare hade Matte sett. Sedan var tanken att följa hoppfinalen från Danmark men Matte kroknade ju senare det blev och gav upp och kröp till kojs. Men svenska laget vann vet Matte nu på lördagmorgonen! Å så roligt!
Klicka för större bilder.
